Sex och Jävligt offside: Några letter, ett bett och en inställd flytt

Sex och Jävligt offside: Några letter, ett bett och en inställd flytt

Att det pågår en alternativ fotbollshögtid mitt under uppladdningen till Champions League-kvalet har väl inte undgått någon. Ny onsdag, ny lista.

Ventspils (NY)
Dubbelmöte mot Ventspils, va balt! Forna Kockum mot gamla Baltikum… En lett och lagom lottning. Framåt med klubbfärjorna... I fjol Öster, i år Östersjön!





Pawel Cibicki (Offside)
Kanske är det en nystartad trend (lex Magnus Eriksson) hos allsvenska lirare. Först annonserar man ut en ny klubbtillhörighet med undertonen att det egentligen bara saknas en leveransadress åt IKEA innan flytten verkligen är klar. I nästa stund ändrar man sig och klargör att den nuvarande klubben hela tiden varit det enda alternativet. Kanske är det bara ett slugt och långsiktigt spel med förhoppningen om att höja sitt marknadsvärde spel hos nutida och framtida arbetsgivare. Sak samma, alla verkar både nöjda och överens om att Pawel ska och bör stanna i MFF ett tag till.


VM (NY)
En dag såg allt ut att tajmas perfekt. Gräsklippning, matlagning, löprunda, dammsugning… Allt var färdigt i tid. Treåringens sagostund och nattning gick galant. Vid tiotiden på kvällen satt jag redo i soffan, ensam med direktsändning, Neymar och en skvätt rom. Detta är livet, tänkte jag.
 
En stund senare väcktes jag av sambon som förklarade att Brasilien ledde tryggt med 3-1 och att mina snarkningar hördes i hela huset. Detta är kärlek, tänkte jag.


Miiko Albornoz (NY)
Trots att han inte spelat en minut. Trots att han inte längre tillhör Malmö FF. Och trots att han tydligen ignorerar svenska medier tar sig Miiko in på listan.
 
Och det är klart… Om man är en del av det chilenska landslag som skickar ut regerande världsmästarna och om man samma vecka får ett jobb i Bundesliga som genererar 15 miljoner kronor till Malmö FF så är det inte konstigt. Ett kapitel har avslutats, med allt vad det innebär.


Den nya anfallartermen (NY)
Den mest offensiva spelaren i sporten fotboll har alltid varit ett kärt barn med många namn. I Sverige har den hetat center, måltjuv och spjutspets. Gärna och ofta har vi lånat ord från engelskan för att beskriva positionens exklusivitet. The Striker. The Killer. The Targetplayer. Återstår att se om Luis Suarez lyckades mynta ett nytt begrepp igår… the Vampire? 




Italien (NY)
En liten tröstplats för ett utslaget och idag sörjande lag. För mig är det samma sak vartenda mästerskap. Jag känner mig säker på att stövellandet inte tillhör mina favoriter, jag unnar mig att gå på generaliseringarna och fördomarna om ett tråkdefensivt, filmande och gnällande landslag.
 
Men det vänder varje gång. Detta Italien som alltid lyckas vinna med uddamålet och alltid har de snyggaste matchdräkterna. Dessa medelhavsatleter som är lika noggranna med sin taktik som sina frisyrer. Denna nation, som alltid är med. Fast inte nu längre, och VM känns lite tommare.



För de oinvigda kan det vara svårt hur man kan finna så mycket fascination i och kring ett fotbollslag. Om man håller på världens bästa lag, så visst... Men ett allsvenskt? Alla 0-0-matcher på gärdsgårdsarenor, spelarimporter från en internationell tredjehandssortering, nya mästare varje år... Hur orkar man?

De flesta vet att det handlar om mer än vinster och titlar. Man följer och stöttar den klubb man kan identifiera sig med. Därför är inte en förlust, ett mellanår eller degradering det hemskaste som kan hända. Det värsta är om föreningen börjar bete sig på ett sätt som man inte kan förlika sig med.

Det är turbulent hos grannen i nordväst. Direktörer och kaptener avgår, spelare surar och pengarna fattas. Helsingborg hamnar denna vecka offside, med en ödmjuk förhoppning om att de reder ut sina bekymmer.


 

John Börén2014-06-25 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF