Sex och Jävligt offside: På kanten, men överallt
Veckans lista tar avstamp i söndagens match mot Rosenborg, men ser också med glädje en spelares eventuella återkomst och med sorg en spelares sorti.
Första halvlek (NY)
Om det är som under den första halvleken mot Rosenborg Magnus Pehrsson vill att MFF ska spela, och får laget att konsekvent göra – då kommer jag att må gott i år. Det var snabba omställningar, överlappningar, spelare som hittade varandra med precisa passningar, målchanser med hyfsat jämna mellanrum, säker defensiv, det var Anton till Mackan till Eikrem till 1-0. Det var långa stunder väldigt, väldigt njutbart att se. Fler mål bara och segrar efter 90 spelade, då är lyckan total.
Kant-Magnus (NY)
Under träningslägret i Salou förklarade Magnus Wolff Eikrem att han tyckte det skulle bli roligt att få chansen på det centrala mittfältet. Om det var sant eller något spelare bara säger har jag ingen aning om. Uppenbart är i alla fall att den Magnus som syntes första 45 i söndags är den Magnus vi alltid vill se. Då var hans utgångsposition på högermittfältet och inte i mitten, och likt 2016 rörde han sig över stora ytor och lite som han ville. Efteråt sa han att det kändes skönt att vara tillbaka på sin rätta position. Det vill säga, på kanten, men överallt.
Rasmus Bengtsson (NY)
Det var många som 2016 elakt kallade Rasmus Bengtsson för glaslirare och en del annat; ständiga skador gjorde att han spelade få matcher i rad. Efter säsongen fick vi reda på att han hade spelat trots kraftiga knäsmärtor, och operation var nödvändigt. Därefter har den ena rapporten efter den andra kommit om han överhuvudtaget kan komma tillbaka som professionell fotbollsspelare, vilket skulle vara sorgligt för både honom och Malmö FF; Rasmus är bara 30 år och skulle kunna ha många år kvar.
I veckan har det så kommit minst sagt glädjande nyheter: Rasmus är tillbaka, om än försiktigt, på gräsmattan och kommer dessutom följa med resten av truppen på det kommande lägret till spanska Marbella. Om, jag säger om, Rasmus tar sig igenom detta skadehelvete och ut på andra sidan, då har vi i honom en av Sveriges bästa mittbackar. Jag unnar både honom och oss att det ska gå.
Mattias Svanberg (4)
För en vecka sedan beskrev min kollega Henrik Zackrisson det bra: ”Men tänk Jocke Nilsson, Durmaz, Forsberg, Tokelo Rantie ... den där typen av spelare som har en aura av magi i vardande runt sig, som skapar ett sus, spelare som kan trampa iväg och få saker att hända, helt på helt egen hand. En sån spelare är Mattias Svanberg.”
Efter lördagens match, där Mattias kom in i den andra halvleken och på nytt visade upp kvaliteter och tekniska nummer som gör en enkel människa lycklig, så är det bara att instämma i ovan omdöme.?
Nya matchtröjan (NY)
Jag ska erkänna att jag inte är en person som går igång på eller ligger sömnlös inför släpp av en ny matchtröja. Många gånger tycker jag också att det inte är så stora skillnader mot fjorårets, så varför hetsa upp sig? Men visst, 2017 års modell är väl snygg. Och den skiljer sig tillräckligt mycket från 2016 för att jag ska lägga märke till skillnaderna. Men varför den platsar på veckans lista är haussen, hur imponerande MFF byggde upp förväntningarna, hur så många satt och väntade en fredagskväll på att klockan skulle slå 21.00, diskussionerna som följde – det var häftigt. Och säger väldigt mycket om såväl intresset för Malmö FF som hur mycket stort allting runt klubben har blivit.
Mot Europa (NY)Det dröjer ännu några månader innan det ska lottas och alla ligor är långtifrån färdigspelade. Ändå, det går inte många dagar per månad som jag inte funderar över vilka vi kan få möta, vilka länder jag hoppas få åka till som supporter, eller vad ett nytt gruppspel skulle innebära både sportsligt och ekonomiskt. Tankarna blir inte direkt färre nu när Lennart Hedstigen initierat skriver om just detta på Himmelriket.
Carpe diem. Njut av stunden. Ta en dag i sänder. Livet är för kort för att oroa sig.Ursäkta, men dra åt helv…
Jag kan inte låta bli att tänka på hur fruktansvärt tomt det kommer att bli den dagen då han inte längre spelar i Malmö FF. Att inte höra honom kommentera motståndarlag i pausen, att inte se honom leda laget; i lördags blev vi ännu en gång påminda om vilken stor spelare vi har i honom. Visst, jag njuter för stunden, men jag sörjer också en hel del för framtiden. Markus Rosenberg, min kapten!
