Sex och Jävligt offside: 2-0 hemma, oavgjort borta
Idel segrar, vilket ger avtryck på veckans lista. Jodå, det är onsdag igen.
Magnus Eriksson (NY)
Kom som en frälsare, höjdes till skyarna, ifrågasattes, skämtades om, närmast hånades av en del förståsigpåare. Efter två mål och ett spel mot Åtvidaberg som var avgörande för MFF:s 3 poäng hoppas och tror jag att många fler börjar se att Magnus Eriksson är en värvning som vi kommer att ha stor, stor nytta av. Veckans spelare var lätt att utse den här gången.
Jiloan Hamad (NY)
Jiloan Hamad är idag en av Allsvenskans största stjärnor och den senaste tiden har han visat att han också är Allsvenskans bästa. Han har nu nått en nivå där vi tar det för givet att han ska dominera, vara avgörande. Dagar då han är på en normal allsvensk nivå kritiserar vi honom och undrar när formen ska komma tillbaka. Dessvärre är det väl bara en tidsfråga innan han befinner sig i ett annat land i en annan liga; jag hoppas att den tidsfrågan dröjer så länge som det bara är möjligt.
Samarbetet (NY)
Det är ingen större hemlighet att MFF och några av dess supporterföreningar har haft svårigheter med kommunikationen (jag nöjer mig att beskriva det så). Men allas hjärtan är himmelsblå och när det verkligen gäller är det samma mål som vi strävar mot. När stolar måste monteras på ståplats på grund av UEFA-regler var det självklart för många att rycka in och hjälpa till - för att få det gjort, för att ståplats ska bli så mycket ståplats som möjligt även i EL-kvalet och för att MFF sparar en massa pengar. Jag hoppas detta leder till en större lyhördhet framöver från alla parter. För det är ytterst sällan ens fel att två träter. Och ni som hjälpte till, ni som var på plats: Ett stort tack!
Utlandsresor (4)
I och med segern mot Drogheda fortsätter Europa-äventyret, härnäst (i morgon) hemma mot Hibernian FC. Blir det åtminstone i närheten av samma tryck på läktarna som senast mot ett skotskt lag, 2011, så har vi hjälpt laget lite närmare en seger. Veckan därpå blir det en resa till Skottland som förhoppningsvis leder till att MFF tar sig vidare till omgång 3 av Europa League-kvalet. Som jag skrev efter matchen i torsdags:
”2-0 hemma, oavgjort borta mot Torshavn 2011. Sen en resa till Skottland. Därefter EL.
2-0 hemma, oavgjort borta mot Drogheda 2013. Nu väntar resa till Skottland. Jag väljer att tolka tecknen positivt.”
Pawel Cibicki (NY)
Första allsvenska matchen från start i söndags och det gav mersmak. Det fattas förstås fortfarande kilon, smartness, rutin och en del annat, men Pawel kom ifrån sin debut med beröm godkänt. Och visade att talangfabriken Malmö FF bara fortsätter och fortsätter att leverera.
Emil Friberg (NY)
De gjorde två snygga mål i söndags, Emil Friberg. Två som dessutom sänkte Åtvidabergs tankar på att kanske, kanske kunna hämta upp 0-2. Det här är inte bara ett sätt för mig att få in två spelare på en lista som är aningen för begränsande efter sammanlagt 6-0 på en vecka, att få in två spelare som gjort sig förtjänta av att nämnas lite extra. Nej, för när nu Ivo Peskalski… Pelaski… Peklasi… inte längre syns lika frekvent i media så har Erik Friberg och Emil Forsberg tagit över Ivo den felstavades roll: Att inte få se och höra sina namn korrekt alltid. Titt som tätt heter det att Emil Friberg eller Erik Forsberg gjort ett mål, eller passat fram eller blivit utbytt. Titt som tätt får man gissa vem som menas. Jag tror att de mest skrattar åt det. I alla fall så länge de presterar så bra på planen som de nu gör.
Vi leder serien, spelar i Europa, solen skiner, det är fortfarande en bra bit kvar av sommaren; så allt borde vara lugnt. Men så var det detta med den ekonomiska situationen i MFF, vilket det av och till med smärtsam regelbundenhet rapporteras om. Ibland i hela artiklar, andra gånger mest i en bisats. Hur usel är den? Hur mycket back kommer vi att gå? Eller är det överdrivna mediaspekulationer? Vill jag veta? Jag är inte säker. Jag gör så som strutsen normalt sett inte gör: stoppar huvudet i sanden och hoppas att faran ska försvinna av sig själv.
