Sex och Jävligt offside: Enock, Tobias och Kent
Listan jublar över den senaste veckan.
Budskap (NY)
Efter att vi förlorade mot Djurgården och Norrköping med viss möda vann mot Helsingborg, var det många dystra tongångar. Guldet var mer eller mindre kört, hoppet stod till en Europaplats, IFK Norrköping var oslagbara, Daniel Andersson skulle avgå eftersom MFF sålt Vidar Örn Kjartansson… Ni minns, va? Några av er kanske skrev och sa något liknande.
Därefter vann vi mot Elfsborg, vi slog HIF. Och i lördags åkte MFF till Hisingen med en nästan halv startelva skadad för att möta BK Häcken, vilket som bekant har varit ett lag som blivit benämnt som ”Spöket”. Efter en till slut klar och rättvis seger med 4-2, tror jag vi alla kan vara överens om att Malmö FF visade kvalitet, styrka och moral. Jag tror man kan säga att klubben sände ett budskap, som tydligt sa: Guldet vill hem.
Serieledning (1)
I omgång 11 återtog vi serieledningen som vi tappade i omgång 2. I 11 omgångar behöll vi den, fram till att IFK Norrköping fick låna den över omgång 22 och 23. Därefter är det åter Malmö FF som ligger överst, och förhoppningsvis är det så det kommer att se ut hela vägen in i mål den 6 november. Ett gott tecken är givetvis att vi i helgen utökade ledningen till 4 poäng.
Tobias Sana (NY)
När jag gjorde en intervju med Johan Wiland förra veckan pratade vi mycket om segerrus och alla känslor som svämmar över vid mål som det mot Elfsborg. Vi kunde sätta ord på dem. Frågan är om det finns ord nog för Tobias Sana att använda hundradelarna och sekunderna efter att han, äntligen, fått göra sitt första allsvenska mål för Malmö FF i lördags. Den euforin, den totala tokglädjen, måste ha varit något utöver det vanliga. Vi är väldigt många som unnar honom såväl målet som den glädjeexplosionen.
Enock Kofi Adu (NY)
Enock Kofi Adu är en central mittfältare av allra högsta allsvenska klass. När han är bra, så är Malmö FF bra. Så skulle man kunna sammanfatta det. Men om det är något som han har haft ett någorlunda välförtjänt rykte om sig att sakna, så är det att HAN KAN INTE SKJUTA. Så här skrev jag i direktrapporten när MFF mötte Halmia i Svenska Cupen november 2014:
”Enock Kofi Adu gör sitt första mål i MFF. Ett skott utifrån som tar på en halmian vilket ställer målisen. Innan dess hade Pa Konate drivit upp bollen på vänsterkanten, fått in den till ME som sånär fick på ett skott. I stället studsade bollen till Adu som drog i för kung och fosterland i cirka 12 km/h. Men det räckte.”
Vi glömmer inte heller tåfisen som ordnade 3-3 borta mot Falkenberg ifjor. Ja, ni ser själva: det är ingen Eder, David Beckham eller Arie Haan vi pratar om. Så att Yotun skulle passa bollen till just Adu i lördags för att denne skulle satsa på ett vackert, välriktat och alldeles lagom hårt skott som ledde till 1-0; den såg i alla fall inte jag komma.
Anfallsparet (NY)
Det fanns en del frågetecken hur MFF skulle ställa upp med så många tongivande spelare borta, fast i anfallet var det självklart att Jo Inge Berget och Alexander Jeremejeff skulle befinna sig. Om inte annat för att det inte fanns några andra alternativ. Frågetecknen runt dem var i stället hur de skulle leverera. Jo Inge kom till oss som anfallare men vi minns väl alla hur svårt han och Markus Rosenberg hade att hitta ett fruktbart samarbete förra våren. Och hur skulle Alexander klara sig utan vår smarta kapten på planen? Svar: De gjorde det alldeles lysande. Det var som att de hade spelat varenda match tillsammans under årets seriespel.
Landslagsuppehåll (NY)
Vanligtvis är dessa uppehåll mest en plåga, men så som skadeläget ser ut i MFF är det bara att tacka och ta emot att det är två veckor mellan Häcken och Norrköping. Även om de 11 som var på planen i lördags gjorde det väldigt bra på det stora hela, så tackar vi inte nej till en hel Markus Rosenberg, eller Magnus Wolff Eikrem, eller Rasmus Bengtsson, eller Anders Christiansen. Matcherna framöver kommer också att dugga tätt; bredast möjliga trupp är högst önskvärd.
Malmö FF vann (som sig bör och väldigt roligt). IFK Norrköping förlorade (mycket bra). IFK Göteborg förlorade (alltid trevligt). Jag bodde med sambon på ett mycket tjusigt hotell i Göteborg (lyxigt). I frukostmatsalen träffade och pratade jag med Johan Wiland med särbo (stort). På kvällen efter segern mot Häcken såg jag en lysande konsert med Kent på Scandinavium (sista gången). Och en viss sensommarvärme vägrar ge upp (njutbart).
Hur ska jag ens i min vildaste fantasi hitta något att placera på den här platsen när den senaste veckan har varit så fantastisk? Nej, det får bli en lista rakt igenom positiv utan några som helst men.
