Sex och Jävligt offside: Pawel på Örjans
Seger på en arena som gör allt för att stå emot den moderna världen. Sådant sätter avtryck på listor, så också denna.
Pawel Cibicki (NY)
Jag såg naturligtvis Pawels framsteg i Jönköping förra säsongen, men tänkte "det är en sak att imponera i J Södra, en helt annan i MFF". Jag var alltså inte helt övertygad om att det vi sett så här långt verkligen skulle ske; kanske skulle han överta Agon Mehmetis smeknamn super sub? Nu leder han såväl den allsvenska skytte- som poängligan, och imponerar i match efter match. Jag är mycket imponerad, jag är mycket glad att min tveksamhet kom på skam.
Ta det lugnt (NY)
Det här med spännande matcher som avgörs i minut 92, som när vi mötte Elfsborg och Erdal Rakip med ett klassmål såg till att vi vann, är förstås underbara och minnesvärda. Efteråt vill säga. Det är till dem man återvänder, berättar för sin omgivning om, Youtube-tittar på om och om igen. Men under matchens gång är det en plåga för oroliga själar. Jag vill inte vara utan den nerven, men jag tar gärna en match som den mot HBK då och då. Stilla och utan nervositet, i stort sett hela andra halvlek kunde man ta det hur lugnt som helst och bara njuta av ett fullkomligt överlägset Malmö FF.
Franz Brorsson (NY)
Lugn och trygg, brytningssäker, hård i kroppen, oöm, tycks alltid stå i vägen för ett skott. Franz Brorsson - var där några som tvivlade på om han skulle vara en startman i årets upplaga av MFF, så kan de lugna sig nu. Franz känns väldigt mycket Malmö. Har kommit lite i skymundan av Lasse Nielsen, men gör ett strålande jobb på fotbollsplanen.
Serieledning (6)
Förra veckan skrev kollega Zackrisson att vår serieledning var delad med IFK Göteborg, men fick snart mothugg från signaturen "Messer Schmitt" som berättade att vi minsann var i ensam ledning beroende på vårt bortamål mot just Göteborg. Den här veckan behöver ingen tvivla, nu ståtar vi överst. Visserligen på samma poäng som Örebro men med en betydligt bättre målskillnad. Efter blott tre omgångar ska vi inte dra för stora växlar på hur serien i dag ser ut, men det känns onekligen bättre att ligga i topp än... att inte göra det.
MFF – IFK Göteborg 10-0 (NY)
När MFF:s U21 igår vann mot IFK Göteborgs dito med 5-0 så var det andra matchen i rad som det hände; 5-0 blev det även när lagen möttes i Göteborg i slutet av februari. Jag kan redan när jag skriver detta höra invändningar om att MFF ställde upp med stjärnspelare som Eikrem, Sana och Jeremejeff, och det må ju vara en korrekt bedömning. Men sanningen är ju den att dessa tre, plus de andra närvarande på planen, är spelare som inte platsade i A-laget senast. Göteborg gjorde samma sak, det vill säga tog ut spelare som inte fick mycket speltid mot Eskilstuna i helgen. 10-0 går inte att förklara bort, hur mycket man än vill. 10-0 mot IFK Göteborg är skönhet.
Så länge det inte regnar, eller att man ställer krav på en storbildsteve som visar repriser, är det alltid väldigt trevligt att komma till Örjans Vall och ta sig till bortastå. Där är ett vänligt bemötande från alla, den är vackert beläget vid Nissan, det är en nära bortaresa, det är gamla tiders arena i en allt modernare fotbollsvärld, det är gräs som underlag. Och framförallt allt, MFF vinner alltid.
Enligt Fotbollskanalen, som pratade med Magnus Pehrsson efter gårdagens träning, ska det förhoppningsvis inte vara någon fara med Lasse Nielsen, som befarades ha fått en hjärnskakning redan i matchen mot Sundsvall. Men sådant är lurigt. Lasse sa själv till Sydsvenskan efter matchen att han mådde riktigt dåligt i pausen, men att andra halvlek var så lugn att det gick att spela färdigt matchen. En kortare eller längre frånvaro för hans del ser jag verkligen inte fram emot. Det är möjligt att jag tar ut något negativt i förskott, men jag kan inte låta bli att, i den i övrigt så ljusa MFF-tillvaron, oroa mig en aning.