Sex och Jävligt offside: Och ge oss ljuset efter skuggorna
2021 års första Sex och Jävligt offside är här, ty det är onsdag och då är det skrivet att en lista ska publiceras.
Nytt år (NY)
Och som det heter, nya möjligheter. Man kallar med rätt mycket fog 2020 för ett skitår, men samtidigt fick jag uppleva mycket glädje för egen del som faktiskt gör att coronan kommer i andra hand. Dessutom vann vi allsvenskt guld nummer 21, och då kan man inte säga att ett år är rakt igenom bedrövligt. Med det sagt, 2021 hoppas vi på ännu mer såväl vaccinmässigt som fotbollsmässigt. Det nya året är bara sex dagar gammalt, och det är svårt att säga något om det redan nu. Men så här, 2021: Du är välkommen!
Daniel Andersson (NY)
Vad har han gjort nu som renderar honom en plats på veckans lista, undrar kanske någon? Rätt mycket eller rätt lite är mitt svar. Men det spelar liksom ingen roll. Huvudsaken är att Daniel Andersson finns där, som vår sportchef och ryggstöd när MFF ska ta sats mot framtid. Och frågan är väl om han någonsin är helt ledig. I veckan ordnade han en assisterande tränare åt Jon. Han har säkert händerna fulla med bland andra Rasmus Bengtsson och ett par nyförvärv. Som jag skrivit så väldigt många gånger förr, jag är innerligt glad att vi har Daniel som styr mycket av skutan.
Jeffrey Aubynn (NY)
9 december 2007 blev Jeffrey Aubynn klar för Malmö FF. Han var känd lite som en spelevink och vagabond och få trodde väl att urgöteborgaren Jeff skulle stanna särskilt länge i Malmö. Men det första tvåårskontraktet förlängdes och han var starkt bidragande till guldet 2010. Efter karriären, som avslutades i Gais 2013, kom han så småningom till MFF som ungdomstränare. Nu är han klar som assisterande tränare till Jon Dahl Tomasson, och det känns både spännande och som att vi bara fått se början av en intressant tränarkarriär.
Silly season (NY)
Nu surras det lite överallt i Allsvenskan. Nyförvärv presenteras, spelare lämnar. och om ännu fler ryktas det Trupper ska förstärkas är förhoppningarna, men ibland försvagas de. Det diskuteras bland supportrar, som sig bör. Spelare kommer och förklarar med fingrarna korsade att de nu är i sin favoritklubb, att det är guldet som är målet. Jaja, vi får se. Det är lätt att skratta åt allt, men å andra sidan är det spännande tider. Vi sitter i sitsen att vi har råd att både köpa för dyra pengar samt säga nej till bud vi inte anser vara höga nog (med svenska mått mätt). Silly season är här och pågår för fullt. Det är kul.
Behrang Safari (NY)
Med starter av nya år kommer också insikter om att det gamla är borta och det nya ligger framför en, ibland utan att man vet särskilt mycket vad som väntar. För ett år sen var det Markus Rosenberg som vi hade tagit adjö av och inte mer skulle få se på en fotbollsplan. I år är det Behrang Safari som vi vinkat hejdå till. Den väldigt fina, och rätt sorgsna, lilla filmen om hans sista dag i karriären, som ni hittar här, hoppas jag ni ser, för känslan när en trogen och kär familjemedlem nu gjort sitt är som vanligt tung. Det har varit ett nöje, Behrang, att få ha dig i Malmö FF!
Och ge oss skuggorna (NY)
På nyårsdagen, själva sinnebilden för ett liv på rygg med en näve i ostbågeskålen och den andra under huvudet, sa vi nej tack till såväl Ivanhoe som backhoppningen i Garmisch och tog oss i stället till Öppet arkiv på SVT Play. Lars Noréns pjäs om några timmar i Eugene O´Neills, hans hustru Carlottas och de vuxna sönerna Shanes och Eugene Jrs liv: en Dramatenpjäs från 1991. Drygt tre timmar av dysfunktion, svärta, kärlek, bitterhet, humor och en replik som sammanfattar mycket är Carlottas (spelad av Margaretha Krook) när hon ser sin buttre make (spelad av Max von Sydow): ”Jag har klätt mig som Döden för att muntra upp dig”. Året kunde inte ha börjat bättre än med denna fantastiska uppsättning. Och med en hand, som sagt, ner i ostbågeskålen. MFF-koppling? Vagt, mycket vagt: Max von Sydow är född och uppväxt i Lund.
Pandemin som vi kallar covid-19 eller bara corona-helvetet rätt och slätt dominerar och tar över våra liv sen evigheter som det känns. Närstående drabbas, främmande drabbas, vardagen inskränks. Fotbollsmässigt: När jag läste vad Ola Toivonen berättade i Sydsvenskan om guldfirandet så blir man lite ledsen. 34 år gammal vinner han sin första ligatitel; längtan och väntan har givetvis varit enorm och lång.
- Jag var väldigt glad efter slutsignalen, att vara i omklädningsrummet med grabbarna och ledarna. Men det var samtidigt en annan känsla när publiken inte var på plats. Det var mer lättnad, men samtidigt med tomhet för man ville dela allt med staden och supportrarna. Man tänkte "det här är inte sant, man kan inte ens ta en bärs eller ett glas vin med sina kamrater". Vi blev direkt hemskickade och så fick jag sitta själv med frun och snacka igenom det här året och den här säsongen och summera.
Det finns förstås värre saker än att inte få fira ett allsvenskt guld med lagkamrater och supportrar, men livet är fullt av saker som inte kanske är så viktiga i det stora hela. Så jag hoppas att Ola och de andra i laget kan få ta igen guldfirandet till hösten och det med råge. Givetvis med oss supportrar närvarande.
