Sex och Jävligt offside: Anton och Robin
Ännu en vecka har passerat i våra liv och nu är det åter onsdag. Anton Tinnerholm och Robin Olsen är några som lämnat avtryck sen senast.
Anton Tinnerholm (NY)
Han kom som ett yrväder en julidag och hade en förhoppning på sig i en säck om ryggen. Få som inte följde Åtvidaberg visste så mycket om honom, än färre hade sett honom spela. Ändå var det han som vi hoppades på som ersättare till Miiko Albornoz. Några månader senare är det ingen som längre undrar vem Anton Tinnerholm är. Att han i veckan blev framröstad till månadens spelare är bara ännu ett kvitto på att de förhoppningar han bar med sig i en säck om ryggen, dessa har han infriat med råge. Där han springer som ett yrväder afton efter afton längs sin kant.
Vår vardag (NY)
Ja, det var Juventus MFF mötte. Ja, det är ett världslag. Ja, i MFF finns det kanske ingen som hade platsat i Turinlaget (bortsett från Markus Halsti såklart). Ändå fanns det stora förhoppningar om att vi skulle kunna rubba de för dagen spygröna - bara de himmelsblå spelarna kom upp i samma nivå som mot Atlético Madrid. Hybris hos oss? Kanske. Men det är också ett utslag för var vi i dag befinner oss. Det som för ett halvår sen hade varit en bisarr tanke, som vi inte ens hade lekt med, är nu verklighet. Vår vardag består nu av Champions League, vintermatcher, bortaresor runt om i Europa, hemmamatcher med 20 000 på läktarna. Det är en vardag som är lätt att vänja sig vid.
Robin Olsen (NY)
Det är bara att erkänna, med eller utan domare så var Juventus det bättre laget och vann rättvist. Men matchens bästa spelare fanns i MFF. En målvakts jobb är förvisso att rädda bollar, och det gjorde Robin Olsen. Men en del av räddningarna var sådana som genast genererade fler samtal från utländska klubbar till hans agent. Det är en rätt rejäl underdrift att påstå att han har tagit chansen att visa upp sig i Europaspelet.
Gott hopp om att hoppet lever vidare (2)
Så skrev min kollega Zackrisson förra veckan. Och hoppet lever alltjämt. Inte om fortsatt CL-spel, men väl om 16-delsfinal i Europa League. Visserligen krävs det seger mot Olympiakos på det så fruktade och omtalade Karaiskakis, men hoppet lever. Och MFF har det i egna händer och fötter. Oavsett hur det går i andra matcher, vinner MFF så är det inte bara en bragd som får Charlotte Kallas stafettåk i OS att framstå som en gäspning; det innebär också, som sagt, avancemang.
Årskortsförsäljningen (NY)
Framgång föder framgång. Vi har sett det på planen den här säsongen, nu ser vi det också på försäljningen av årskort. I går hade det sålts runt 1200 fler än vid samma tidpunkt förra året. Inte bara är det roligt att fler vill se MFF och hjälpa till att skapa stämning, det ger också klubben mer pengar. Ännu mer pengar, är väl den korrekta termen i år. Och det skadar inte alls. Mycket vill ha mer. För att fortsätta föda framgång.
Kanarie-lägret (NY)
MFF lämnade kalla, blåsiga och gråa Malmö för Maspalomas på en Kanarie-ö, där träningsförhållandena är bättre och vädret skönare. Klokt beslut. Det gäller att optimera chanserna som finns för att komma trea i CL-gruppen. Tack vare Kvällsposten får vi dagliga rapporter, vilket alltid uppskattas.
Den portugisiska domaren i onsdags förtjänar visserligen ett visst hedersomnämnande på den här listan, men domare med dåliga dagar kommer vi alltid att stöta på. Det är irriterande, och emellanåt matchavgörande, samtidigt ingår det i spelet likväl som spelare som missar öppna mål eller skjuter in bollen i fel bur gör det.
I stället får personen som kastade in en banger efter matchen äran av att vara veckans mesta och största nöt. Det hade varit oerhört intressant att höra dennes förklaring till varför han/hon tog med sig en smällare till en arena, vars publik blivit varnad av UEFA efter bengalerna mot Prag och Salzburg. Ens tendenser till impulskontroll saknar en hel del människor, så att bangern kastades i vredesmod kan jag någonstans förstå (om än inte försvara, absolut inte försvara). Men just själva grejen att planera att ta med den till och in på Stadion, det har inget med bristande impulskontroll att göra; det är ren och skär dumhet. Och brist på respekt för alla andra närvarande i nutid och framtid.
