Sex och Jävligt offside: 8000 och mer därtill
Ny vecka, ny onsdag, ny lista. Vi är fler än nånsin, Rasmus Bengtsson och en maratontabell.
Fler än nånsin (4)Förra veckan hade listkollega Zackrisson ett frågetecken efter rubriken, eftersom det i skrivande stund inte var klart att MFF kommit upp i fler medlemmar än någonsin. Det dröjde emellertid inte länge innan vi slog det tidigare rekordet som var 7702. Nu är vi alltså fler än nånsin. Igår eftermiddag frågade jag SLO Pierre Nordberg hur många vi var då, och han berättade att vi var uppe i 8017. Läser du detta och inte är medlem och undrar hur du ska göra, så kan du klicka på länken HÄR. Jag tycker du ska göra det. Är vi 10 000 innan årets slut?
Allsvenskan (NY)
Jag ska inte använda alltför många bokstäver till den här punkten för att motivera varför jag saknar Allsvenskan, varför jag längtar efter den. Jag delar det med, skulle jag med säkerhet gissa, 100 procent av alla som läser den här texten. En motivering till varför vår inhemska och högt älskade serie hamnar högt på veckans lista är således onödig. Senaste budet är att vi får uppleva den igen med start 14 juni. Fan tro´t, men hoppet ni vet…
Rasmus Bengtsson (NY)
Jag vill inte kalla det för projekt, inte heller är spelarna jag tagit med på listor de senaste veckorna brist på annat. Men om man nu ska se något gott med detta att det är fullständig stiltje, så är det att höjdpunkterna inte bara lägger sig i knät på en redo att skrivas ner. Som SoJo-skribent får man faktiskt anstränga sig lite mer. Och dessutom har man chansen att uppmärksamma spelare utan att de egentligen åstadkommit något utöver det vanliga.
Rasmus Bengtsson är en sådan jag gärna hyllar. Kombinationen bäst i serien på sin position och ett bultande MFF-hjärta är givetvis en dröm för alla himmelsblå supportrar. Jag har intervjuat honom ett antal gånger och han har lite av samma aura som Markus Rosenberg – han bjuder på sig själv men bara till en viss punkt, han ger dig svar men han avslöjar inget som kan skada laget, han är superprofessionell och samtidigt vänlig och du vet att du kommer hit men inte längre. Det är så långt ifrån flams och trams du kan komma. Han bär alltså Malmös sköld på bröstet med den äran.
Fouad Bachirou (NY)
Jag kan inte ta gift på det, men tillsammans med Markus Rosenberg och Johan Dahlin tror jag Fouad Bachirou har varit viktigast i det europeiska spelet de senaste två åren. Han har ett kontrollerat lugn som få andra, liksom en förmåga att i det jämfört med Allsvenskan snabbare tempot hitta rätt med både bollar och positioner. Kanske inte att det märks utåt så mycket egentligen, men han är dessutom sannolikt en av de största vinnarskallarna i truppen. När andra spelare pratat om att de ändå är ett bra resultat med ett kryss på bortaplan i Europa, har han varit vansinnig för att laget tappat poäng. Den inställningen, samt den kvaliteten han besitter, har bidragit till många poäng (och miljoner). Sen har han ju lagets finaste leende, vilket lite för sällan premieras men idag görs det.
Hövdingen (NY)
I söndags var det 122 år sen Malmö FF:s Eric Persson föddes. Eller Hövdingen som han nästan oftare benämns. Var vår klubb befunnit sig utan denne oerhört starke ledare kan ingen svara på, men det vi vet är att han var en sällan skådad visionär. Mellan åren 1937 och 1975 var han vår ordförande, och det han åstadkom kan vi inte nog tacka honom för. Det var han som myntade uttrycket ”guld det tar man, silver det får man”, vilket förblivit klubbens sätt att förhålla sig till framgångar.
Maratontabellen (NY)
1 Malmö FF 84 3577
2 IFK Göteborg 87 3478
3 AIK 91 3419
4 IFK Norrköping 79 2965
5 Elfsborg 76 2703
6 Helsingborg 67 2499
7 Djurgården 64 2355
8 Örgryte 56 1782
9 Halmstads BK 54 1747
10 Örebro SK 51 1690
Jag tänkte ett tag att kanske kan den pågående coronakrisen göra att vi människor kommer till sans, att vi inser att det inte är normalt att köpa fotbollsspelare för en miljard eller mer och ge dem löner som är så tilltagna att BNP-ekonomer sneglar avundsjukt på dem. Det är något groteskt över att oligarker och andra snuskigt rika har som hobby att köpa klubbar, och göra dem till sina personliga fallossymboler. Arrogansen, mutorna för att få fotbolls-evenemang, all den där skiten som vi inte vill se när vi går och köper en halsduk i ett lags färger, det äcklar mig. Skulle det vara möjligt att börja lite om från början nu, när även större föreningar visar tecken på ekonomisk kris?
Så kommer nyheten att Mohammed Bin Salman, Saudiarabiens kronprins men enligt många bedömare den verkliga ledaren, vill köpa (via en statlig saudisk investeringsfond) den anrika engelska klubben Newcastle United. Diktaturen, där mänskliga rättigheter betraktas som ett stand up-skämt, har lagt ett bud på några miljarder och om affären går igenom har Premier League och den internationella fotbollen fått ännu en ägare som den vanliga supportern nog helst hade sluppit. Jag antar att allt dessvärre snart är precis som vanligt, att nya pengar pumpas in och att nästan allt är tillåtet och välkommet i jakten på framgångar.
Om detta någonsin, mot all förmodan, händer Malmö FF så säger jag upp all bekantskap med föreningen som jag älskar så innerligt. Då kan det kvitta.
