Sex och Jävligt offside: Super-Mackan, Berget och tyvärr Adu
En match och seger från Europa League-kval. Detta efter en bra laginsats mot Kalmar där några spelare ändå stod ut. Detta syns på veckans lista.
Markus Rosenberg (NY)
Första matchen på gräs sedan lägret i Dubai. Då visade Markus Rosenberg att eventuella belackare kan iklä sig tagelskjortor och utstå den sveda detta innebär. Kommentatorer och bisittare och andra experter pratade Rasmus Elm till munnen fick slut på saliv. Han var jättebra första 45, men Markus Rosenberg var klass rakt igenom, hela tiden. Det var ett besked som både han och vi andra ville ha. Super-Mackan!
Europadrömmen lever (NY)
Efter första 45 mot Norrköping var det inga mungipor uppåt. Efter första 45 mot Kalmar var vi många som misströstade. Men efter två avslutande 45-minutare mot bra motstånd, är MFF i cupfinal. Vi är bara en match och en seger bort från kvalspel till Europa League. Och även om EL inte är CL, så är spel i Europa något som alla himmelsblå vant sig vid och ser fram emot. Drömmen och hoppet lever.
Jo Inge Berget (5)
Det är inte många veckor i år som han inte har varit med på denna veckoliga lista. Men så är vår norske evighetsmaskin också konstant bra. Där andra ibland dippar, verkar Jo Inge vara inne i en konstant toppform. Först fälldes han i straffområdet (1-1), därefter spelade han snyggt fram Mackan (2-1) för att några minuter senare sno bollen från en Kalmar-försvarare och iskallt dribbla av målvakten (3-1). Han betydelse för årets MFF kan inte överskattas.
Vända underlägen (NY)
Förra säsongen vann inte MFF en enda tävlingsmatch efter att ha hamnat i underläge. I Allsvenskan släppte laget in matchens första mål vid nio tillfällen, i fem av dem blev det oavgjort. Övriga fyra förlorades. Det gick inte bättre i vare sig Svenska Cupen eller Champions League. Släppa in första målet lärde vi oss den hårda vägen innebar icke-seger. I år har laget släppt in första målet mot Sirius, Ängelholm och Kalmar och alla matcherna har vunnits. Det är inte bara ett välbehövligt trendbrott, det visar också på en styrka och inre tro som kan leda oss långt i år.
Gräs (4)
Det muttrades på en del håll (främst från folk som inte spelade matchen) att gräsmattan på Guldfågeln Arena inte höll måttet riktigt. Att där var stora hål i underlaget, att det släppte. Må så möjligtvis vara. Men vi är i mars. Gräset var grönt. Bollen studsade som den skulle för det allra mesta. Det var fotboll på riktigt alltså. Som det ska vara. De ansvariga i Kalmar ska ha stora applåder.
Daniel Andersson (NY)
Någon skrev på forumet: "Vad förenar de tre gulden 2010, 2013 och 2014? Daniel Andersson. ´10 som spelare, ´13 som assisterande tränare, ´14 som sportchef."
Man kan också lägga till två stycken Champions League-slutspel. Man kan inte nog betona Daniel Anderssons storhet och betydelse. Tyckte helt enkelt att det var dags att formulera det i skrift igen; det var säkert några veckor sedan senast.
I december, inför matchen mot Real Madrid, stod jag med Enock Kofi Adu och pratade om hans kontrakt. Han hänvisade alla sådana frågor till ”min boss”, det vill säga Hasan Cetinkaya. Därefter har det följt otaliga rykten och uttalanden om att Adu är på väg bort från MFF. Till slut blev det inget utan mittfältaren sa sig vilja stanna i MFF. Huruvida det är hans beslut eller bossens vet nog bara de bägge.
Sen dess har Adu hamnat i ett kylskåp. Där är det kallt. Ingen speltid i A-laget sen halvleken i Ålborg, och det är inte mycket som talar för att det blir ändring på det framöver. Jag tror Adu måste visa en överjävlig kvalitet, långt över hans konkurrenter, eller att det blir skador, för att han ska bli aktuell.
Jag förstår att Kuhn och/eller Daniel Andersson väljer andra innermittfältare i det här läget. Jag kan också förstå att det finns en viss straffsats inblandad, då det har varit mycket strul runt Adus vara eller inte vara parat med mindre godkända insatser på planen. Det gör dock inte att jag gillar läget. Adu var en de både bästa och viktigaste spelarna 2014 och 2015 i det internationella spelet, och utan honom är det inte alls säkert att vi hade fått uppleva CL-festerna. Det här är inget värdigt avslut för en spelare som om allt gått som det skulle, hade blivit betraktad som en av de stora i MFF:s sena historia.
Om han har sig själv att skylla eller om det är Bossen... Han kanske ska ta och fundera över det, Enock Kofi Adu.
