Sex och Jävligt offside: Återigen, i väntans tider
Efter en vecka utan Allsvenskan färgas listan av VM-kvalmatcherna som just spelats. Och självklart blickas det framåt mot söndagen.
Kári Árnason (NY)
Vår isländske mittback kommer tillbaks till Malmö med två VM-kvalsegrar i benen och bagaget. Först besegrades Finland med 3-2, efter ett diskutabelt segermål i 95:e minuten. Kári Árnason nickade för övrigt själv in 1-1 och får av isländska Fréttablaðið samma betyg som matchens lirare Gylfi Sigurdsson – en sjua, på vad jag förmodar är en tiogradig skala.
Mot Turkiet inkasserade Kári en hel nia i betyg och utsågs också till bäste man på plan – eller Maður leiksins, som det så ståtligt heter på isländska. Och apropå språket håller jag inte alls med Obelix när han i ’Resan över Atlanten’ muttrar ”Så jobbiga de är med sina ð och þ”. Tvärtom - Fréttablaðiðs omdömen låter magnifikt pampiga: Kári Árnason var ”frábær í vörn”, ”stórhættulegur í loftinu” och ”Hann átti frábæra stoðsendingu þegar Ísland komst í 2-0” (vilket enligt Google Translate betyder, på ett ungefär, att han var utmärkt i försvaret, mycket farlig i luften och hade en underbar assist när Island gjorde 2-0).
Yoshimar Yotún (NY)
Mer VM-kval: När Peru lyckades kryssa mot ett stjärnspäckat Argentina spelade Yoshimar Yotún hela matchen på innermittfältet. I nattens match mot Chile blev det dock inget spel för Yoshi, eftersom han var avstängd efter ett gult kort just innan Argentinas ledningsmål. Peru förlorade för övrigt med 2-1 efter ett sent mål av Arturo Vidal, så peruanernas redan små chanser till att nå VM blev nu ännu mindre.
Här på andra sidan Atlanten har Yotún ju också matchats på mittfältet på sistone – om än på kanten – och stigit in och stått för fullt godkända insatser.
Fyra poäng ner (NY)
Förra året, innan chansen till topplacering var definitivt körd, kändes det som om våra konkurrenter däruppe avgjorde varenda match på övertid. Sällan gick det som i den senaste omgången, den innan landslagsuppehållet. Vi bortaslog Häcken – bara smaka på och låt den meningen smeka gommen – och även i övrigt gick saker och ting vår väg. Såklart vore det ofint att glädja sig på ett alltför gapigt och fingerpekande vis över Norrköpings genomklappning mot AIK. Men ur strikt tabellperspektiv måste man ju konstatera att det som hände, det var prima.
Vi kan åka upp till Norrköping utan kniven på strupen. Man behöver inte vara komplett panisk inför söndagen. Eller jo, det kommer jag att vara ändå, men jag menar att vi liksom har mer att vinna än förlora. För om vi förlorar vi sitter vi fortfarande i förarsätet, kryssar vi ser det ljust ut och skulle vi vinna … ja, vad det innebär tänker jag av jinxningsskäl inte formulera i outplånlig, eller åtminstone kopieringsbar, text.
De senaste 22 (NY)
Låt oss för ett ögonblick glömma, eller förtränga, eller åtminstone med nedböjt huvud och sprucken röst säga att vi inte vill prata mer om årets tunga cupplumpar – och istället ta en titt på de senaste 22 allsvenska matcherna. Av dem har vi förlorat två och vunnit 17. Och detta ett år när det från diverse håll, inklusive mitt eget, gnälls en del över spelet. Och ja, spelet må hacka ibland, men uppenbarligen är det nåt som stämmer.
Gamla yttermittfältare (NY)
Knapp seger mot Luxemburg, men häromdan körde landslaget över Bulgarien. Det var förvisso ett förbluffande svagt Bulgarien (glansdagarna med ikoner som Hristo Stoichkov och Yordan Letchkov, mannen med fotbollsvärldens stenhårdaste frisyr, känns oerhört avlägsna) som inte tycktes tycka det är så värst kul att spela försvarsspel, men jag tycker hursomhelst inte man kan klaga över Sveriges förmåga att ta sig till avslut. Inte sällan var det Jimmy Durmaz och Emil Forsberg som låg bakom farligheterna.
Sen har det berörts förr här bredvid, men det tål att sägas igen: att Jiloan öppnar för en återkomst, det kittlar.
Landslagsuppehåll (6)
Det har varit skönt att pusta ut inför avslutningen. Hämta andan. Låta nerverna långsamt lämna sitt fiolsträngsspända tillstånd. Ägna tankarna åt oviktiga ting och triviala sysslor. Nu däremot, nu börjar det dra ihop sig. Jag hade nog hoppats att lägesrapporten från Wilner Registre skulle vara positivare än den som hittades i gårdagens SDS, men spel för Rosenberg, Jeremejeff och Eikrem utesluts inte i alla fall.
Andra sidan av den vila som ett landslagsuppehåll innebär: man kan inte själv bestämma när det räcker.
Denna väntan börjar kännas jobbig.
