Sex och jävligt offside: 598 dagar och betydelsen av ett litet ord
Hemmapremiären väntar. Vi leder allsvenskan. Detta pratar veckans lista om. Och självklart, den kan inte heller hålla tankarna borta från Adus röda kort.
598 dagar (NY)
Inför påskhelgen var jag tveksam. Visst, jag såg inte vinst mot Sundsvall som en omöjlighet. Men konstgräs, en mardrömsarena, en nykomling beredd att sprattla till sista andetaget … nån storseger trodde jag inte på. Och eftersom premiäromgångar ofta bjuder på ett eller ett par bisarra resultat och nån enstaka genomklappning, tänkte jag vi skulle få svårt att försvara vår obrutna svit som serieledare. Och hur skulle man egentligen räknat om något annat lag vunnit med lika mycket som vi? Skulle till exempel Häcken eller Elfsborg legat före oss baserat på alfabetisk ordning?
Vi slapp hamna i sådana hårklyverier. Den 19 augusti 2013 övertog vi ledningen i allsvenskan, och sen dess har vi hållit fast i den. Räknar jag rätt i almanackan innebär det att vi idag är uppe i 598 dagar.
Kjedeliga andra halvlekar (NY)
Utvisningen gjorde att vi fick ändra vårt spel, menade Åge efteråt. Visst var det så. I TV bad han också om ursäkt för att publiken bjudits på en så kjedelig andra halvlek (ett spår även Markus Rosenberg var inne på). Detta förstår jag inte. För det första var jag fruktansvärt nervös hela andra. Och för det andra: om vi leder med tre bollar i paus och sen ser till att andra halvlek blir låst, målchansfattig och mållös, ja, då är jag inget annat än helnöjd. Så vill jag att alla matcher ska se ut. Jag kan inte tänka mig bättre underhållning. Eller förresten, huruvida matcherna underhåller mig eller inte är av underordnad betydelse. Jag vill bara att vi ska vinna dem.
Och apropå måndagsmatchen, läs gärna denna fina text på giffarnas sida här bredvid.
Det kunde varit värre (NY)
Vill minnas att jag:et i en av Erlend Loes böcker i en mycket rolig sekvens retar sig på att hans flickvän (eller möjligen kamrat) alltför ofta tycker att saker och ting kunde varit värre. Varför ska man hela tiden hålla på att jämföra, frågar sig Loe. Varför kan man inte bara få vältra sig i det elände som nu inträffat? Men här tar jag ändå flickvännen (eller möjligtvis kamratens) perspektiv. Visst, surt att Adu är avstängd imorgon, men vi vann ändå matchen i måndags. Det var det viktigaste. Rasmus Bengtsson fick en hel halvlek, vilket han knappast fått annars. Prima. Jag tänker också att tveksamma domslut, tur och otur, brukar jämna ut sig - en tanke som såklart lättare infinner sig när den får inbäddas i en trygg 4-1-seger.
Robin Olsen (NY)
Han fick inga skyhöga betyg i tidningarna. Men kom ihåg att han faktiskt räddade Chennoufis friläge, han viftade undan Yotúns inte alldeles perfekta bakåtnick och han limmade allt som gick att limma. Och var faktiskt inte så långt ifrån att klara den välplacerade straffen. Robin Olsen såg i mina ögon ut som säkerheten själv.
Signaturen "Brytningen av Rakip" (NY)
När Himmelriket-redaktionen häromveckan satte på sig Saida-peruken och tippade årets bästa målskytt trodde de flesta av oss på Markus Rosenberg. Några satsade på Guillermo Molins, och Magnus Wolff Eikrem fick en röst. I kommentarsfältet skrev signaturen "Brytningen av Rakip" så här:
"Intressant att ingen säger Berget. Det gör jag. Många assist från ffa Eikrem och Mackan. Kommer antagligen få lira en hel del bredvid Mackan på topp."
Nu får man väl säga att det återstår en hel del av säsongen. Skytteligatoppen är knappast cementerad än. Men det är ändå på sin plats att redan nu lyfta på hatten för ovanstående insiktsfullhet.
