Sex och Jävligt offside: Så befriande, så härligt
Veckans lista domineras självfallet av segern mot Elfsborg i måndags.
Åh så befriande, åh så härligt (NY)
Efter två raka förluster var det ångest och mardrömmar inför mötet mot Elfsborg på bortaplan. Det är i sådana här lägen som man börjar fundera över varför man håller på ett lag så här galet mycket. Om det verkligen är värt det. Svaret? Efter 1-0 och tre underbara poäng så är väl svaret alldeles självklart. Då är det så underbart härligt att vara supporter till ett fotbollslag. Ett fotbollslag som heter Malmö FF. Den euforin man då upplever kräver kanske att man varit nere i en dal och ridit på ångesten.
Pa Konate (NY)
Det fanns en hel del matcher i fjor då det stod som alldeles självklart att Pa är självskriven i startelvan. Men så började årets säsong och man hittade honom på bänken. Mot Elfsborg kombinerade han säkert försvarsspel med en offensiv fart och fläkt. Det vilade i måndags en trygghet hos Pa som hela laget mådde bra av. Tills vidare självklar startman. På nytt.
Rasmus Bengtsson (NY)
En annan som gjorde en väldigt, väldigt bra match var mittbacksgeneralen Rasmus Bengtsson. Styrde och ställde och visade än en gång varför han måste hålla sig hel och frisk. Nära att åka ut i slutet av matchen, men det förtar inte hans insats på plastmattan i Borås. Efter 6 insläppta mål på 3 matcher, var han starkt bidragande till att MFF nu höll nollan. Även om chanser fanns för hemmalaget att göra mål, så var det på det stora hela en väldigt gedigen defensiv insats av hela laget. Och Rasmus var stjärnan.
Magnus Wolff Eikrem (NY)
Vilket jävla inhopp han gjorde! Erdal Rakip var alls inte dålig (tvärtom kan man nog se det som att han genom sitt slit och löpande krattade manegen), men det hände helt plötsligt farliga saker så fort min namne fick bollen. Assisterade Kapten Rosenberg till målet och satte själv sånär 2-0 minuterna senare. Allan Kuhn måste hitta en plats för honom i startelvan, det är rent slöseri att ha en spelare med sådana fötter och fotbollsögon på bänken.
Johan Wiland (NY)
Vi tar med en spelare till på veckans lista bara för att det är så roligt att dela ut beröm. Tidigare elfsborgaren Johan Wiland trivdes nog bättre än någon annan med att få spela på Borås Arena. Bland väldigt många glada MFF:are kan han vara bland de allra gladaste; det är ju tydligen alltid speciellt att vinna mot en tidigare klubb. Lugn och trygg i målet. Gjorde det han skulle, att hålla nollan alltså. Mycket stabil.
Tabellen (NY)
Jag har medvetet valt att inte titta in på sidan 343 på SVT Text den senaste veckan. Om någon hade frågat mig vid måndag lunch vilka 6 lag som ligger överst i den allsvenska tabellen, hade jag inte kunnat svara på det. Förnekelse kallas det. Det är helt enkelt inte roligt att se sitt MFF på plats 13-14, då är det bättre att stoppa huvudet i sanden (som strutsar inte alls gör tydligen) och låtsas som ingenting. Inte så att vår nuvarande placering är så mycket att hurra för, men nu är vi åtminstone inte ett bottenlag längre. Och det återstår 26 matcher. Tabellen kommer förhoppningsvis se allt bättre ut vad det lider. Vi får ödmjukt ta oss an framtiden.
Nu vill jag inte vara en dysterkvist eller domedagsprofet; det märks väl ovan om inte annat. Och det är starkt att slå Elfsborg på bortaplan. Det är normalt sett starkt att besegra Elfsborg var vi än möter dem. Men var står Boråslaget? Hur bra är de för tillfället? I söndags träffade jag en god vän som är elfsborgare. Han har sett lagets alla matcher i år och var orolig för hur det kommer att gå. Visserligen, berättade han, var det en mycket bra insats mot Häcken som man onödigt förlorade. Men både innan och efter det har spelet haltat och han menade att laget behöver en riktig pådrivare. "Saknaden efter en Anders Svensson är stor" förklarade han.
Malmö FF gjorde en stabil insats i måndags och vann rättvist. För en som minns 70-talets himmelsblåa fotboll med välbehag gladde det att se en kompakt och säker defensiv. I andra halvlek ledde presspelet till att vi gjorde mål, hade det flesta och farligaste chanserna och till slut kunde vinna förhållandevis rättvist.
Så vari ligger offsiden undrar någon måhända. Det är möjligtvis undertecknad själv som hamnar här i botten. För att jag efter en seger mot Elfsborg inte bara kan glädjas fullt ut, om än att segerkänslorna i måndags var... explosionsartade, utan ändå också måste ifrågasätta motståndet. Tänk om dagens Elfsborg bara är som ett Hammarby eller Gefle? Alltså lag som det här mångmiljonbygget Malmö FF ska slå sju dagar i veckan om man vill ha med guldet att göra? Tänk om? Oron har stillats men inte lagt sig. Jag är helt enkelt inte till fullo övertygad om att årets lag och spel är tillräckligt bra. Efter Djurgården hemma och IFK Göteborg borta återkommer jag förhoppningsvis med en roligare offside.
