Sex och Jävligt offside: Tack och hejdå
I stället för att lista den senaste veckans främsta ögonblick, ägnar Sex och Jävligt offside dagen åt att se tillbaka på de senaste tre åren i Guillermo Molins karriär.
Den 11 augusti 2013 återvände Guillermo Molins till Malmö FF. Veckans lista ser annorlunda ut idag. I stället för att lista den senaste veckans sex hetaste samt sämsta, så väljer jag att i kronologisk ordning plocka ut mina sex främsta och mest positiva ögonblick av Guille (som han själv stavar sitt smeknamn) under de här snart tre åren. ?
18 augusti 2013 (NY)
En vecka tidigare har Guillermo Molins presenterats som ny spelare i Malmö FF. Efter en skadefylld sejour i Anderlecht har han efter knappt två år återvänt till MFF. Den här söndagen sitter han på bänken i matchen borta mot Kalmar. Vid ställningen 2-0 till de himmelsblå, och med en halvtimme kvar av matchen, byts Emil Forsberg ut och in kommer en oerhört spelsugen Molins. Det dröjer runt 20 minuter, då har MFF utökat ledningen till 3-0, när han får en boll till sig inne i straffområdet. Han har ryggen mot mål, en försvarare bakom sig, men han vickar lätt bollen åt sidan med den ena foten och dundrar därefter in 4-0 med den andra. Detta blir starten på en magisk höst för såväl honom som hela klubben.
28 oktober 2013 (NY)
Förutsättningarna är enkla: Vinner MFF borta mot Elfsborg i den näst sista omgången så är guldet säkrat. Ett problem finns dock. Matchen riskerar att ställas in på grund av storm och regn. En som inte fruktar ovädret är Guille. Till Skånska Dagbladet förklarar han hur underbart det ska bli att spela i regn och rusk och säger: ”Vi ska bli en del av stormen.” Matchen kommer igång, MFF vinner med 2-0, guldet är säkrat. Tvåmålsskytt och dominant på planen: Guillermo Molins. En av mina vackraste MFF-kvällar någonsin.
7 april 2014 (NY)
Det finns ingenting i fotbollsväg som slår känslan av att besegra IFK Göteborg. Och allra bäst är när det sker på bortaplan. Den här måndagkvällen möts de bägge lagen i Allsvenskans andra omgång, på Gamla Ullevi. Det dröjer 7 minuter innan Guille gör 1-0. Det dröjer ytterligare 20 minuter innan han springer sig fri och chippar in bollen bakom John Alvbåge (som är på den, vilket bara leder till att det går för hemmalaget förnedrande långsamt innan den slutligen lägger sig tillrätta innanför målramen). I slutet av matchen dödar Markus Rosenberg matchen totalt när han gör 3-0. Den här matchen vevar jag fortfarande ofta i mitt inre, och det är framför allt Guilles 2-0-mål jag då ser framför mig.
27 oktober 2014 (NY)
I omgången innan vann MFF borta mot AIK och bärgade för andra året i rad den allsvenska titeln, och det efter att ha lett serien från omgång 1. Den här kvällen ska matchen mot Brommapojkarna bara avverkas och sen ska Lennart Johanssons pokal lyftas inför hemmapubliken på Stadion. Efter en seg och tråkig match, men där segern ändå bärgas, är det äntligen dags. Guillermo Molins och Markus Rosenberg tar tag i varsitt handtag på den silverfärgade pokalen, och lyfter den mot skyn. Den ene, Guille, var lagkapten när serien startade men har på grund av en korsbandskada inte spelat sen i juni. Den andre, Mackan, är lagkapten från sommaren (efter skadan på Molins) och framåt. Två lagkaptener tillsammans. Två värdiga representanter för en vacker klubb. Bara en av dem är idag kvar.
7 juni 2015 (NY)
Efter vad som känns som en evighet är Guille åter efter den svåra knäskadan som drabbade honom nästan ett år tidigare. MFF tar emot Djurgården hemma på Stadion och efter en svag förstahalvlek ligger hemmalaget under med 1-0. Det står snart klart för alla att det ska bli ett byte direkt efter pausen, och vid sidlinjen står Guille och väntar. Gensvaret från publiken blir omedelbar. Det som börjar som ett sorl fortsätter i jubel och sånger. Glädjen att återse nummer 10 går egentligen inte att beskriva i ord så jag låter bli; jag tror att det också för Guille är ett av de finare minnen från hans tid i Malmö FF.
14 maj 2016 (NY)
Efter att förgäves ha försökt få in bollen under de första 45 minuterna hemma mot Gefle, dröjer det efter pausvilan bara fyra minuter innan Guille nickar in 1-0 efter en välslagen hörna. Detta är emellertid endast uppvärmning inför vad som komma skall. Nio minuter senare slår Anton Tinnerholm ett inlägg mot straffpunkten, där Guille till synes hur enkelt helst klackar in bollen. Kanske hans vackraste mål någonsin. Troligtvis årets mål i Allsvenskan. Om några hade tvivlat på hans fotbollskunskaper, så tystas dessa effektivt denna soliga och vackra lördag i mitten av maj.
En ikon har lämnat klubben. Det känns onödigt och det känns vemodigt. Jag lägger ingen skuld på vare sig han eller MFF för det som hänt. Jag konstaterar bara att det hade känts bättre om det hade löst sig till det bästa för alla parter. Tack för allt, Guille, och lycka till framöver. Hejdå… Eller hellre, på återseende.
