Sex och Jävligt offside: Cupkramper
Söndagens krampaktiga cupseger och lite domedagsmässiga farhågor – där är dagens lista sammanfattad.
I cupgrupps-förarsätet, trots allt (NY)Söndagens match var långa stunder jobbig att skåda. Det fanns förmildrande omständigheter, som den dåliga planen och en nykomponerad startelva. Men bra, det är det svårt att tycka att det var. Fast, som Guillermo Molins konstaterade i måndagens Sydsvenska, det viktiga var att åka hem med poängen. För det innebär att vi sitter i förarsätet inför gruppavslutningen mot AFC på söndag. Oavgjort räcker för avancemang. Och seger innebär att vi med största sannolikhet får spela kvartfsinal hemma. Full poängpott och de tio plusmål som en seger minst skulle innebära, det lär räcka till att bli en av de fyra bästa – och därmed hemmaplansåtnjutande – gruppvinnarna.
Amel Mujanics andra halvlek (NY)
Det tog sig trots allt något i andra halvlek. Och den jag tyckte det tog sig allra mest för var Amel Mujanic. Upplevde att hans passningsspel var vårdat redan i första halvlek, men att han använde det (passningsspelet alltså) oftare i offensiv riktning i andra. Sen en liten detalj jag gillade: hans förmåga att ta emot bollen, täcka den, flytta den med höger yttersida och samtidigt vända bort sin motståndare. Såg fint ut.
Inte så farligt ändå, tydligen (NY)
Scen från i söndags: Jo Inge Berget sprintar fram, ivrig att revanschera sig för sin straffmiss, satsar på skott och tar i för kung och fosterland, men bollen studsar till på den ojämna planen, han träffar den knappt, det ser ut som om han landar snett och faller sedan till vänster. Och blir liggande. Orörlig, på mage. Medicinska teamet sprintar in, följt av bårbärare. När Berget hjälps upp på båren ser det ut som om han brutit … ja, vad? Allt? En stund senare landar Pavle Vagic tokigt och får hjälpas av. Han kan knappt trampa ner fötterna i marken och grimaserar och skriker av smärta.
Det såg riktigt otäckt illa ut med bägge. Dessbättre kan vi idag läsa att Vagic redan är redo för träning, och att Berget inte brutit nåt. Skönt.
Årsmöte (NY)
Första fredagen i mars, och dags för årsmöte. Ekonomin har ju debatterats en del på forumet här bredvid på sistone. På mötet går man genom årsredovisningen, så detta är ett utmärkt tillfälle att ställa frågor kring det ekonomiska tillståndet, det negativa kassaflödet och annat.
Carlos-försäljningen (NY)
Han har haft sina perioder hos oss, Carlos Strandberg. Kändes som en injektion när han kom 2017. Imponerade och tände förhoppningar på försäsongen 2018. Gjorde några mål, några bra matcher i Europakvalet samma år … men sammantaget: det blev aldrig någon succé; det landade liksom aldrig riktigt. Så det var väntat att hans frånvaro nu permanentas. Och stämmer summan som Aftonbladet rapporterade om i augusti – nånstans runt 15 miljoner sammanlagt – så får man väl ändå betrakta det som anständigt betalt.
En månad kvar (NY)
Cyklade längs Limhamnsvägen igår, och såg att buskarna vid golfklubben hade gröna knoppar. Och hörs det inte lite fågelsång här och där … ? 3 mars idag. Det är alltså precis en månad kvar till den allsvenska premiären (även om vi får vänta ytterligare två dagar innan det är dags för vår match). Det är ju faktiskt inte så värst länge.
En månad kvar, ja. Eller? Många uppskjutna matcher i Serie A. Schweiziska ligan har tagit paus. Andra idrottsevenemang och näringslivsmässor har redan blivit uppskjutna, eller riskerar att bli det. Råkade se att det här varit uppe på HIF:s forum, och det känns dessvärre inte som om det är foliehattsvarning på att se en risk för att viruset också kan påverka allsvenskan. Möjligen till tomma läktare. Eller få hela alltet att skjutas upp. Helt uteslutet känns det inte.
Att fotbollens spelscheman eventuellt kan komma att rubbas är förvisso en bagatell i jämförelse med att människor blir sjuka. Eller till och med dör. Orostider, det är vad vi befinner oss i.
