Sex och Jävligt offside: Cupglädje och tröjlängtan
Det är semestertider så vi fortsätter njuta av cupguldet. Men vi blickar också framåt samt beklagar en förlust i Wales.
33 år (men nu behöver vi inte räkna längre) (1)
Eller om man så vill: Svenska cupenguldet. Vi gottar oss ännu i den för Malmö FF femtonde cuptriumfen, och som rubriken säger (och vilket vi nu äntligen kan sluta tjata om): det var ett tag sen senast. Inget konstigt då alltså att vi låter det här guldet trona överst ännu en vecka. Det var en spännande och mållös final som fick avgöras på straffar, där Ismael Diawara blev den stora hjälten. Oräkneliga gånger har jag sett de 10 straffarna på SVT Play. Jag lär klicka här ytterligare ett antal gånger framöver.
Lasse Nielsen och kanske en T-shirt (NY)
Tänk som det ändå kan bli. I början av 2017 anlände Lasse Nielsen från den belgiska klubben Gent. Kanske hade vi supportrar alldeles för höga förväntningar, eller så var det något annat, för det skulle dröja många år innan vi till fullo kom att uppskatta honom (när jag skriver vi så menar jag flertalet av oss; jag är medveten om att Lasse haft sina påhejare under flera år). Först i år, när han är inne på sin sjätte säsong, hyllas och äras han av väldigt många. I match efter match tillhör han de allra bästa i laget och har kommit att bli en av lagets absolut viktigaste spelare. Det är oerhört roligt att se. Själv skulle jag önska att MFF i sin butik kunde släppa en T-shirt med endast Lasse tryckt i små bokstäver på framsidan, likt den hyssjande Sören Rieks. Jag skulle köpa direkt.
Allsvenskan (NY)
Man tror kanske att man vänjer sig, men icke. När Allsvenskan tar semester kan det ett par dagar kännas okej, men det dröjer inte länge innan man saknar matcherna mer än nästan något annat. Som en del säger: Det är inte världens bästa serie, men den är vår. Det dröjer hela 18 dagar innan den är igång igen, det dröjer ytterligare en innan MFF tar emot Helsingborg på Stadion. Jag längtar.
14-15 juni (6)
Men innan Allsvenskan drar igång ska de första omgångarna i kvalet till de tre olika Europacuperna lottas. Inget slår vår inhemska serie, men Champions League och Europa League har de senaste 11-12 åren varit marsipanen i tårtan, smöret i potatismoset, den heta kryddan i marinaden, kalla det vad ni vill; Europaspel är, kort och gott, väldigt roligt. Varje år längtar jag hit. Vi kan få åka till Georgien, Armenien, Polen, Kosovo med flera länder. Ni hör, det är som när man var liten och studerade kartboken och drömde sig bort. Uefaranken går här igenom vilka vi kan möta i den första omgången, vilka vi hoppas få undvika och vilka som vore en drömlottning. Nästa vecka får vi veta resultatet.
Pontus Jansson (NY)
Fråga från Sydsvenskans reporter: Hur ser du på om en större klubb vill värva dig i sommar?
Svar från Pontus Jansson: De dörrarna är helt stängda. Min nästa anhalt är Malmö. Det vet jag, det vet min familj, det vet Brentford och det vet min agent.
Min förhoppning: Må det inte dröja länge till.
Silly season (NY)
Det är en av de där tiderna på ett år då det surras om nya spelare som allra mest. Ja, inte bara det utan också om spelare som kanske ska lämna oss. Nu är ryktena än så länge lika ljumma som den stilla och svalkande sommarvind vi inte sett så mycket av ännu i år, men några namn poppar upp. Dessvärre är ett sådant att Jo Inge Berget inte lär ha fått något nytt kontraktserbjudande. Silly season kommer som bekant inte med bara positiva tongångar, men så länge inget är bestämt hamnar punkten ändå på den ljusa sidan av listan. Det finns ju en serb och en kalmarit det pratas om också, och är det något vi lärt oss så kan det dyka upp någon eller några helt plötsligt, vilken/vilka vi inte hört ett ljud om. Spännande tider.
Tämligen ofta händer saker i livet som är viktigare och större än sport och resultat. Men ibland går sporten hand i hand med livet, och betyder något utöver poäng och vanlig segerglädje. I helgen spelades playoff till VM i Qatar mellan Wales och Ukraina. En seger för bortalaget från det krigshärjade landet hade varit ett stort långfinger riktat mot Putin och hans gelikar i Ryssland, och under några veckor i vinter hade Ukraina kunnat vara på mångas läppar även i fotbollens värld medan Ryssland fortsättningsvis varit paria. Det skulle ha viftats med ukrainska flaggor och den ukrainska nationalsången spelats och sjungits av miljoner människor. Men istället förlorade de med 1-0. Förlåt mig Wales, men det var ett väldigt tråkigt resultat.
