Sex och Jävligt offside: Chans att vända till plus
Dagens lista jämför, minns detaljer från söndagsmatchen och blickar framåt.
Förlösning (NY)
Ibland är det skönt att ha fel. Eller förresten, “ganska ofta” ligger nog närmare sanningen än “ibland”. I alla fall när det gäller fotboll. Det är sälla jag cyklar till Stadion med kinder blossande av segervisshet. Ytterligare ett sånt där tillfälle inträffade i söndags. Allteftersom minuterna tickade på och Lukas Hägg Johansson radade upp räddningar blev jag allt mer övertygad om att det var en sån där dag när bolluschlingen helt enkelt inte vill in. Men så, plötsligt, en Kalmarbrytning som hamnar hos oss, ett par snabba pass, Anders Christiansen fri, bollen i ribban och ner på mållinjen och ... ut? Nej, studs upp i nättaket. Få mål är lika sköna som de förlösande. Även om just det här följdes av en rätt jobbig kvart. Men det är en annan historia.
Berget crossar (NY)
Det må vara så att högervinge inte är hans favoritposition, men Jo Inge Berget gjorde en fin insats i söndags. Framförallt i första halvlek. Som vanligt löpstark, rivig och med hög arbetskapacitet. Men han överraskade också mig med en sak som jag inte riktigt kan påminna mig om att han excellerat i förut. Jag kanske överdriver när jag säger att han slog tre, men i alla fall minst två, perfekta crossbollar. Från sidlinje till sidlinje, och de satt som en smäck på bröstet på Sören Rieks.
Marcus Antonsson (NY)
Lite svalare, lite längre från chanserna, lite färre avslut. Så har det sett ut, lite grann, för Marcus Antonsson på sistone. Stort fall framåt i söndags: han såg rappare ut redan i första halvlek, och i andra räknar jag till (minst) fyra heta avslut. Inbrytning från kanten med skott mot närmsta, skott från straffområdeslinjen, friläge i vänsterinnerposition och så nedplockning av studsande boll och vändning i straffområdet. Vid det sistnämnda tillfället rullade bollen ungefär tre centimeter utanför, vid de tre andra var Hägg Johansson i vägen. Antonsson gick mållös från matchen, men såg icke desto mindre ut att vara en bit närmare högformen.
Chans att hamna på plus (NY)
Två matcher, tre poäng, 3-4 i målskillnad. Det är vårt allsvenska facit mot AFC Eskilstuna. Det kan givetvis härledas till AFC:s enda tidigare allsvenska säsong – 2017, då vi med vissa besvär vann hemma med 3-2 och förlorade borta med 3-1, efter en fullständigt bedrövlig första halvlek. Än värre blir ju faktiskt statistiken när man betänker att AFC vann en träningsmatch på Stadion i mars samma år. Den matchens enda mål tillkom efter att Buya Turay sprintat ifrån Felipe Carvalho och knallat upp en halvvolley i krysset.
Hursomhaver, av dagens allsvenska lag är AFC det enda vi har allsvensk minusstatistik emot. Detta är något som det finns alla möjligheter att rätta till på lördag.
Bonkes upptiningsförmåga (NY)
Det är trångt på vårt mittfält. Många begåvade spelare konkurrerar om ett begränsat antal platser. En som förefallit vara väldigt långt från speltid är Bonke Innocent. Men, plötsligt och i mina ögon väldigt oväntat, har han fått agera startman i två raka matcher. Det har gått bra. Har läst att flera till och med menat att han varit planbäst. Det håller jag inte riktigt med om. Jag tycker att det går lite för långsamt ibland, att det blir nån touch, nåt felpass och nåt fummel för mycket för att han ska kunna få den utnämningen. Men med det sagt, att han kunnat gå från frysbox till ett par väldigt solida insatser på ingen tid alls är djupt imponerande. Och konkurrensen på mitten är tillspetsad ett snäpp till.
Åtta och fyra raka ger tio bättre (NY)
Sist Malmö FF förlorade var i den andra omgången. Sedan dess, åtta raka utan förlust. Sex vinster och två kryss. Och på hemmaplan, fyra vunna i rad. Jämför vi med fjolåret, och även om det kanske inte är så festligt att påminnas om våren 2018 tycker jag ändå att vi gott kan göra det, så hade vi så här års just slagit Häcken hemma. Men det var i vår elfte match, eftersom vi hade ett mer komprimerat vårschema ifjol. Efter tio rundor 2018 stod vi, generade, förtvivlade och perplexa, på blott elva nesliga pinnar. Vi är tio poäng bättre i år.
Elva dagar till, sen spelas sista matchen innan sommaruppehållet. Brukar vårsäsongen gå så här fort? Den är inte rättvis, tiden. Lika långsamt som den rör sig när man vill att den ska gå (tänk sista fem mot Kalmar), lika fort ilar den på när man vill att den ska stilla sig.
