Sex och Jävligt Offside: Bus-Brassen gav mersmak!
Vi fortsätter att värma oss i spansk sol och gläds åt en fin debut av vår nye brasse.
Vänsterbrassen (NY)
Förra veckan toppade "vänsterkanten" listan efter att Taha Ali och Martin Olsson gjort kaos en halvtimma mot FC Nordsjälland hemma på IP. Detta var alltså innan vår nye vänsterback, brassen Busanello fått speltid.
I fredagens match mot Dallas var det till slut dags för vår brasilianske vän att visa upp sig och den halvtimman han gjorde var lite småsensationell. Busanello stötte högt, kombinerade friskt, avslutade farligt och tacklade hårt. Utseendemässigt är han inte särskilt lik vår förre superbrasse på vänsterbacken, men spelstilen och frejdigheten påminde inte så lite om gamle Ricardinho. Jag ser verkligen fram emot att se Busanello göra nittio minuter snart.
Daniel Andersson (NY)
Jag tänker inte recensera förra årets sportchef, det gjorde jag tillräckligt under förra årets ökenvandring, men däremot mår jag bra av att se Daniel Andersson vid rodret igen. Jag tillhör den troende skaran som tycker att Danne är en utomordentligt bra sportchef för Malmö FF. Han har mentaliteten, intelligensen och är precis lagom tuff för att styra den himmelsblå skutans värvnings- och försäljningsverksamhet. Precis som alla andra i den positionen har han bommat några gånger, men hans trackrecord är i sin helhet oerhört bra. Jag tjurar fortfarande över att han släppte JIB, men vad vore solen utan sina fläckar?
Spanska minnen (NY)
Lägret nere i Estepona påminner mig om när jag var med Himmelriket och täckte lägret i Salou (badort söder om Barcelona) i början på februari 2017.
Det var en fantastisk resa i sällskap med Magnus Johansson, Åsa Flykt och Peter Lind och jag kan fortfarande sitta och skratta högt åt minnena från den dryga vecka vi följde Magnus Pehrssons MFF. Det var ett mer självklart guldtippat gäng vi hängde i hasorna det året, då MFF var regerande mästare och självförtroendet sjöd kring truppen. Mycket riktigt blev det guld till hösten innan MP:s bygge fullständigt imploderade under våren 2018, men om det visste den glada Himmelriket-kvartetten föga där i februari 2017. I år räcker tyvärr inte budgeten till att följa laget i Estepona, men vi får hoppas på cupseger och Europacamps senare under året.
Mahamé Siby (NY)
Efter några få, men lovande matcher i somras drabbades vårt tänkta mittfältsess, Mahamé Siby, av en synnerligen otäck, och till och med karriärshotande höftskada. I en nästan rörande intervju i Sydsvenskan berättar vår store malier om den tuffa vägen tillbaka och om rädslan för att kanske aldrig kunna spela fotboll igen.
Med stark vilja och envishet är Siby förhoppningsvis på planen igen i sommar och det värmer nog varje himmelsblått hjärta.
Svensk fotboll (NY)
VM i Qatar var en styggelse och nu är det allt fler klubbar i t ex England som köpts, eller ser ut att köpas av qatariska eller saudiska oljemagnater och utöver det finns det klubbar med mångmiljardskulder som värvar som om det inte fanns en morgondag. Financial Fair Play har blivit ett skämtbegrepp, hopplöst tandlöst och fullständigt ignorerat av världens storklubbar. Den internationella toppfotbollen börjar helt enkelt bli ett smutsigt jippo, helt utan själ.
Då är det skönt att man följer en liga som fortfarande har kontakt med verkligheten och supportrarna. I kraft av 51-procentregeln är svenska klubbar fortfarande i händerna på sina medlemmar och bortsett från Östersunds smutsiga fifflande de senaste åren känns svensk elitfotboll hyggligt sund även ekonomiskt. Må det så förbli.
Träningsgruff (NY)
Tävlingsmatcherna närmar sig och konkurrensen i truppen spetsas till i takt med att Henrik Rydström börjar sålla agnarna från vetet.
Alla vill vara med och slåss om de elva åtråvärda startplatserna mot Skövde nästa söndag och det syns på träningarnas intensitet.
Ett antal smågruff rapporteras det om från Estepona och hetast av alla tycks Patriot Sejdiu vara. Unge Patriot har lyckats reta upp såväl Buya Turay, Jonnie Fedel och Martin Olsson den senaste tiden och jag tycker personligen att det är lite kul. Det krävs en del mod att utmana en rutinerad landslagsman, en före detta skyttekung och en gammal målvaktslegend med erkänt explosivt temperament. Klart är att Sejdiu har cojones.
Jag och många andra blev genuint ledsna och oroliga när Oscar Lewicki fick avbryta matchen mot Dallas i fredags på grund av skada.
Givet Oscars skadehistorik känns det ju onekligen oroande att säsongen 2023 börjar på det här viset och jag hoppas innerligt att detta senaste bakslag är av ytterst lindrig art. Jag vill så gärna få se Lewicki i sin fulla kraft och forna glans, det hade inte minst gjort laget på plan väldigt gott. Dessutom smärtar det lite extra att en så genomsympatisk man som Oscar skall behöva dras med alla dessa skador. Måtte vi slippa älta detta mer och att skadorna snart bara är gamla parenteser.
