Sex och Jävligt offside: Jonas Knudsens show
Premiärseger och på sättet den kom till - självklart präglas veckans lista av detta.
Jonas Knudsen (NY)
Självklart. Gör man ett helt avgörande mål i den minuten och på det viset så finns det ingen annan plats på den här listan än längst upp. Så behärskat, så snyggt, så efterlängtat (hans första allsvenska mål någonsin) och så välförtjänt efter en bra match av både honom och resten av laget. Jonas Knudsen kan annat än att kasta långt i offensivt område. Och man gillar ju att han springer mot ståplatsläktaren efter sitt mål. Den signalen, att vi är med men bara inte på plats, uppskattas mycket, Jonas.
Försäsong är en sak, Allsvenskan en annan (NY)
Om man hade legat i koma sen i december och vaknat upp i lördags, slagit på teven, hällt upp sina chips i skålen och lite lagom yrvaket tittat på Malmös premiärmatch så hade man nog inte tyckt det varit något konstigt att MFF spelade så bra. Visst, två mål i baken efter första halvlek men det var desto bättre åt andra hållet. Som sig bör övertag och presspelet satt där och målchanser skapades. Till slut även ett segermål tillverkat på ett sätt som andra kan hävda handlar om tur men som förvånansvärt ofta hittas hos topplag. Om någon efter matchen hade berättat att samma lag förlorat med 4-0 mot Elfsborg i en träningsmatch och två gånger om mot Superettanlag i cupen, ja då hade man ju skrattat. För det kunde ju inte stämma. Eller hur? Men detta visar bara att försäsong är en sak, Allsvenskan en annan. Under en blå himmel, skinande aprilsol och allsvenska poäng på spel visade mesta och regerande mästarna att det nu är allvar.
Krigarna (NY)
Jag tar rygg på Pontus Kroon som i måndags skrev en fin hyllningstext till Sören Rieks och Jo Inge Berget. Jag tycker ni ska läsa den om ni inte redan gjort det. Jag behöver inte fylla ut den här punkten med särskilt mycket mer text, för jag instämmer i vad min kollega skriver. Jag är omåttligt förtjust i dessa bägge spelare som är några av dem som bäst av alla i dagens MFF representerar betydelsen av blod, svett och tårar när det kommer till fotboll. Och trots att de inte har rötterna i Malmö känns det som att de skulle vara villiga att offra väldigt mycket för vårt gemensamma klubbmärke.
Jublet (NY)
Om man nu mot förmodan trott att man inte saknat Malmö FF och Allsvenskan så lär den känslan kommit på skam rejält när målen föll. Det glädjeskriket jag utbrast i när 3-2 blev måste ha hörts kilometer bort. Och den lättnaden parat med euforin har man sannerligen saknat. Oavsett hur många gånger tidigare man jublat åt segrar och enskilda mål så vill man bara ha mer och mer. Man vänjer sig alltid. Man vill stå där och leva och veva med händerna, hemma eller på en stadion. Man vill åt jublet, som är unikt för varje tillfälle.
Premiären (1)
Under tv-sändningen i lördags berättades det att inget lag sen Halmstad BK 1976 har vunnit Allsvenskan om man har förlorat premiären. Det är ett faktum man kan hävda inte spelar någon större roll, att sådant inte betyder något, men har det gått 45 år sen senast så ligger det viss tyngd i konstaterandet att Hammarbys chanser att vinna sitt blott andra allsvenska guld inte direkt förstärktes i lördags. Och att Malmös gjorde det. Trevligt.
Rasmus Bengtsson (NY)
Igår berättade Rasmus Bengtsson att han avslutar karriären. Det finns så mycket att tacka honom för, så mycket han har gjort för MFF och han har starkt bidragit till framgångar i Allsvenskan, Champions League och Europa League. Det finns så mycket att det inte räcker till på den här platsen, varför jag nöjer mig med ett stort tack för allt, Rasmus! Det har varit ett nöje.
Ni som var på plats i logerna i lördags gjorde ett utmäkt jobb, ni hördes och gav så mycket stämning man någonsin kan begära. Men det är klart att det inte är nog en premiärmatch, vi vill alla se fyllda läktare och sånger från såväl sitt- som ståplats. Tifos. Marsch till Stadion. Bekanta ansikten. Allt det där. Men vi fick det inte i år heller. Vi förstår alla varför det inte kan vara fullt, men vi är många som har väldigt svårt att förstå varför det inte kan vara åtminstone ett par tusen på plats.
