Sex och Jävligt offside: De som lämnar oss - och UEFA-syner
Ovanligt många spelare finns med på veckans lista, framför allt som ingen fotboll har spelats. Men så är det också dags att säga adjö.
Ricardinho (NY)
Det kom inte oväntat efter vad som sipprat fram till media, men det gör det inte mindre tråkigt att Ricardinhos tid nu är över i Malmö FF. Han smögs in till Skåne en januaridag 2009 och i stort sett från första träningen har han varit oerhört omtyckt av både med- och motspelare, samt supportrar. Av alla jag har intervjuat genom åren är han definitivt en av de mest sympatiska och ödmjuka. Jag kommer att sakna dig, Ricardo Ferreira da Silva.
Magnus Eriksson (NY)
Efter bara två säsonger i MFF har Magnus Eriksson ändå sett till att ta sig in i många himmelsblå hjärtan. Så också i mitt. Det är något väldigt speciellt med spelare som bara går ut och levererar utan att för den alltid glänsa (om än att det finns många sådana ögonblick också under hans tid i MFF). Kämpar, sliter, lojal med laget, spelar i ur och skur. Som Hasse M och Jörgen O och Daniel A. Som Magnus E. Efter att ha skrivit på för Guizhou Renhe förklarade han att MFF har kommit att betyda väldigt mycket för honom, och att han en dag hoppas att få återkomma. Jag är säker på att det inte bara är tomma ord. Lycka till, namne!
Simon Thern (NY)
Det har stått klart sen ett halvår tillbaka att Jonas påg kommer att lämna MFF, även om det aldrig uttalats. Efter sin skada i somras har Simon visserligen kommit tillbaka, men har varit väldigt långt ifrån att ta en startplats igen. Med Adu och Lewicki i laget kan jag förstå om Simon inte vågar riskera ännu ett år av mer eller mindre bänknötande. Jag förstår också att han behöver en nytändning. Jag hoppas han får den, gör några lyckade säsonger ute i Europa och en dag återkommer. Det är något fint med en ur Thern-familjen i klubben.
Matias Concha (NY)
Sedan länge har det varit klart att Matias slutar med fotbollen. Efter matchen mot Olympiakos frågade jag honom hur framtiden ser ut och han svarade att han erbjudit MFF sina tjänster och att han hoppas att de nappar. Jag slängde ur mig att han annars alltid är välkommen att skriva för Himmelriket. ”Är det så? Det får man tacka för. Vi får väl se”. Svarade han med ett lätt skratt. Tack för åren i Malmö FF som spelare, Matias.
2014 (1)
Det tål att upprepas vad kollega Börén skrev förra veckan: ”Säsongen är slut. Vilket år! Orubbliga serieledare, SM-guld och Champions League-gruppspel. Spel i städer som Prag, Turin och Madrid. Rosenbergs hemkomst och Hareides ankomst. Daniel Andersson inledde en ny era och Nya Stadion blev känd som en Hexenkittel ute i Europa.”
MFF-dokumentär (NY)
Jag hade med den här punkten på listan för någon månad sedan. Då visste jag inte att det var Himmelrikets tidigare chefredaktör Nisse Byrfors som ligger bakom dokumentären. Vi träffades tyvärr bara som hastigast i Aten förra veckan, men han hann då berätta att han följt laget på nära håll från första stund och att filmen kommer att visas på TV6 i två 45-minutersavsnitt i slutet av februari, lagom till att Champions League drar igång igen. Jag kan redan nu lova att det kommer bli sevärt.
Under den första halvleken mot Olympiacos kom plötsligt en UEFA-delegat fram till mig och en man från CMore. Han påstod att vi i stort sett hade filmat hela första halvlek med våra mobiler och ville veta om vi hade sändningsrättigheter. Några sådana hade vi förstås inte (fast jag gillar tanken på att Himmelriket hade haft de summorna på sitt konto), men det spelar ingen som helst roll eftersom ingen av oss knappt ens hade haft uppe våra mobiler under matchens gång. Än mindre filmat då. Han gav oss en varning och gick därifrån, men fortsatte att stirra på oss som för att ta oss på bar gärning.
Jag förstår att UEFA värnar om bolagen som betalar miljoner för att sända live, men när de har folk som går omkring och ser i syne, och som sen inte gör någon som helst åtbörd för att stoppa apljuden från några grekiska journalister när Adu visas ut, då blir det hela rätt löjeväckande.
