Sex och Jävligt offside: Bålgetingsstämning
Sista listan innan uppehållet. Den skrivs i det allra bästa av tillstånd: Serieledning. Efter en match där motståndarna helt enkelt inte orkade stå emot oss.
2,55 (NY)
28 mål gjorda, 28 poäng erövrade. Eftersom det spelats elva omgångar innebär det ett poäng- och målsnitt på 2,55. Håller vi det räcker det såklart … långt.
Och det som kanske imponerade mest i måndags var hur laget betedde sig när bollen förlorades långt fram på plan. Hög intensitet, Degerfors fick inte en lugn stund, Malmöspelare som ilskna bålgetingar runt bollhållaren – och bollen återvanns ofta illa kvickt.
Hugo 1 (2)
Sista hemmamatchen, i alla fall för den här gången. Målskytt. Avtackning efter matchen, med mikrofon stucken under näsan och blomsterbukett från Anders Pålsson. Samt, såklart, en stunds allsångsledande från capo-plattformen. Och riktigt än är det ju inte över heller. En bortamatch mot Värnamo återstår innan Hugo Larsson, denne yngling som förkroppsligar begreppet stjärnskott och som så obrydd tycks gripa sig an sina uppgifter, flyttar till Frankfurt. Han kommer att saknas.
Hugo 2 (NY)
Ingen Isac Kiese Thelin. Då fick Hugo Bolin sin första allsvenska start. Visserligen en tacksam match att komma in i, i ett välfungerande lag mot ett klart svagare motstånd, men det tar ju inte bort något från Bolins insats. För det såg riktigt bra ut. Inblandad i mycket, en skönt svårfångat och lite flytande rörelsemönster – inte minst när han runt minut 50 gav sig ut på en dribblingsraid i Degerfors straffområde som avslutades med ett upplägg för Hugo Larsson (vars skott räddades). Blir intressant att följa framöver.
Enkla mål (NY)
Ett ”enkelt” mål - hur lyder egentligen definitionen på ett sådant? Kan diskuteras. Men jag tänker att det dels kan vara ett mål som man liksom får till skänks av grova motståndarmisstag, och dels ett som bara flyter in och ser ut att göras utan någon större ansträngning. Det senare innebär ju då allt som oftast ett inte helt rättvist användande av ordet "enkel", för snarare handlar det väl då om att det svåra görs så bra att det ser enkelt ut. Som till exempel måndagens fjärde mål. Vecchia till Ali, tillbaks till Vecchia med yttersida, perfekt mottagning i steget och enkel bredsida i den där nätmaskan där nästan alla Vecchias målbollar sitter, den långt ner i målvaktens vänstra hörn. Allt genomfört med en air av tillbakalutad avslappning. Lite i förbifarten så där. Fantastiskt.
Niklas Moisander (NY)
Det ska erkännas: jag trodde inte att det skulle bli så värst många matchminuter för Niklas Moisander i år (särskilt inte nu under vårsäsongen). Jag trodde nog att hans förlängda kontrakt innehöll minst ett element av personalvård och anständighet; han skulle ha någonstans att rehabilitera sig. Så var kanske tanken också, vad vet jag. Spelar mindre roll, för hursomhelst är han uppenbarligen väldigt kapabel att bidra på planen. Att han skulle kunna gå in och vara så kolugnt genomstabil som i måndags? Överraskande. Och väldigt glädjande att se.
Rydströms reaktioner (NY)
Studentfirande innebar att jag följde matchen på telefonen. Såg den i sin helhet först sent på kvällen. Då fanns det givetvis ingen anspänning, vilket i sin tur gör det möjligt att småle åt saker som jag i live-läge inte riktigt förmår fästa mig vid. Som Henrik Rydströms Jim Carrey-mimik och reaktion efter att Taha Ali gått omkull värmölla-style i straffområdet i början av andra halvlek. Hopp framåt, ner på huk, händerna runt huvudet och ögon uppspärrade i förtvivlan och misstro.
Att vår kapten tvingas avstå spel i år är visserligen en sak så dyster att den skulle kunna prenumera på Offside-platsen i månader framöver. Men det avhandlades med den äran av kollega Kroon förra veckan, så för att ändå försöka blicka framåt:
Unnar verkligen Hugo Larsson hans nya steg i karriären. Känns som ett bra klubbval, och Malmö FF får som bekant väldigt, väldigt bra betalt. Det kommer säkert att gå bra för den sympatiske och förståndige unge mannen.
Men ändå. Det är också lite sorgligt. Det är jobbigt att tvingas vänja sig vid att det går så fort nuförtiden. Ett knappt år som ordinarie, och nu vinkar vi redan adjö.
