Sex och Jävligt offside: Svanbergs sena skott, så skönt
Två hjältar och ett sent avgörande - veckans lista fokuserar på segern mot Djurgården.
Avgöra sent (NY)
Matchen mot Djurgården skiljer sig från alla andra sena avgöranden det här året, möjligtvis med undantag för Östersund hemma, på så vis att i måndags fanns det ingen anledning att klaga på effektiviteten. För så har det ju varit tidigare att när MFF har avgjort sent så har där funnits en mängd chanser tidigare i matcherna att avgöra tillställningen. Rättvisa har skipats, har vi väl lite till mans tänkt. Det går inte att säga i mötet på Tele2. Men oavsett, vilken underbar eufori! Och jag har alltid ansett att efter övertygande segrar med sådär 5-0, så är de skönaste de som spelmässigt inte är helt rättvisa och som tillkommer efter ett själv- eller slumpmål. Precis som i måndags alltså. När Himmelriket efter säsongen ska utse årets mål finns där så många att välja på att det kommer att bli en inte helt enkel uppgift. Jag tror ingen i redaktionen beklagar sig över det.
Johan Dahlin (NY)
Två matcher, två hållna nollor. Och bägge på bortaplan. Tillfälligheter kan det handla om ibland, men inte när det gäller Johan Dahlin. Om någon var orolig över hur bra han skulle vara efter sin utlandsutflykt, så kan vi nu sluta oroas. Johan var en av de största anledningarna till att vi vann och inte släppte in något eller några mål mot Djurgården. Att benämna honom som hjälte är inte att ta i.
Mattias Svanberg (4)
På tal om hjälte, Mattias Svanberg… Ungdomligt oförstånd eller malmöitisk kaxighet eller möjligtvis en kombination av det? Där andra spelare (i andra lag ska sägas) hade försökt hålla i bollen så länge som möjligt och låta tiden gå och hålla 0-0 på bortaplan mot ett riktigt bra lag, där driver han upp bollen och tempot, ansiktet mot mål, dribblar av några motspelare och tänker att här ska det avgöras, här ska det göras mål. Vi har sett Erdal Rakip göra detsamma tidigare. Som sagt, ungdomligt oförstånd eller malmöitisk kaxighet? Eller ingetdera, kanske handlar det bara om den djupt rotade inställningen ”alla matcher 3 poäng”.
Passa på att njuta (NY)
18 matcher spelade och endast en förlust. Överlägsen, gigantisk, enorm serieledning. Vi kan alltid hoppas att detta blir en framtida vana men historien säger oss att det mesta går i cykler. Vi som har varit med ett tag minns alla år då MFF blandat och gett, där spelet inte varit något som gett oss anledning att jubla och där mittenplaceringar några i rad har varit legio. För även om vi är Sveriges mest merittyngda förening i herr-fotboll, så har vi också haft de där säsongerna som mest genomlidits. Så jag njuter av nuet, jag njuter av att jag får uppleva den här eran med nästan idel framgångar sedan 2010. Och om vi slår det allsvenska poängrekordet samtidigt som vi därmed får vår andra stjärna på bröstet; så oerhört passande och symtomatiskt det vore.
Bonke Innocent (NY)
Inte nog med att han har Allsvenskans näst coolaste namn (det finns inget som slår Markus Rosenberg), han verkar också vara en mycket spännande spelare som förhoppningsvis kommer att bidra till ännu mer stadga och energi i Malmö FF:s A-lag. Välkommen, Bonke Innocent!
Inte en dag går utan att det ryktas om något. Magnus Wolff Eikrem sjuk? Jaha, då är han på väg bort. Yoshimar Yotun förklarar för Himmelriket att han hoppas allt löser sig och att han blir kvar i MFF många år till, för att dagen därpå flyga till Orlando och spela soccer. Daniel Andersson säger i en intervju ”där fick du en teaser” och genast går vi supportrar i spinn och bokar tid framför datorn för att vara inne på mff.se och trycka på F5-knappen. På Twitter finns det en del som säger sig veta att den eller den redan är klara för MFF. Och medan jag sitter och skriver detta står kanske Carlos Strandberg beredd att presenteras som nyförvärv. Jag hinner inte med det övriga livet, och det är rätt kul.
Jag gillar Johan Wiland väldigt mycket och jag önskar honom all lycka. Det var också mycket hedervärt (och, vill jag påstå, naturligt) av honom att offra framgångar i MFF för att komma hem till sin familj som bor i Stockholm. Efter två matcher i sin nya klubb Hammarby har han emellertid redan lika många förluster med det laget som han sammanlagt hade i årets alla tävlingsmatcher med Malmö FF. Jag tror nånstans att det måste kännas lite offside för honom. Och jag undrar vad han tänkte i söndags när hans lag bröt mot den oskrivna regeln i slutet av matchen. Tänkte han som jag när Paulinho satte frisparken några minuter senare: Karma?