Sex och Jävligt offside: Mål och serieledning
Veckans lista utser veckans mål och hyllar några som hyllas bör. I andra änden hittar vi en polisbevakning som tycks oproportionerligt stor.
Veckans mål (NY)
Det finns inga fula Malmö-mål men vissa är snyggare än andra. I söndags såg vi Guillermo Molins nick mot Norrköping, förra onsdagen bombade först Arnor Traustason in 1-1 mot Hammarby, därefter självmålade bortalaget till 1-2 och sen rullades stockholmsförsvaret snyggt upp innan Sören Rieks vek upp bollen i målvaktens vänstra hörn. Men jag sparar det bästa till sist, Hammarby-mötets sista mål: Eric Larsson med en lätt vrickning till Jo Inge Berget som efter en kroppsfint på högerkanten springer sig fri från en försvarare och perfekt slår in bollen till Markus Rosenberg som med endast en ensam motståndare som bevakning nickar in 4-1 till Malmö FF. Så vackert, så skickligt!
Serieledning (NY)
Den här punkten gjorde sig så bra 2017 att den kom med på Sex och Jävligt offsides årsbästalista (på en andraplats, med sammanlagt tre förstaplaceringar och inalles nio veckor). Av förklarliga skäl var det tunnsått i fjor med listplaceringar och inte heller i år har vi så här långt haft möjligheten att ta med serieledning på någon lista. Därför bryr vi oss inte om sådana petitesser som att vi leder serien tillsammans med Djurgården på exakt samma poäng och antal gjorda och insläppta mål. Nej, vi är i serieledning och till helgen hoppas jag att vi drygar ut den. Och sen håller i den hela vägen fram till hösten och omgång 30.
De tre där bak (NY)
Vi har haft med dem förut på listan, de tre framför Johan Dahlin. I ordinaries skadefrånvaro har ersättarna Eric Larsson och Oscar Lewicki tillsammans med general Bengtsson stängt mer eller mindre igen och imponerat storligen. Behrang Safari och Franz Brorsson är så pass åter att de är i speldugligt skick, och Lasse Nielsen är enligt rapporter också snart tillbaka. Tar de hur lätt som helst sina platser tillbaka eller ger Uwe Oscar och Eric fortsatt förtroende? Rasmus, Eric och Oscar fick alla poäng av Himmelrikets redaktion när vi röstade fram april månads bästa spelare; en av dem vann dessutom titeln.
Sören Rieks (NY)
Bland många spelare nämnda redan, fast utan egna punkter så att säga, så vill jag ha med vår danske evighetsmaskin på veckans lista. Men till skillnad från många andra som fått samma epitet så har han också en fin teknik och en känsla för mål. Ett mål, en assist och ett minst sagt gediget spel den här veckan; Sören är en spelare väl värd att nämnas lite extra för en gångs skull.
Bästa tiden (NY)
Helt plötsligt går man där en morgon efter regnet och tittar upp på himlen som spruckit upp och blivit klar och så där blå som bara himmelsblått kan vara. Grönskan har exploderat, körsbärsträdsblommor lyser vita och världens vackraste blomma är för en kort tid den gula maskrosen i det gröna gräset. Det är förebud om sommar och långa dagar, men än smakar vi bara på det. Och för Malmös del väntar nu nio raka matcher utan det förhatliga plastet. Detta är bästa tiden, detta slår allt.
Europa-vibbar (NY)
Jag kom hem från Vilnius i lördags kväll efter en fyra nätter lång vistelse i den litauiska huvudstaden. Fin stad, nära till allt som det heter, billigt, många uteserveringar, många restauranger och kaféer och barer. En hel del av de sistnämnda försökte locka kunder med Zalgiris – Fenerbache på teve, och innan jag förstod att det var en basketmatch och inte ens ett Vilnius-lag utan Zalgiris från Kaunas, så hann jag få Europa-vibbar; i sommar är det ju fyra år sen MFF var i Vilnius och mötte deras Zalgiris i kvalet till Champions League. Vi spelade 0-0 hemma och vann med 1-0 borta. Några hundra himmelsblå gjorde resan över Östersjön bort mot den vitryska gränsen för att se vårt lag spela och uppleva ett lite annorlunda land. Den kombinationen är verkligen inte dum. I midsommarveckan lottas det varthän det bär för kvalspel i år. Jag längtar.
Om jag fick en polischef till bordet vid en middag i kväll skulle han nog säga att jag gör det väl enkelt för mig genom att påstå att hans mannar i Malmö lägger för mycket krut på att reda upp vem som bränner bengaler eller maskerar sig när Malmö FF spelar. I just Malmö finns det som bekant en hel del andra problem samtidigt som det rapporteras om att brottsanmälningar läggs på hög eftersom de inte hinns med, så det är svårt att se det som annat än konstigt prioriterat. Jag tillhör verkligen ingen ACAB-gruppering, tvärtom, men jag finner det rätt provocerande att det tycks vara viktigare att få fast bengalbrännare än exempelvis rattfyllerister, bedragare, ficktjuvar och knarkförsäljare (jag hyser emellertid inga tvivel om att betydligt värre kriminalitet väger tyngre än fotbollsrelaterad så kallad brottslighet). Så många poliser avsatta för att granska supportrar som Sydsvenskan i det här fallet rapporterar om; jag tror att de hade gjort större nytta ute på stadens gator.
