Sex och Jävligt offside: Äntligen doft av läder
Ingen högoddsare kanske, men dagens lista ser fram emot premiären.
Premiär (NY)
Ja, hur skulle nånting annat kunna toppa dagens lista? Kvällstidningarna har släppt sina tjocka allsvenskanbilagor. Experterna har tippat och varit tämligen eniga. Nästan alla är överens om att Djurgården, Häcken och Malmö FF gör upp om guldet. Snart är det hursomhelst återigen dags att trampa ner till Stadion och sjunga för seger. Tre dagar till. Sen är det dags för den första akten av trettio.
Henrik Rydström (NY)
Cupen i all ära, men det här är ändå ett snäpp upp. Och på andra sidan, ett lag, en klubb, som vår nye tränare känner som … ja, som sin egen ficka? Spännande är ett alltför futtigt ord i sammanhanget. Men just nu finns det inget annat än att tro att Henrik Rydström är mannen som kan förlänga vår framgångsdynasti med ytterligare några år.
Deadline-dagen? (NY)
Det är tisdag kväll när detta skrives, och än så länge har inte transferfönstrets sista dag fört med sig något att jubla över. Sällan har vi väl brottats med så segdragna rykten. För hur länge är det egentligen vi pratat om/hoppats på/redan-klar-förklarat/kanske-avskrivit Saman Ghoddos vid det här laget? Vet inte. Men väldigt länge. Och för några dagar sedan poppade en schweiziska andraligan-anfallare med det svårstavade namnet Shkelqim Vladi upp bland ryktesrubrikerna. Nu blev det inget igår, men alla dessa spekulationer väcker i alla fall känslor och håller diskussionen levande. När det gäller nödvändigheten i en forwardsvärvning noterar jag ett en del röster menar att det är idioti att starta säsongen med endast en renodlad anfallare. De tycks i och med detta mer eller mindre ge upp årets allsvenska. Andra verkar inta en mera tillbakalutad det-löser-sig-attityd. Tar det hela med jämnmod och utan större oro.
Själv hade jag inte blivit förvånad om en sista offensiv pjäs dykt upp här på upploppet, särskilt som privatlivsknutarna kring Buya Turay visat sig olösliga och vi vinkat adjö till honom (vilket var en både väntad och förmodligen klok lösning). Ändå känner jag ingen större lust att stämma in i domedagskörerna. Om Kiese Thelin skulle bli otillgänglig får man väl prova med Gudjohnsen eller spela utan en nummer nio (det gjorde ju Rydströms lag ifjol) eller nåt. Än tycker jag nog att hoppet kan få tillåtas leva.
Årets tröjor (NY)
Det är visserligen nästan två veckor sedan årets matchtröjor presenterades, men listan ser sällan någon skam i att skynda långsamt. Därför nämns de först idag. Huruvida de är snygga eller inte är såklart en högst subjektiv sak. Mina personliga reflektioner, som säkert är HELT FEL i mångas ögon, lyder i alla fall så här: Gillar verkligen de vita hals- och ärmlinningarna på hemmatröjan. Tycker det ger den ett lite mer klätt intryck. Jag är inte överdrivet förtjust i de kantiga bakgrundsmönstren, men min uppfattning är att de syns lite mindre i verkligheten än på bild. Vilket i mina ögon är bra. Den vita tröjan tycker jag är riktigt tjusig, med ljusblå linningar och de sublima tunna strecken. Däremot förstår jag inte den mörka. Alla dessa trianglar? Den får mig att tänka på pösiga 90-talsmålvaktströjor och mittbenor. Men en gissning är ju att man velat ha något som är lite kontroversiellare. Sammanfattningsvis dock, 2-1 till snyggtröjorna i min bok.
Emil Forsberg (NY)
Om landskampen i måndags har det nog skrivits mindre än om dess efterspel. Igår hade SDS en hel rad artiklar om det numera famösa Janne Andersson vs Bojan Djordjic-rumblet, inklusive en ord-för-ord-utskrift av meningsutbytet. Men själva matchen då? Länge krampaktigt, men proppen ur mot slutet. Jag har sett Emil Forsberg bättre, men när han glimtar till gör han det med besked. Och han gör det på ett sätt som måste vara alldeles oerhört provocerande för motståndarna. Som vid hans mål: det ser inte ens ut som om han tar i, men med magen tar han med sig bollen, trampar in i straffområdet, blir fullständigt omringad av motståndare men bredsidar ändå in bollen, i steget, liksom i förbifarten. Som ingen annan har han en förmåga att få världsklassaktioner att se korpenmässigt alldagliga ut. Hoppas han en dag återvänder.
Landslagsmännen (NY)
Min förhoppning är att den som blir uttagen till landslag får en självförtroendeboost och en allmän uppåtkick. För egentligen tycker jag inte det är särskilt positivt att några spelare missar sista träningsveckan. Sergio Peña har i alla fall sluppit lämna kontinenten, eftersom hans Peru träningsspelar i Europa och, som en liten bonus, häromkvällen råkade i handgemäng med Madridpolisen. Däremot oroar jag mig för Derek Cornelius jetlag. Så sent som i natt spelade hans Kanada mot Honduras (vinst 4-1, Cornelius spelade hela matchen). Lång hemresa väntar också Ismael Diawara, som stod när Mali förlorade mot Gambia med 1-0 igår. Den matchen spelades i Marocko, så han slipper i alla fall någon jobbig tidsomställning.
Slutet på mars. I förrgår snöade det så att jag fick isbildning på brillorna vid hemcyklingen. Igår sken visserligen solen, men vinden skar genom märg och ben och fick mitt ansikte att stelna i ett dödsgrin. Och nu ska det tydligen regna i dagarna tre. Det får vara nog med detta eländesväder nu. Och ja, kanske! På lördag finns det tydligen hopp om solsken! Vågar man tro på det?
