Sex och Jävligt Offside - Berg (och dalbana)
Fotbollsmässigt famlar Malmö FF fortfarande i mörkret och prestationerna svajar, men på transfermarknaden är man mer distinkta. Överst på listan är dock ett farväl.
Lasse Nielsen (NY)
Jag tror jag sade det mesta i min måndagskrönika, men självfallet skall vår älskade Lasse toppa listan den här veckan.
En man så lätt att tycka om, med en inställning till uppgiften på plan som precis alla andra borde studera och kopiera.
Lasse är en drömspelare för varje tränare, och för de supportrar som understundom varit kritiska lär det gå upp ett ljus nu när vår danske fighter inte längre finns tillgänglig. Återigen, tack för allt, Lasse!
Oliver Berg (NY)
Lika självklar på listan är givetvis vårt otippade men samtidigt logiska nyförvärv, Oliver Berg.
Otippad på grund av att han har varit given i startelvan hela säsongen i ett konkurrerande topplag i allsvenskan, men ändå logisk som önskespelare för Henrik Rydström som var tränare för norrmannen då han skapade magi i Kalmar FF.
Hur det här kommer att gå och vad det innebär för de drivor av offensiva mittfältare som redan finns i MFF låter jag vara osagt. Allt vi vet är att om Oliver Berg blir tungan på vågen i höst och räddar ett SM-guld till Malmö, så blir det här transfermovet något vi kommer att prata om i decennier.
Sergio Peña (NY)
Om det är ineffektivt framåt just nu så såg det starkt ut bakåt mot Djurgården senast. Någonstans däremellan huserade måndagsmatchens bästa spelare, Sergio Peña.
Sett till hur det centrala mittfältet av olika anledningar utarmades i juni är det en herrans tur att Henrik Rydström lyckades övertala peruanen att stanna i MFF även denna säsongen. Även om MFF:s insatser i sommar har varit väldigt ojämna håller Peña nästan alltid en hög nivå och det gör nog att vår svacka (än så länge) inte har blivit värre än att vi fortfarande finns med i titelracet.
Daniel Andersson (NY)
Allt är inte guld och gröna skogar och exempelvis Otto Rosengren och Sebastian Jörgensen har en del kvar att bevisa, men av årets värvningar går Busanello, Cornelius, Vecchia (bortsett från sjukdomen) och Ali som tåget och Lasse Berg Johnsen ser lovande ut. Att sedan roffa åt sig Oliver Berg från Djurgården mitt under brinnande säsong är en snygg maktdemonstration som måste uppmärksammas som det statement det de facto är. Daniel Andersson har åter visat ninjatakter och jag gillar det!
Cupen (NY)
Idag är det dags för Svenska Cupen igen och MFF inleder med en bortamatch mot Norrköpingsklubben Smedby AIS som till vardags huserar i Division 2 Södra Svealand. Det finns något charmigt över cupens första omgångar där allsvenska storheter kommer ut på små idrottsplatser och spelar mot det lilla lokala laget.
För MFF som bröt cupförbannelsen förra året är det här startskottet på jakten efter cupguld nummer sexton. Låt oss hoppas att vi inte snubblar på första hindret.
Hetta och intensitet (NY)
Det som saknades i spelkvalitet och i poängskörd i måndagens match mot Djurgården fanns å andra sidan i intensitet och glöd på plan och på läktarna.
Ett fullsmockat Stadion och två heltaggade lag bjöd på ett fyrverkeri av känslor och decibel-stinn sång och det är alldeles uppenbart att det betyder något speciellt när de här två föreningarna möts. När Eleda Stadion är på det humöret kan till och med en 0-0-match ge oss en riktigt häftig upplevelse. Låt oss hoppas på samma hetta och vilja resten av hösten, det kan vara avgörande i den förmodat tajta guldstriden.
Ineffektiviteten i dagens Malmö FF börjar gå en på nerverna.
I de två senaste matcherna har vi haft ett massivt spelövertag, men bollen vill inte hamna i motståndarnas nätmaskor och det ser förbluffande impotent ut.
Vår enda riktiga anfallare ser ut att ha förlorat allt det som gjorde att han ledde skytteligan i våras. Isaac ser tung och seg ut och hade nog mått bra av att bänkas ett par matcher. Problemet är bara att vi inte har värvat någon ersättare till honom. Daniel Andersson fick välförtjänt beröm och en listplats idag, men att vi endast har en renodlad nia i Sveriges dyraste trupp gör att vår sportchef även står lite offside.
Isaac och Danne är dock inte alls ensamma om skulden, utan även alla våra högbegåvade och tekniska finsnickrare på offensiva mittfältspositioner är delaktiga och medskyldiga. Vi kan inte leka futsal och försöka passa bollen femton gånger inne i offensivt straffområde, utan avsluten måste komma och de måste komma med kvalitet.
Detta faller till syvende och sist på Henrik Rydströms bord och det är hög tid att han tar tag i de här bitarna innan avståndet till våra gulsvarta antagonister i toppen blir ointagligt.
