Sex och Jävligt offside: Några mindre uppmärksammade
Två matcher och två segrar. Och i morgon är det Europa League-spel. Veckans lista är här.
1000 och 1001 (NY)
Det hade förstås suttit fint som en suspensoar på en handbollsmålvakt om vi hade tagit vår allsvenska seger nummer 1000 borta mot AIK förra veckan, men det sitter alls inte illa att den i stället kom på hemmagräs i torsdags. Jag var där och fick se Malmö FF bli första förening att nå den milstolpen. Jag kommer att vårda och sköta om det minnet; vi är blott knappt 12 000 på hela jordklotet som kan skryta med att ha sett det på plats. Några dagar senare kom seger nummer 1001 genom 3-0 borta mot IFK Göteborg. Och att vinna mot det laget, på deras hemmaplan och gärna med stora siffror, tillhör onekligen en av livets stora njutningar. Att segern innebär att klättringen mot 2000 kom just mot våra värsta rivaler var lite extra grädde på moset.
Marcus Antonsson (NY)
Jag blev nöjd när Marcus värvades i somras. Jag fick gjort en av de första längre intervjuerna med honom och han gav ett såväl sympatiskt som fokuserat intryck; det fanns inga alternativ till att lyckas i Malmö FF. I veckan har det spelats två matcher och han har varit väldigt involverad i bägge segrarna. Av de sju målen som gjorts mot Örebro respektive Göteborg stod han för det kanske tekniskt svåraste: 1-0 mot ÖSK. Sedan spelade han läckert fram till Eric Larssons 4-0 och i söndags klackade han fram till Sören Rieks 2-0 mot Göteborg. Tre klassnummer bland många andra den här veckan, men jag tycker ibland att vi pratar för lite om Marcus. Han är värd uppmärksamheten han härmed får genom andraplatsen på veckans lista. Jag är glad att du är hos oss, Marcus!
Europa League-läget (3)
Nu vänder matchserien i Europa League och i morgon tar vi emot norska Sarpsborg på hemmaplan. En seger innebär inte bara knappt 7 miljoner kronor i prispengar utan också (framför allt) en öppning till avancemang som är rätt stor. I och med att inbördes möten går före målskillnad vid två lag med samma poäng har vi tagit ett rejält grepp om Sarpsborg, och beroende på hur det går i Belgien mellan Genk och Besiktas kan det se väldigt ljust inför fortsättningen. Så här optimistiskt som jag beskriver läget är egentligen inte jag, utan här försöker jag blott beskriva läget. Matchen ska spelas och med hjälp av publiken som jag hoppas blir både månghövdad och högljudd kan förhoppningsvis tre poäng bärgas – sen kan vi drömma. Men så här dygnet innan, det ser faktiskt rätt ljust ut. Det får även jag tillstå.
Romain Gall (NY)
Ge Romain speltid och det blir garanterat mål. Hans poängproduktion per spelad minut bör (utan att jag tittat närmare på det, men känslan, känslan!) vara överlägset bäst i MFF. Känslan har också varit att han är aningen för tunn och lättflyttad vilket kanske legat till grund för att han framför allt spelat mot lagen där Uwe Rösler valt att vila en del spelare. Men han gör som sagt poäng, ingen kan säga att han inte tar chansen och i veckans två matcher startade han bägge. Och gjorde mål i bägge. Romain bryter mönster, hittar ytor som få andra och har ett skott med bägge fötterna som andra skulle kunna döda för. När jag tänker på vad en försäsong under Uwes ledning kommer att göra med honom… Jag ryser.
Franz Brorsson (NY)
På tal om spelare som inte får riktigt den uppmärksamhet jag tycker att de är värda, och som jag unnar dem, så har vi Franz Brorsson. Efter en vår där han var… ska vi säga mindre bra för att vara snälla, så är han betydligt stabilare och lugnare idag. Då: en säkerhetsrisk. Nu: slår en passning på 45-50 meter till Marcus Antonsson (1-0 MFF mot Örebro) som om han aldrig gör annat, och är defensivt en klippa. Jag vill påstå att det känns väldigt rättvist efter all den (oftast rättmätiga) kritik han fick under den första halvan av det här året.
Falkenbergs FF (NY)
Risken finns att lilla Falkenberg kommer att upprepa de fullständigt vidrigt dåliga publiksiffrorna vi sett från en del matcher med framför allt Trelleborg, Dalkurd och BP på sina respektive hemmaplaner. I alla fall om de ligger dåligt till på hösten och Falkenbergspubliken inte tycker det är lika kul med allsvensk fotboll längre. Men bortsett från det så hälsar jag FFF välkommen tillbaka till Allsvenskan. Med sin gräsplan och, framför allt, med sin omedelbara närhet till mig i Varberg. Tre mil har jag nästa år för att i en match få se MFF. Man tackar.
Älskar årstiden vi är inne i nu, framför allt när den beter sig som den gjort den senaste tiden med hög luft, runt +10 grader, solsken och vackrare färger på träd och buskar än vad som går att beskriva i ord. Så sakteliga mörknar det om eftermiddagarna och det är bara att krypa allt längre in i sitt skal och läsa böcker, se på serier, somna ifrån en kass film, äta grytor och så vidare och så vidare.Samtidigt är det på söndag slut på Allsvenskan. Vissa år kan den dagen inte komma en dag för tidigt. Man vill bara glömma och gå vidare och längta till nästa säsong. Några dagar eller veckor senare kommer suget och längtan tillbaka. I år vill jag inte att det ska ta slut. Jag vill se Malmö FF spela fotboll, jag vill se Markus Rosenberg några matcher till, jag hade så gärna velat få reda på hur det hade gått om vi hade haft, säg, åtminstone sex-sju matcher till. Hur högt upp hade vi kunnat komma? På söndag är det emellertid oåterkalleligen över och sen väntar många långa månader av mycket men inte allsvensk fotboll.
Det drar faktiskt ner helhetsbetyget rätt rejält på hösten som årstid.
