Sex och Jävligt offside: Vi vet, ni är inte vi
Veckans lista innehåller bland annat 6 poäng, 3 stjärnor och 2 poäng. Dessutom: några spelare och ett svar på "vi är inte ni".
Sex poäng (NY)
En del hävdar att guldet mer eller mindre är hemma. Visst, det ser bra ut, men som någon (Ole Törner?) skrev, kan MFF överraska och besegra större* europeiska lag, så finns det inget som säger att HBK och Mjällby inte kan göra detsamma med MFF. Fast med det sagt, trots en usel poängsvit för tillfället utökar laget för varje omgång sin ledning. Och sex poäng är rätt mycket. Trots allt.
Champions League (1)
Samtidigt som Markus Johannesson gör bort sig genom att i Fotbollskväll förklara att Allsvenskan ska bantas till 12 lag med argumentet att det var mer tur än skicklighet att MFF gick till Champions League, ägnar vi himmelsblå oss åt att boka biljetter till bortamatcher, köpa CL-paketet till hemmamatcherna (trots en hel del strul), räkna pengar och nya medlemmar till föreningen, diskutera Turin och Madrid som städer, diskutera Olympiakos som lag - samt rent allmänt må rätt så bra. Hur var det nu AIK:arna uttryckte det, "vi är inte ni". Nej, vi vet.
Markus Rosenberg (NY)
Åter i händelsernas centrum efter sitt mål och sin stolpträff mot Helsingborg. Många spelare i MFF är väldigt bra, några av dem bär epitet som (allsvenska) stjärnor – bara en är helt och hållet oumbärlig: Markus Rosenberg. Som kapten, som ledare på och bredvid planen, som målskytt, som framspelare. Han är för årets lag vad Guillermo Molins var för förra höstens och denna vårs MFF. Där var en del som klagade lite över hur mycket pengar MFF lade på hans kontrakt. Dessa klagomål hörs inte längre; klass kostar pengar.
Enock Kofi Adu (NY)
Den 24 juli blev Adus övergång från Stabaeck till MFF helt klar. Två dagar senare fanns han med i startelvan mot Kalmar borta. Sedan han kom till MFF har laget spelat 14 svenska och europeiska matcher. Han har spelat 13 av dessa från start, i en fick han vila för att komma in sista minuterna. Så när Åge roterar, gör han det utan att ha ghananen i åtanke; så pass högt värdesätter vår tränare 24-åringen. Dels har MFF fått vad som kan liknas vid en evighetsmaskin, dels har MFF köpt sig en spelare som låter ett ibland superoffensivt lag anfalla utan någon större tanke på defensiven. Slet hårt och bra mot HIF i söndags.
Pontus och Jille (NY)
Pontus Jansson fick äntligen göra sin efterlängtade tävlingsmatchdebut för Torino när laget spelade 0-0 mot Club Brügge i Europa League. Han fick också mycket beröm efteråt av de italienska tidningarna. Listan gläds alltid åt MFF-are som på planen lyckas i Europa, men Listan gläds ännu mer åt när dessa spelare gör något utöver det vanliga. Som när Pontus härbärgerade ett stort antal supportrar i sin lägenhet inför MFF:s match mot Juventus. Eller när Jiloan Hamad auktionerar ut ett par specialtillverkade skor från Nike för att hjälpa, och sätta fokus på kurdernas fruktansvärda situation i norra Irak.
Ingen kan göra allt. Många kan göra mycket. På olika sätt och vis.
Forumhumor (NY)
För att förstå följande inlägg bör man känna till AIK:s gnäll om att MFF ska ha fördelar av att möta lag som AIK mött (och ”mörat upp” enligt solnaiterna) omgången innan:
”Det är inte rättvist att vi får möta lagen efter dom mött AIK. Dom spöar AIK och sen har dom bra självförtroende i mötet med oss! Agera SvFF!” (signaturen Ipomoea purpurea i söndags.)
Och på tal om AIK-HBK så uppskattas alltid självironi, så därför får HBK-signaturen Sylve B. också plats den här veckan:
”Ni kan alltid lita på moderklubben”
Så hittades också en känga riktad mot ett blåvitt lag, vilket Listan förstås gillar:
”På tal om Ipswich noterade jag att de har inte mindre än TRE stjärnor i sitt klubbmärke. De symboliserar en UEFA-cupseger, en FA-cupseger och en Premier Leagueseger. Har de börjat skriva klagobrev till UEFA än, göteborgarna?” (Hamnklydden i går)
* När jag skriver större så syftar jag på plånboken, och endast den.
September
Förvisso, MFF har utökat ledningen i Allsvenskan genom två oavgjorda matcher hittills i september. Och det är ju bra. Men det är någonting med den här första höstmånaden för året som inte tilltalar föreningen. Vi får gå tillbaka till 2009 för att hitta en helt och hållet lyckosam september – då spelades fyra matcher och laget tog full pott. Bäst i serien.
Men sen dess ser siffrorna mindre smickrande ut.
2010: 4 matcher och 7 poäng (sjätte bäst i serien)
2011: 5 matcher och 6 poäng (tionde bäst i serien)
2012: 4 matcher och 5 poäng (nionde bäst i serien)
2013: 5 matcher och 10 poäng (fjärde bäst i serien)
Fortsätter den inte alltför muntra raden så är det tur att vi dels har ett stort försprång i serien, och dels att de andra topplagen tycks älska september lika lite som MFF. Vinster mot HBK och Mjällby kommer att göra den här offsideplatsen obsolet. Jag hoppas det blir så.
