Sex och jävligt offside: Det finns trots allt hopp!
Efter gårdagens debakel är det nu dags att se framår. Här är veckans lista.
Det finns trots allt hopp (NY)
Trots den oomkullrunkeliga besvikelse man känner efter gårdagens resultat och insats går det inte att förneka att det fortfarande finns hopp - till och med ganska realistiskt sådant - inför framtiden. Midtjylland är bra men inte oslagbara och bortaresan är nära. Lagen ovanför oss i tabellen kryssar och förlorar och säljer sina bästa spelare. Med lite flyt får vi en tredjeplats och Europa League-spel. Inte dåligt trots allt.
#Vidimera (NY)
Då det verkade som att vi inte skulle få slut på våra tilldelade biljetter i Ungern startade Dennis Mårtensson det ypperliga initiativet #vidimera. Där samlades det på fyra timmar in cirka 20 000 kronor för att ge så många som möjligt möjligheten att få resa medtill Ungern. Ett rakt igenom grymt initiativ som gör en stolt över att tillhöra MFF-familjen.
Bonke Innocent (NY)
Om jag någongång hamnar i trångmål i livet skulle jag vilja ha Bonke Innocent som livscoach. Efter att ha Harry Houdinat sig ut ur frysboxen under våren har han under Uwe Rösler tryckts tillbaka in med emfas. Likafullt gör han en klart habil insats under urusla förutsättningar i Ungern. Jag vidhåller att han kanske har lite för få verktyg i lådan för att verkligen konkurrera om en startplats när alla är friska, men jäklar vad imponerad man blir ändå.
Derby (NY)
Till helgen är det dags för vårt första hemmaderby på två år. Det är inte bara en trevlig dag utan också en riktigt bra möjlighet att haka i kampen om tredjeplatsen. Trelleborg skall köras över, och gårdagen glömmas. Ser mycket fram emot detta.
Jasmin Sudic (NY)
För nästan ett helt decennium sedan, den 3 november 2008 på ett höstruskigt Söderstadion gjorde malmöpågen Jasmin Sudic debut för di blåe. Han bildade mittbackspar med Robert Åhman Persson och trots att de inte direkt höll tätt vann vi matchen och Jasmin Sudic lyckades bli varnad. Under åren som kom förälskades jag i hans hårda, kompromisslösa spelstil och hans självförtroende. Vi vet alla vad som hände sedan. Efter ett par tuffa skador och en utlåning till Mjällby hamnade han till slut i Häcken där karriären föreföll ta fart igen. Tills ifjol då han ådrog sig sin fjärde korsbandsskada. Att han nu till helgen kommer tillbaka till Stadion spelande för ett allsvenskt lag är ingenting annat än en kämpainsats utöver det vanliga. Att han var en krigare förstod man redan då man såg honom för 10 år sedan, men på den här nivån. Hallemindag. Förvisso hoppas jag att hans Trelleborg kommer släppa in en ryslig massa mål mot oss, men i alla andra matcher hejar jag på Jasmis Sudic.
Walter Viitala (NY)
Någon gång 1993 såg jag Trelleborg slå MFF på Stadion med 1-4. Med sjuåringens selektiva förmåga att lagra intryck kommer jag inte ihåg ett skvatt av legendarer som Anders Andersson och Jonnie Fedel. Däremot minns jag väldigt starkt de båda finnarna Mika Nurmela och Erkka Petäjä. Likaledes gjorde Jari Litmanens fåtaliga men märkvärdiga framträdanden och Jonatan Johanssons charm starka intryck på mig. Liksom såklart Markus Halsti. Kort sagt, det är något speciellt med finländare i Malmö FF. Kanske är det det enkla faktum att blått och vitt blir himmelsblått då det blandas. Hursomhelst tycker jag att det känns roligt med vår nye målvakt Walter Viitala. Välkommen hit och hoppas du gör ett lika starkt intryck som dina landsmän!
För andra året i rad åker vi ur Champions League-kvalet med tumult i backlinjens uppställning. Jag har velat ha en mittback i fyra fönster och amatörpsykologen i en början fundera på om det inte är ett utslag av Anderssonsk envetenhet. För jössenamn. Vi kan inte förlita oss på spelare som är borta så mycket, särskilt när man vet om att kvalmatcherna går under perioder med intensivt spelschema. Suck.
