Sex och Jävligt offside: Allt har ett slut
Malmö vann hur enkelt som helst Allsvenskan 2021 och tog därmed hem guld nummer 22. Detta präglar förstås veckans lista.
Mästare (NY)
Så jämnt det blev, (målskillnad efter 30 omgångar!) och så nagelbitande det blev i slutet av matchen. Trots att HBK inte skapade en enda chans, och MFF hade bollen i sin ägo mest hela tiden. Men man vet ju aldrig vad som kan hända. Ett utfällt ben i straffområdet, en förlupen boll samtidigt som Dahlin halkar till i målet. Mardrömmar i vaket tillstånd. Till slut blåste så domare Nyberg av matchen, och det allsvenska guldet 2021 var Malmös. Nummer 22 i ordningen, dessutom det andra i rad. Andas ut, skrika ut. Malmö FF: Svenska mästare!
Jon Dahl Tomasson (NY)
Unik och en av de allra främsta himmelsblå tränarna nånsin – Jon Dahl Tomasson är en mästare. Han har alltså tagit två guld av två möjliga till vårt gemensamma Malmö FF, han klarade det som bara Åge Hareide gjort tidigare, det vill säga ta oss till Champions League och vinna allsvenskt guld samma år, och han är första tränare i MFF att försvara ett guld sen Bon Houghton i mitten av 70-talet. Han ska hyllas och han ska ha allt beröm vi kan ge honom. Tack, Jon!
Klumpen i halsen (NY)
När slutsignalen gick och jag stod där och jublade så kom den välbekanta klumpen i halsen. Det är så mycket känslor på en och samma gång. Sinnesrörelse. Det är underbart, för det är ju inte av ledsamhet en tår i ögonvrån vill rinna nerför kinden. Ibland har jag berättat om detta för utomstående och de brukar titta på mig och le lite lätt överlägset. För de fattar ju inte. De vet inte vad de går miste om. Det går inte att berätta, man måste uppleva det. Och som vi himmelsblå får uppleva det, ändå: samma visa varje gång vi står där som mästare. Det är värt allt lidande under en säsong. Varenda svordom, varenda sömnlös timme, minut. Varenda mil i bil efter ett 0-1-resultat. Klumpen i halsen, stoltheten, mästarkänslan.
Erdal Rakip (NY)
Ska man se på det krasst så är Erdal den perfekte spelaren för Malmö FF. Han är så bra att han tillhör de allra främsta i laget, de som gör upp om en plats i startelvan. Samtidigt är han inte så bra att han attraherar större klubbar utomlands (för Erdals personliga del så har jag gärna fel framöver). Han har tagit sex guld, flest i laget och flest (tillsammans med Bosse Larsson och Krister Kristensson) av alla MFF:are genom tiderna. Han kan lugnt spela vidare, hjälpa laget till nya framgångar och bör inom en snar framtid gått förbi Thomas Ravelli som mesta guldvinnare av alla i svensk herrfotbollshistoria.
Mesta mästare och så vidare (NY)
I och med årets allsvenska gloria utökade vi ledningen i antalet titlar till fyra (vi 22, IFK Göteborg 18). Dessutom drog vi ifrån i Maratontabellen med ytterligare 18 poäng, vilket gör att vi leder med 143 poäng före IFK Göteborg. AIK trea 179 poäng efter oss. Hoppet ner till fyran Norrköping är över 600 poäng. De som hävdar att sådant här inte spelar roll antingen ljuger eller håller på att lag som inte bryr sig om titlar.
Camp Grappa (NY)
Mitt i allt guldfirande åker MFF till Turin. Säsongen är inte riktigt slut än, gruppavslutningen i Champions League mot Juventus väntar. Himmelriket har skickat John Börén och Peter Lind, vars track record är hyfsat bra; tillsammans har de rapporterat om två bortamatcher i Europaspelet. Bägge slutade 1-0 till MFF. Motståndare: Rangers 2011 och Besiktas 2018 (där för övrigt undertecknad också var med). John och Peter är Camp Grappa. Det vore dumt att missa deras texter och bilder.
Vet ni, jag orkar inte jobba fram något negativt en sådan här fantastisk vecka. Vi har precis vunnit ett allsvenskt guld och lyckan är stor. Så varför gnälla? Vi lämnar det till nästa vecka.