Hemmapremiär (NY)
Möjligen lapp på luckan. Definitivt mycket folk. Och en av de andra guldkandidaterna på andra planhalvan. Hemmapremiär imorgon. Det känns i magen. Och det där jag skrev ovan om att tur och otur brukar jämna ut sig oroar mig lite här. För det måste erkännas att vi haft flyt mot AIK de senaste åren. Minns Jiloan Hamads segermål på övertid borta 2013, en match där AIK felaktigt fick ett mål bortdömt för offside. Eller Pawels kvittering ifjol, ett mål som mycket väl kunde underkänts för offside. Kan vi ha flyt igen? Eller kan vi rentutav vara så bra att tur eller otur inte spelar nån större roll? Imorgon kväll vet vi.
Det känns kanske som om dagens offside är given, men jag tänkte faktiskt försöka låta bli att sparka in redan öppna dörrar. Låt oss lämna Michael Lerjeus i fred (nästan i alla fall) och istället titta på regeln han tillämpade när han visade ut Enock.
Först, en lite bakgrundspassus apropå det här med att besluten fattas av människor. Visst teknikstöd finns visserligen nuförtiden - målkameror känns exempelvis som ett utmärkt tekniskt hjälpmedel för att avgöra en mycket viktig sak, nämligen huruvida en boll var över linjen eller ej. Detta är emellertid en svart eller vit fråga. Det finns ett ja eller nej. Men fotbollen innehåller också ett antal bedömningssituationer där det inte alltid finns ett definitivt svar på spörsmålet om rätt eller fel. Personligen tycker jag att det är viktigare att spelet flyter än att det alltid - ALLTID - döms helt rätt. Under match vore det tröttsamt med granskningar och ideliga spelavbrott. Själv är jag alltså beredd att, generellt sett, acceptera att den mänskliga faktorn väger in. Även om det då och då är oerhört frustrerande, kan jag sammantaget leva med att det ibland blir fel.
Med det, åter till det röda kortet i måndags. Låt oss för argumentationens skull anta att det verkligen var en liten armdragning och att straffen därmed är fullt rimlig. Däremot vågar jag påstå att väldigt få domare, om ens någon, varnat för den här typen av förseelse ute på plan. Känns det då lika rimligt att vi bestraffas trippelfalt - förutom straffen, även med utvisning och avstängning?
Svenska fotbollförbundets spelregler för fotboll 2015 berättar bland annat att knuffar och fasthållning av motståndare ska rendera frispark eller, om de sker innanför straffområdet, straffspark. För direkt utvisning gäller följande, och jag citerar reglerna:
"En spelare, ersättare eller ersatt spelare ska utvisas om han begår någon av följande sju förseelser:
/…/
förhindra en uppenbar målchans för en motspelare som rör sig mot spelarens mål genom en förseelse som bestraffas med frispark eller straffspark"
Det står också
"En spelare ska utvisas om han förhindrar en uppenbar målchans genom att hålla fast en motspelare"
Jag hakar givetvis upp mig på ett ord här. ”Förhindra”. Svenska Akademiens ordlista berättar att ordet betyder ”hindra, avvärja”. Återigen, låt oss anta att Adu knuffar eller håller fast sin motståndare. Därmed begår han en ”förseelse”. Straff, alltså. Men den som avvärjer Adam Chenouffis målchans är Robin Olsen. Det gör han på ett regelrätt sätt. Möjligen blev Chenouffis avslut stört, försvårat och tillkrånglat av Adus kontakt, men blev det ”förhindrat”? Svaret är nej. Eller för att uttrycka det med verkligt eftertryck: Icke sa Nicke.
För ett ögonblick tänker jag att det här kanske missats i översättningen, men i FIFA:s "Laws of the Game" lyder formuleringen "denying an obvious goalscoring opportunity to an opponent moving towards the player’s goal by an offence punishable by a free kick or a penalty kick". Översättningen känns alltså rimlig.
För att sammanfatta vad jag menar här: Ser Lerjeus att Adu knuffar eller håller fast Chennoufi är straffen rätt. Däremot kan jag inte förstå hur regelverkets formulering stöder det röda kortet.
Man kan invända att det är omöjligt att skriva regler på ett sätt som täcker in alla eventualiteter. Det är förstås också möjligt att domarkåren kommit överens om hur just den här regeln ska förstås och appliceras. Eller att det finns nån annan passus i regelverket som jag inte hittar och/eller förbiser. Ni som kan, vet och kanske dömer själv, berätta gärna i kommentarsfältet nedan. Men hursomhelst, om orden som står i regelboken ska tolkas på ett annat vis än deras faktiska betydelse i det svenska språket, var befinner vi oss då? I kaos, mina vänner. I kaos.
