Sex och Jävligt offside: Ola, Hugo och stackars Lasse
Två slut närmar sig: En fantastisk karriär och en säsong som inte är fullt lika munter. Veckans lista är här.
Ola Toivonen (NY)
Det kom väl inte som en jättestor överraskning; vi har sett att det inte riktigt är samma spelare som bara så sent som i fjor. Men det är ändå tråkigt när gamla hjältar väljer att lägga skorna på hyllan, eller om inte annat: avsluta sin karriär i Malmö FF. Ola Toivonen hann bara vara hos oss i två år innan han lämnade för PSV Eindhoven 2009, men trots att laget gick uselt gjorde han avtryck. Blev populär hos många och det omvända gällde; han inledde där och då sin kärlekssaga med vår himmelsblå klubb. Talade alltid väl om oss, och sa att den dagen han skulle komma hem efter sin utlandskarriär var det bara MFF det gällde. Sånt har man hört förut och det går inte att veta om det stämmer eftersom mycket vatten ibland rinner under broarna, men så kom dagen då Ola var hemma igen. I Sverige och i Malmö FF. Det blev tre år. Det blev en korsbandsskada som han kom tillbaka från. Det blev ett cupguld. Det blev två europeiska gruppspel (1 CL och 1 EL). Och det blev inte minst två allsvenska guld. Vad han gör i fortsättningen vet han kanske inte själv, men personligen hoppas jag att MFF anställer honom i någon form. Han är klok, vältalig, har en diger karriär och en uppsjö kontakter i olika länder. Ola, för evigt en av oss. Tack för allt, det har varit ett nöje!
Snart slut (1)
Den här punkten hade legat överst den här veckan också om det inte vore för att Ola Toivonen är så oerhört värd att göra det. Men en andraplats blir det. Vi räknar ner. Fyra matcher kvar bara. Två i Europa, två i Allsvenskan. Kommer vi ta några poäng här, eller ska vi se till att fiaskot blir ännu mer fulländat? Bara dö, säsongen 2022, bara dö någon gång.
Hugo Larsson (NY)
Han och Lasse Nielsen var de enda som kom ifrån debaclet mot Djurgården med godkänt betyg sett till hela speltiden. Även mot Häcken tycker jag att han gjorde det bra. Han är 18 år och vi lutar oss mot honom för tillfället, vilket är höga krav på en sådan ung spelare, men just nu känns det som att han är en av få som fungerar i detta dysfunktionella lag.
Frysspelarna (NY)
Längst ner i frysboxen har de suttit och huttrat. Det har skämtats friskt på Twitter om vilka personer utan större fotbollskunnande som skulle få speltid innan Lomotey, Gall och Chalus fick chansen. Men så i söndags mot Häcken, det fanns inga alternativ längre (eller jo, det är klart att det gjorde; Åge hade kunnat ta med ett antal juniorer i stället) och vi fann Lomotey från start som mittback. Med tanke på hur lite han har spelat och hur han har sidsteppats så gjorde han en riktigt bra insats. Dessutom assisterade han till vårt enda mål. I slutet av matchen kom såväl Gall som Chalus in. Gall med någon halvchans, Chalus med ett passningsspel som var sensationellt bra. Kan han göra en Markus Halsti nästa år? Ta klivet upp på det defensiva mittfältet och bli en kung där? Det hade varit en saga. Jag hade älskat det.
Nederländernas fotbollsliga (NY)
Från och med säsongen 25/26 förbjuds konstgräs som underlag i den nederländska högstaligan. Det beslutades i veckan. I Sverige ligger tre plastlag överst och det är ju inte så att det är i Norrland de hör hemma. Jag hoppas att UEFA följer efter och förbjuder plast i sina europeiska cuper för lag om de inte kan visa på att de verkligen inte klarar av gräs som underlag på grund av klimatet. Heja Holland, ropade jag när Cruyff var min idol på 70-talet. Heja Holland, ropar jag nu på nytt efter beskedet om att förbjuda konstgräs.
Milos Milojevic (NY)
Jag säger inte att jag inte tycker det var rätt att sparka Milos, för det tyckte jag. Jag tror till exempel att han ligger bakom rätt mycket varför vi harvar i mittens rike mycket tack vare alla våra skador, och i så fall har han ställt till det jävligt bra. Men för Milos själv tror jag han finner rätt mycket upprättelse i det faktum att MFF med honom som tränare lyckades betydligt bättre än med de bägge efterträdarna.
Ja, var ska man börja? Förlusten mot Djurgården med 3-2 på hemmaplan efter ledning med 2-0 kanske? Eller att vi förlorade mot Häcken trots en man mer nästan en hel halvlek? Eller vår pinsamma poängsumma de senaste månaderna? Allt skulle ha sin rättmätiga placering på veckans offsideplats. Men jag väljer Lasse Nielsen och hans nya huvudskada, av den enkla anledningen att det berör mig på ett djupare plan. MFF:s kräftgång har hållit på så länge nu att nästan inget längre förvånar, och man blir knappt upprörd ens. Lasse Nielsen däremot som kom tillbaka efter en hjärnskakning och var matchens bästa spelare tillsammans med Hugo Larsson i 45 minuter mot Djurgården innan han får en ny smäll mot huvudet; det gjorde ont att se. Det är en väldigt känslig kroppsdel och i värsta fall kan du få men för livet som kan göra resterande år du lever till lite av en mardröm. Så är det inte om du får en knä- eller fotskada till exempel. Fotbollen kommer i andra hand nu, krya på dig, Lasse! Vi är många som tänker på dig.
