Sex och Jävligt offside: Lätt bäst i serien
Guldet kom hem på riktigt i söndags. Naturligtvis präglar detta veckans lista.
Lätt bäst i serien (NY)
Årets kanske mest frekventa läktarsång har varit ”Lätt bäst i serien, M-F-F”. Till slut, nu efter 30 spelade omgångar, visade sig den också vara sanningsenlig. Fem poäng före AIK, nio före Göteborg, 11 respektive 14 före Kalmar och Helsingborg. Vi har minst en seger och en oavgjord (det vill säga inga förluster) mot alla de andra topplagen. Inga större dippar under seriens gång. Yngsta laget. Det är sällan vackert att slå sig själv för bröstet och hävda sin egen förträfflighet, men Jante och falsk blygsamhet lägger vi åt sidan: Malmö FF har varit lätt bäst i serien i år. Eller som vi kallar oss: Svenska Mästare.
Daniel Andersson (NY)
Jag tror vi alla i söndags bara väntade på bytet som kom i minut 84, då Daniel Andersson äntrade planen iklädd en matchtröja med nummer 460 på ryggen. Tack vare segern i Borås, och att guldet där bärgades, blev det möjligt för honom att få en sista match i Malmö FF. De 9 minuterna han spelade blev till en enda lång ovation för en av de absolut största i Malmö-historien. Jag började nästan själv gråta när jag såg honom där ute, håren på armarna stod rakt upp och trots allt fantastiskt som hänt under året så hamnar dessa 9 minuter högt, högt på min personliga topplista över 2013.
Medaljutdelningen (NY)
Jag minns planrusningen 2004 med det efterföljande kaoset. Likaså 2010 när euforiska människor rusade in på gräsmattan efter segern mot Mjällby. Och inget fel på det. Det har börjat höra till att man vill visa sin glädje mer fysiskt, känna att man vill vara en del av firandet på plats så nära som möjligt. Så i år blev det perfekt med kaoset förlagt till Borås, varpå medaljutdelningen följde hemma i Malmö med alla människor kvar på sina platser. Det gjorde det vackrare på sätt och vis. Jag tänker på när spelarna och ledarna en och en ropades upp och fick mottaga publikens jubel och hyllningar. Jag tänker på när Jiloan Hamad klev ut från spelartunneln som sista man och gick fram till pokalen. Jag tänker på när spelarna sprang runt planen, till alla sektioner, för att visa upp sin glädje. Jag tänker på att vi alla såg vad som hände. Så här vill jag se mitt lag firas. Och vi gör väl om det 2014...
Hand i hand (NY)
Strax innan Jiloan Hamad kom ut på gräsmattan för att lyfta pokalen stegade Rikard Norling och Per Ågren fram för att ta emot varsin blombukett (är det verkligen allt?) av SvFF-folket. De gjorde det hand i hand, de log, de såg lyckliga ut. Efteråt berättade Rikard Norling att det hade varit en stundens ingivelse. Det var också, tycker jag, ett handgripligt sätt att visa ett finger mot alla som, rätt eller orätt, försökt/försöker skapa en klyfta tränaren och sportchefen emellan. Rikard Norling och Per Ågren, ni är bägge guld värda!
Markus Halsti (NY)
Markus Halsti är inte född in i Malmö FF, men han börjar trots detta anta en popularitet som inte många av dagens spelare når. Så har han också haft en himmelsblå karriär som liknar en Hasse Mattissonsk, från liten speltid till att bli en stöttepelare. Dessutom är han en grovjobbare som inte hymlar med att hans färdigheter inte ligger på det tekniska planet. Dessutom (igen) har han varit länge i klubben nu. Det känns på sätt och vis både symtomatiskt och sympatiskt att det var vår finske sisu-man som fick göra årets sista allsvenska mål för MFF.
Falkenbergs FF (NY)
I lördags blev Örebro och Falkenberg klara för nästa års allsvenska. Det förra laget är ingen sensation medan det senare är av samma kaliber som Oddevold och Enköping. Risken är väl dessvärre att FFF blir lika kortvarig i Allsvenskan som dessa bägge lag, så jag hoppas att de passar på att njuta. Ett stort grattis till lilla Falkenberg för avancemanget. Men framför allt ett stort grattis till mig själv, ty nästa säsong har jag en MFF-match som bara ligger tre mil bort. Delad glädje är dubbel glädje heter det ju.
Jag gör som förra veckans listmakare och låter offsideplatsen vila. Det finns ingenting som kan skymma sikten för tillfället, allt skiner i de vackraste himmelsblå färgerna. Att det cirkulerar rykten om att än den ena än den andra spelaren har utländska klubbars ögon på sig, det skjuter jag på framtiden. Nu fortsätter jag att njuta.
