Sex och Jävligt offside: Milos och Mackan
Uttåg ur CL-kvalet, sparkad tränare - ja, det har sannerligen inte varit en munter vecka. Men en lista är utlovad, en lista är skriven.
Milos Milojevic (NY)
Direkt efter matchen mot Zalgiris Vilnius förra veckan skrev jag till mina redaktionskollegor att nu lämnar jag Team Milos. Där kände jag att det inte längre höll. Dagen därpå kom beskedet att han och MFF kommit överens om att gå skilda vägar och få blev väl förvånade. Ur ett rent sportsligt perspektiv fanns det troligtvis ingen annan väg att gå, men så är det ju det här med det mänskliga perspektivet. Hur lätt kan man inte själv sätta sig in i hur det skulle vara att bli utbuad av en nästan fullsatt stadion ena kvällen, som ropar ditt namn samt AVGÅ, för att nästa dag bli inkallad till chefen och få höra att du inte längre är önskvärd? Fast egentligen, kan man verkligen sätta sig in i det? Vi står långt ifrån ett sådant scenario, de allra flesta av oss, lyckligtvis.
Det var inte utan att det kom lite vätska i ögonvrån när jag läste vad nyligen avskedade Milos skrev i ett pressmeddelande:
– Jag är mycket stolt över att säga att jag varit tränare för Malmö FF. Vi gjorde vårt bästa men ibland går det inte som man önskar sig. Jag önskar hela klubben lycka till i framtiden och jag önskar att alla de målen vi satte upp kommer att infrias. Tack så mycket och kom alltid ihåg: I med och motgång tillsammans. För alltid en MFF:are!
Lycka till i framtiden, Milos. För att vi vann cupguldet i år under din ledning kommer jag alltid se dig som en himmelsblå hjälte, precis som alla andra guldtränare. Tack!
Andreas Georgson (NY)
I väntan på ny tränare tar Andreas Georgson över, vår sportchef som anställde Milos i vintras. Hur många matcher det hinner bli återstår att se, men jag önskar honom all lycka. Det ska bli intressant att se om vi ser några större förändringar redan i morgon. Det finns inte utrymme för några som inte gör laget bättre.
Fallskärmar (NY)
Är man som MFF seedat i Champions League-kvalet känns det nästintill omöjligt att missa ett gruppspel. Det räcker att du vinner två kvalomgångar mot på papperet förhållandevis svaga lag så har laget säkrat minst en plats i Conference League. Vi vann med stora svårigheter mot Vikingur från Island, vi rök så det stod ohärliga till mot litauiska Zalgiris, och härnäst väntar Dudelange från Luxemburg. Tidigare år har vi mött lag som Salzburg, Celtic och Glasgow Rangers, och ni kan ju själva se skillnaderna mellan dessa lag och årets. Bra seedning är grejen, och att ha några fallskärmar att ta till vid misstag är ju inte heller så dumt.
Allsvenskan (NY)
För att komma ut i Europa och få spela, så behöver vi gå bra i Allsvenskan. Och allra bäst förstås är om vi vinner serien, för då får vi de ovan nämnda fallskärmarna även nästa år. Annars blir det som bäst kval direkt till Conference League och då har vi inte råd att göra ett enda misstag, då är vi ute direkt. Dessutom är det ju som alla vet allra roligast att vinna just Allsvenskan. Det är höjden av fotbollslycka.
Marcus Antonsson (NY)
Fina, fina Marcus! Alltid en favorit hos undertecknad när han var i MFF, tyvärr bortpetad från vårt lag och hade en meningslös tid i HBK när han sitt sista år på kontraktet var utlånad från oss. Nu i Värnamo visar han vilken kvalitetsspelare han är. Att han gör två mål mot Hammarby, på Söders plast, vilket gav en hyfsat överraskande seger för hans småländska lag gör det här platsen välförtjänt. Inte alls dumt.
Halva priset (NY)
Snabbt beslut av MFF att till Europa Leaguekvalmatchen i morgon mot Dudelange/Diddeleng låta årskortsinnehavare samt medlemmar komma in för halva priset. Besvikelsen efter CL-uttåget var och är stort, så det här kan ha varit en nödvändighet för att det inte ska eka rätt tomt på Stadion. Många menar att biljettpriserna överlag till de tidiga kvalmatcherna är alldeles för höga, så det här var en välkommen gest från Malmö FF.
Det är ju en fruktansvärd förlorarmentalitet att skriva att det kanske var tur att vi förlorade mot Zalgiris, för hur vårt lag med det spelet de presterat över fyra kvalmatcher skulle kunnat rubba Bodö/Glimt är svårt att se. Risken för en ännu värre förnedring såg jag som stor. Men förlorarmentalitet eller inte, det har varit en usel standard på MFFs spel ute i Europa så här långt. Det har inte gått att känna igen laget som i normala fall omfamnar de här kvalmatcherna likt ett barn kramar sin teddybjörn. Man har inte sett några hinder, bara möjligheter, bara positiva alternativ. ”Vi vet, vi kan” skrev Himmelrikets redaktion inför matchen förra onsdagen, och vi trodde verkligen på det. För att vi har sett och upplevt alla tidigare år. 2022 får vi konstatera har mer varit ”vi tror att vi kan, så får vi se.” Uttåget mot Zalgiris var ett fiasko.
