Sex och Jävligt offside: I skuggan av ett krig
Manifestationer mot krig och för Ukraina, segrar, födelsedagsbarn samt dubbla Larsson - det är onsdag och det är listdags.
Manifestationer (NY)
Det är i all tragik vackert att se hur världen går samman i sitt stöd till Ukraina. I fotbollens värld har bland annat Polen sagt att de vägrar möta Ryssland i playoff oavsett konsekvenser, vilket fick Sverige att följa efter. Först UEFA och sen FIFA kastade ut Ryssland från internationella tävlingar. Insamlingar till Ukrainas folk på Svenska Cupenmatcher. No to war-tröjor på fotbollsspelare. Tydliga uttalanden från många att det är ohållbart och fruktansvärt det Ryssland håller på med. Utländska tränare lämnar den ryska ligafotbollen då de finner det oacceptabelt att verka i ett land som anfaller en oskyldig granne. Det finns många fler exempel. Vi kanske inte kan göra så mycket men vi kan i alla fall visa vår avsky.
Födelsedagsbarnet (NY)
I torsdags i förra veckan fyllde Malmö FF 112 år. Så många framgångar klubben haft, så många fantastiska spelare och ledare som setts. Störst i Sverige, flest titlar, och sen några år tillbaka ett ekonomiskt försprång som är kolossalt. Vi ser tillbaka och njuter av historien, vi blickar framåt och längtar efter mer. Grattis, MFF, och grattis till oss himmelsblå!
Femettor (NY)
Att vinna med 5-1 är MFF:s melodi så här långt i Svenska Cupen. Först mot GAIS, nu senast mot Ängelholm. Förvisso handlar det om två division 1-lag, varför siffrorna i sig inte är så märkvärdiga. Men vi vet alla hur förtvivlat svårt vårt kära lag har haft det mot dylika lag under årens lopp i just SC, så hellre än att påpeka att det är så här det ska vara gläds jag åt de självklara och egentligen aldrig hotade vinsterna. Vi såg hur MFF lätt sprang ifrån mot göteborgare förra helgen och sedan spelade av matchen, medan nordvästskåningarna höll emot bra en dryg halvlek. Sen tog vår kollektiva skicklighet över och det var mer om med hur många mål vi skulle vinna än att vi skulle göra det. Bägge sätten funkar.
Eric Larsson (NY)
Jag är så glad över att vi har Eric. Han verkar vara en genomgod människa som ser andra människor. Det kan aldrig bli för många av sådana. Gnäller han när han inte får spela? Nä. Gnäller han om att han ibland inte får spela på sin naturliga position? Nä. Jag minns den här intervjun från förra sommaren när han fick frågan om just färre spelminuter och olika positioner. Då svarade han klokt:
- Spelar du alla matcher i Djurgården så får du 30, och spelar du varannan i Malmö spelar du 30. Det är en fördel att spela i Malmö.
I lördags satt han på bänken men kom in sista 45. Det var starten på en allmän uppryckning för hela laget. Om det var bara Erics förtjänst låter jag vara osagt, men hans frenesi och ständiga löpande skapar sår och oro hos motståndare, och de tröttnar till slut. Satte sen hur läckert som helst 4-1 i slutet av matchen, och det kändes rättvist. Som jag började, jag är så glad att vi har Eric.
Hugo Larsson (3)
När vi gick in i 2022 var det nog inte särskilt många som hade hört talas om Hugo, än mindre hade tankar på att han skulle starta en tävlingsmatch för Malmö FF:s A-lag. Men efter ett piggt inhopp mot Gais och fick han i lördags chansen från start mot Ängelholm. Även om man bortser från att han är så ung att han inte får chansen att ta körkort förrän till sommaren får man konstatera att det var en fin insats. Det ska bli mycket intressant att följa hans fortsatta utveckling.
Titeldrömmar (NY)
Jag vet att jag blir utskrattad nu, men drömmarna om att äntligen igen ta hem cupbucklan lever i allra högsta grad. På lördag väntar Värnamo i en avgörande match. Oavgjort eller seger och vi är vidare till kvartsfinal. Vartannat år sen 2016 (mot Häcken, 2018 mot Djurgården, 2020 mot IFK Göteborg) har vi tagit oss till final (och förlorat), vartannat år har det gått mindre bra. Följer vi det schemat så väntar en final till våren. Fjärde gången gillt? Jag vågar i alla fall drömma om det. Det vore minst sagt på tiden.
Stora och vackra Ryssland, så misskött och misshandlat genom tiderna, har på mindre än en vecka blivit en paria dit ingen vill komma för att tävla i idrott, och vars invånare och lag inte är det minsta välkomna att delta i internationella tävlingar. Ryssar, "tacka" er makthungriga och paranoida ledare för det.
