Sex och Jävligt offside: Alla egentligen men bara två får plats
Fotbollsmässigt finns det ingen finare känsla än efter segrar mot IFK Göteborg. Detta bland annat tillsammans med några spelare hamnar på veckans lista.
Vinna mot IFK Göteborg (NY)
När morgonregnet piskar dig i ansiktet. När pengarna på kontot inte räcker till påfyllningen i slutet av månaden. När dina barn har kolik och vaknar varje natt. När chefen inte förstår dig. När livet helt enkelt är lite mot dig, då: en seger mot IFK Göteborg gör att det känns lättare. Det heter att alla matcher ska vara tre poäng, och det är förstås sant. Men där en knapp seger borta mot Sirius eller Djurgården gläder för stunden (om den inte är sm-guldsavgörande), är att vinna mot IFK Göteborg på en helt annan nivå. Det tillhör en av livets stora höjdpunkter. Där är vi nu.
Hålla nollan (3)
Inför Malmös allsvenska matcher har vi att tippa resultat, målgörare samt resultat i ytterligare två matcher i en mejlgrupp (jodå, sådana existerar alltjämt). Jag tippade 2-1 till MFF mot Göteborg. Jag borde vetat bättre, litat på att den urstarka defensiv vi sett i år till skillnad från bland annat våren 2021 inte har varit en tillfällighet. På fem matcher har laget bara släppt in ett enda mål, och alltså hållit nollan i fyra matcher. Fotboll går ut på att göra fler mål än motståndarna, men det går precis lika mycket ut på att släppa in färre mål än motståndarna. Och håller man nollan i match efter match så ser det rätt bra ut.
Ola Toivonen (NY)
Så bra som han är nu var inte före skadan förra säsongen. Kan han ha varit det när han kom 2020? Jag minns inte. Det är egentligen helt oväsentligt, för det som betyder något är att han just nu är så oerhört bra. Han är en spelare som gör skillnad för hur många poäng MFF ska ta hem. Så länge han orkade i måndags var han bäst på planen. Fantastisk spelare, fantastiskt nyttig för Malmö FF.
Sören Rieks (NY)
Om den här listan hetat Elva och Jävligt offside hade jag med glädje skrivit en punkt för fler spelare som var med mot IFK Göteborg. Felix Beijmo gjorde ju ytterligare en jättefin match, Anders Christiansen var briljant, Lasse Nielsen som jag tycker så mycket om, åh den fine Berget och för att inte tala om Sergio Peña som visade varför han är ordinarie i Perus landslag, och jag skulle kunna nämna dem alla, liksom Hugo Larsson som 17 år gammal kommer in och löser av kaptenen när denne går ut skadad och gör det så moget, men jag väljer ändå han som älskar att möta IFK Göteborg mest av dem alla och som gör det med så mycket kvalitet så att det gnuggas salt i ännu öppna sår i den blåvita föreningen: Sören Rieks. Fick äntligen starta en match i årets Allsvenska, och när man ser hans spel förstår man precis varför Daniel Andersson förlängde med honom förra hösten. Fina Sören!
Överlägsenhet (NY)
Det finns en tjusning i att vinna med 1-0 efter att motståndarlaget gjort självmål, liksom det finns en njutning i att ta hem segern som vi gjorde borta mot AIK 2013 då vi var helt utspelade i stort sett matchen igenom, men där vi avgick med segern efter Jiloans Hamad mål i slutminuterna. Men när vi möter IFK Göteborg är det som allra bäst när det är överlägset. När Malmö FF visar upp sig från sin bästa sida och helt enkelt bara kör över de blåvita. Nu vann vi bara med 1-0 och vi vet alla hur lätt det är att tappa in en kvittering på en slumpchans, men trots det så kändes det aldrig farligt. Full kontroll, och första halvlekens halvtimme var av en allsvensk klass vi sällan ser. Överlägsen seger med 1-0.
Hymnen (NY)
Av personliga skäl kunde jag inte närvara i måndags, men inramningen med fullt ös från läktarna gick rakt genom tv-rutan. Flagghavet. Livet. Sångerna och hoppandet. Jublet. Och så hymnen, eller rättare: Hymnen med stort H. Bespottad av en del, älskad av andra. Jag tillhör den senare kategorin. Satt här framför teven, med min sambo som inte är så värst fotbollsintresserad men kommer sättandes varje gång MFF har hemmamatch och Hymnen spelas och sjungs. Hon, och jag, tycker det är fantastiskt. Alla människor som förenas i kärleken till vårt Malmö FF, håller upp sina halsdukar med bägge händer. När vi är så många som i måndags blir det extra stämningsfullt; jag säger vi, för vi är alla närvarande oavsett geografisk plats.
Förra veckan hade min listkollega Henrik med Peter Gwargis och dennes korsbandsskada på offsideplatsen. Dessvärre har vi fått reda på ännu en svår knäskada sen dess, på Adi Nalic. Även om det ingår i elitidrottandet att skador uppstår gör det det inte mindre ledsamt när spelare råkar ut för tunga skador. Adi blir borta resten av säsongen, undertecknad skickar ett stort krya till honom. Läser du detta: Vi är många som tänker på dig.
