Sex och Jävligt offside: Dagen efter
Det var svårt att somna igår kväll. Fast denna onsdag känns varken särskilt tung eller motig.
Gårdagskvällen, såklart (NY)
Bonkes röda var bittert. Tyckte vi hade ätit oss in i matchen, och så detta. Visste ju att jag hade en lista att skriva, så jag började fundera på formuleringar kring hur fruktansvärt icke-trösterikt det är att höra att det går fler tåg, eftersom det just missade tåget alltid är det jag egentligen ville åka med på. Men samtidigt funderade jag vidare: bitterheten kunde inte vara längre än till nästa vecka, för då fanns det alla möjligheter att kvalificera sig till Europa League via kazakiskt (Kairat Almaty) eller armeniskt (Alashkert) motstånd.
Det sitter en förlorarskalle på min gamnacke, men dessbättre är inte detta någonting som delas av laget. Och sammanfattningsvis, en antijinx som hette duga. Det blir Rangers som får åka till Kazakstan eller Armenien. Malmö FF ska till Bulgarien runt den 24 augusti.
Gårdagens andra halvlek, med en man kort, är ingenting annat än en ofattbar bragd. Det var viktigt att få en pengaström in i klubben det här året. Nu är den säkrad. Champions League-playoffet är bara det värt 5 miljoner euro. Europa League-gruppspel ytterligare 3,63 miljoner euro – och det vet vi ju nu att det minst blir. Till detta, ytterligare pengar från potter och för kval och marknadspool. Och pengarna är en sak. De ackompanjeras av en ofantlig stolthet över det min klubb förmår att göra. Det är mitt i natten nu. Det är svårt att komma ner. Men tack, Malmö FF, för allt ni gör för mig.
Antonio Colak (NY)
Ett par kommentarer om vår nummer nio på ett Rangersforum:
Postare 1: ”He looked great. Why can’t we buy him?”
Postare 2: “Because he looked great.”
Malmö FF:s utköpsklausul är på 30 miljoner, sägs det. Använd den. Vi har råd nu.
Lasse Nielsen (NY)
Förra veckan var det där reduceringsmålet med matchens sista spark tungt. Efteråt såg det ut som att ingen retade sig mer än Lasse Nielsen. Han tog sig om huvudet, skrek ut sin frustration och – jag gissar nu – svor. Och danska svordomar gör sig som bekant bra i skrift. Ad helvede til! Pokkers! Rend mig!
Jo, jag gissar igen. Lasse har hursomhelst, precis som kollegorna Ahmedhodzic och Moisander, varit magnifik i Rangersmötena.
Skottland (NY)
Ett härligt land: vänliga, roliga människor, pubkultur och musiken - Blue Nile, Trashcan Sinatras, Orange Juice, Aztec Camera, Del Amitri … och så är det ju det här med fotbollen. Rangers 2011, Hibs 2013, Celtic 2015 och så Rangers igen. Går ju visserligen inte att säga att vi alltid vinner där, för vi förlorade mot Celtic … men det kändes som en seger även den gången.
Hålla nolla (NY)
Vare sig det är lämpligt eller inte kommer avslutningsvis ett par punkter som inte har någonting alls att göra med gårdagens match. Ska jag vara helt ärlig skrev jag detta innan avspark igår, så det är möjligt att ett förlåt är på sin plats. Men jag ber ödmjukast att se dem med vänliga ögon. Välj gärna att ha förståelse för att jag behövde skingra tankarna och spara naglarna där medan tiden sniglade sig fram mot 21.00.
Så jag tittar tillbaks mot lördagen. 0-0 mot ett svåruppdyrkat Halmstad var inte direkt någon superskräll, men det är en klen tröst och inget som får mig att känna mig det minsta helnöjd. I ett försök att ändå se denna tämligen torftiga tillställning i ett positivt ljus kan det ändock konstateras att vi höll nollan. Igen. Nu är det fyra raka allsvenska matcher utan något insläppt mål. En poäng räckte inte ens till en sån där tillfällig, en-match-mer-dopad serieledning. Vi fick istället vänta till dagen därpå. Den för Djurgården så nesliga derbyförlusten innebär att det nu är vi som har en liten smula bättre målskillnad. Och därför leder serien.
Transferfönstret (NY)
Idag stänger möjligheterna för svenska klubbar att värva nytt. Däremot är det öppet minst månaden ut i de flesta andra europeiska ligor. Samma visa varje augusti. En eventuell Anel-försäljning har gått från att ha betraktats som definitiv till en lite mer huvudkliande varför-händer-det-inget-känsla … min gissning är i alla fall att det inom kort kommuniceras att han är klar för en italiensk klubb. Återstår också att se om Martin Olsson-ryktet bekräftas under dagen.
Värvningar in är det svårt att anmärka på. Unga spelare från Brighton och portugisiska ligan, en rutinerad back från Bundesliga, och en ordinarie mittfältare från en Copa America-semifinalist. Hur det sistnämnda gick till har jag fortfarande svårt att förstå. Men klagar, det gör jag inte.
Finns det nåt att gnälla över idag? Kanske detta: gårdagens kortviftande innebär att varken Bonke eller Anel (om han är kvar i Malmö FF då) är tillgängliga i hemmamötet med Ludogorets. Men inte tänker vi på det nu?
