Sex och Jävligt offside: Framåt Malmö, bakåt Sager
Onsdag och ny lista. En TV-händelse tar täten, en ordförande hamnar i botten.
Framåt Malmö (NY)
Att en dokumentär i två delar om Malmö FF i Europa skulle bli veckans absolut höjdpunkt kom inte som en överraskning. Inte heller var det överraskande att den var så välgjord, intressant och snyggt uppbyggd med tanke på att Himmelrikets tidigare redaktör Nisse Byrfors ligger bakom det hela. Han är dels så vansinnigt begåvad, därtill är han också djupt himmelsblå. Klart att resultatet blev något att se om och om och om igen. Missade ni det av någon oförklarlig anledning? OK, här hittar ni del 1 och del 2.
Pawel Cibicki (NY)
Om den 21-årige mittfältaren, som varit i MFF sen barnsben, började det talas på allvar förra året. Sammanlagt blev det 21 allsvenska matcher, varav sex från start, och bäst av alla hans minuter minns vi förstås 2-2-målet mot AIK i de absoluta slutsekunderna av matchen. I år är det tänkt att han ska ta nästa steg och göra avtryck på riktigt så att säga. Åge Hareide har konsekvent satsat på en tänkt premiär-elva i tränings- och cupmatcherna, och där har Pawel inte fått plats. Men hans inhopp, framför allt senast mot Hudiksvall, gör nog att hans chanser till startplatser har ökat rejält. Han var en så kallad frisk fläkt och tillsammans med Anton Tinnerholm skapade hans högersida oerhört mycket. Det ska bli roligt att följa Pawel i år.
Norrmän (2)
Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem får fortsätta att samsas om den här platsen ett tag till. Nu har MFF:s motstånd i de här två cupmatcherna som spelats varit av sådan kaliber att det är svårt att säga hur bra laget och spelarna i MFF egentligen är. Men de bägge norrmännen visar sådana kvaliteter att de rimligen kommer att göra succé. Även mot bättre lag. Till och med jag ser ju hur mycket kvalitet där finns hos dem.
33 dagar kvar (NY)
Hur kul cupen än är, och hur glad jag än är över att det här formatet har både satt sig och blivit en succé, så längtar jag något oerhört efter Allsvenskan. Det är då pulsen stiger på riktigt, det är då telefonen kan ringa bäst den vill när MFF spelar, det är då jag sitter och mentalt biter på naglarna. 33 dagar kvar. Inte ens fem veckor.
Yoshimar Yotún (4)
Jag älskade Ricardinho. Men nu är fotbollslivet som det är och det är dags att gå vidare. Och när jag ser Dubbel-Y på planen så ser jag en naturlig efterträdare till brassen; det är nästan löjligt hur lika de är i sitt spel. Han sattes inte på några som helst defensiva prov mot Hudiksvall, men liksom Tinnerholm på den andra kanten var han med offensivt så ofta tillfälle gavs. Två gånger ”nära-göra-mål” skapar förväntningar om att han åtminstone på det planet kommer att bli bättre än Ricardinho.
Årskortsförsäljningen (NY)
Intresset för att se MFF på plats hemma i Malmö bara ökar och ökar. Jag sökte, och fick till slut tag på, Malmös kommunikationschef Peter Åhlander igår. Han berättade att det är hysteriskt mycket att göra för tillfället, och en stor del av detta beror på att media, supportrar och företag hör av sig likt nästan aldrig tidigare. Suget efter Malmö FF är enormt berättade han. Vilket ju också syns på årskortsförsäljningen. Snart har 11 000 sålts, och på ståplats är det inom en inte alltför avlägsen framtid (det handlar mer om timmar än dagar) slutsålt.
Svenska Fotbollförbundets tävlingsnämnds ordförande Gerhard Sager bloggade häromdagen om lite av varje. Han avslutade inlägget med att berätta att han har en bror i Malmö som uppdaterar honom var han befinner sig på MFF-supportrarnas popularitesskala beroende på vilka beslut som har tagits av honom och hans nämnd (!). Nu har han räddat den här listan från att vara utan en offsideplats; är det något man vet så är det att SvFF, och dess representanter, är att lita på. De ställer alltid upp när det som mest behövs.
Efter att ha skrivit om att svenska klubbar bör straffas om deras supportrar ropar "SvFF - Fotbollsmördare", efter att ha kallat Malmös ordförande och VD för naiva i samma text och efter att ha suttit och dragit slutsatser utan att veta ("Av de 40000 eurona är säkert minst hälften för den misskrediterande ramsan mot UEFA"), så tror jag nog inte han behöver kontakta sin bror den här gången.
Jag anser inte SvFF vara några fotbollsmördare, det är nog inte så många som tycker så egentligen. Men att förbundet, eller åtminstone herr Sager, är så lättkränkt, och gör en sak av något som de/han mest borde gäspa åt, tyder på att det har trampats på ömma tår. Förstår de/han inte mekanismen med att sparka uppåt, på de som trots allt bestämmer, på de som sitter så långt ifrån ståplats på sina kontor att det nästan är som en annan världsdel? Är de, är ni, så fjärran från verkligheten?
Det lär ju inte bli mindre av varan "SvFF - Fotbollsmördare" framöver på de allsvenska arenorna. Det kan vi i så fall tacka Gerhard Sager för.