Sex och Jävligt offside: Ännu säsong
Ny vecka, ny onsdag, ny lista. Himmelriket njuter av att MFF fortfarande är i säsong.
Ännu säsong (NY)
Jag satt i bilen på väg mot Örjans Vall i lördags och det slog mig hur skönt livet är. November – vanligtvis en del silly, men annars bara grått, regnigt och trist. Laget tränar på fram till semestern i december, men hur spännande är det? Nu, i år: tävlingsmatcher, nervositet, något att se fram emot även om det bara är en på sin höjd medioker gräsmatta där ett lag (Halmia) vill göra avtryck och ett annat (Malmö FF) bara vill ha matchen avklarad; i morgon HJK, ytterligare några dagar senare Juventus. Samtidigt pågående: silly-funderingar och diskussioner om hur laget ska formeras 2015. November är grått och regnigt, men i år inte det minsta trist.
Oscar och Erik (NY)
Och på tal om silly season. Även om det har ryktats om Erik Andersson och Oscar Lewicki, så ramlade deras övergångar från Landskrona Bois respektive Häcken närmast ner som ett snöfall på midsommarafton hos supportrar och media. Det hör ju till den här tiden av året att nyförvärv och förluster diskuteras och namnen är alltid otaliga liksom de mer eller mindre realistiska drömmarna, men att just Erik och Oscar skulle bli klara just nu kom ändå något överraskande (MFF har uppenbarligen strypt skvallrarna). Om Erik kan jag i stort sett inget, men om Daniel Andersson personligen följt honom på nära håll, är jag inte det minsta orolig för att det kommer att bli bra. Oscar Lewicki ser jag som en drömvärvning. Så, välkomna till MFF, bägge två, välkomna till Mästarna.
Magnus Eriksson (NY)
Det var lättare att räkna dem som kom upp i normal standard mot Halmia, än de som inte gjorde det. En av ytterst få som verkade tycka att det gällde att slita och göra sitt jobb var Magnus Eriksson. Det såg också ut som att han trivdes att spela som anfallare igen, efter att ha sprungit runt på mittfältet en längre tid. Tyvärr för honom skadade sig Anton Tinnerholm, och Magnus fick ta ett steg ner i planen, men hans 120 minuter fanns det överlag inte mycket att klaga på. Var han än spelade.
Svenska Cupen (NY)
Efter att domare Jonas Karlsson äntligen blåst av matchen i lördags ställde sig hemmapubliken mangrant upp och applåderade sitt lag, som ända in i det sista hotat stora, mäktiga och CL-spelande Malmö FF. Jag förstår dem, vi gjorde ju detsamma efter att ha förlorat mot Atlético Madrid efter en insats som var lysande på alla plan förutom i målprotokollet. Men om Champions League är en enstaka (?) företeelse, så är Svenska Cupen ständigt återkommande. Och just den här glädjen från David-laget och dess publik, efter att ha hotat eller till och med emellanåt besegrat Goliat, är så härlig att uppleva; det är på sätt och vis sportens innersta essens: bollen är rund och bägge lagen har 11 spelare. Vi himmelsblå kan muttra om dålig planering från SvFF eller att vi har många borta eller att det inte är så jäkla roligt att möta ett division 1-lag, men för Halmia (i det här fallet) är detta en match, en dag, att minnas för alltid. Och hur många var där inte som kom för att se på fotboll bara för att stora, mäktiga och CL-spelande Malmö FF kom till stan? Det är något att vara rädd om, Svenska Cupen fyller en viktig funktion.
MFF:are i landslaget (NY)
Forsberg startade mot Montenegro, Thelin hoppade in, Helander på bänken, Erik Johansson hade troligtvis varit med i truppen om han inte hade skadat sig mot Atletico Madrid. Thelin startade mot Frankrike igår, nyligen lämnade Pontus Jansson likaså, Forsberg kom in. MFF:s framgångar 2014 hemma och internationellt visar sig i landslaget, det visar också att det lönar sig att komma och spela i MFF. Så alla unga duktiga spelare som suktar efter mer, välkomna till Malmö FF!
Markus Halsti (NY)
Världens bästa finne spelade 86 minuter för sitt landslag mot Ungern i EM-kvalet i helgen (innan han blev utbytt mot Eero Markkanen). Tyvärr för honom har han 10 spelare vid sin sida som inte är i närheten av att hålla samma klass, vilket förstås inte är att vänta eftersom det bara finns en Markus Halsti, så förlust med 1-0 blev det. I går spelade han 90 minuter i en träningslandskamp mot Slovakien. Det var synd, för i morgon möter MFF hans moderklubb HJK Helsingfors på Malmö Stadion och jag tror att det svider rätt rejält hos honom att han inte lär kunna spela. För egen del kommer jag att känna stor ledsamhet om han och MFF inte kommer överens om ett nytt kontrakt. Årets julklapp: Markus Halsti blir kvar.
Och på tal om MFF:are i landslaget: Ett av årets utropstecken, Anton Tinnerholm, blev så äntligen uttagen i landslaget, om än att det krävdes att några andra skulle bli skadade först. Dessvärre råkade han ut för en vadskada i matchen mot Halmia, vilket gör att han är i Malmö och rehabiliterar sig i stället för att vara på väg hem från Marseille efter sin landslagsdebut igår kväll.
Fast i ärlighetens namn, även om jag hade unnat Anton den chansen, så är anledningen till den här offsideplatsen mer att jag fruktade för hans medverkan mot Juventus. Nu verkar det som att det inte ska vara någon fara, utan han kommer med största säkerhet att vara tillbaka i fullgott skick nästa vecka. Men oron jag kände på den iskalla läktaren på Örjans Vall… Den oron får den assisterande domaren att vifta med sin flagga. Anton Tinnerholm har vuxit ut till en av lagets abosluta nyckelspelare, nästintill oersättlig.
