Sex och jävligt offside: Det ljusa mot Öster
Oavgjort mot det rödblå laget från Växjö är inte ett resultat man jublar sig hes över. Icke desto mindre är lördagens match i fokus på dagens lista.
Det är igång (NY)
Det är fortfarande kallt om morgnarna. Dunkelt när jag cyklar hem på eftermiddagarna. Men vissa luncher traskar jag ut på stan, solen skiner och man kan ana, våga hoppas, att våren faktiskt inte är så himlarns fruktansvärt avlägsen. Det kan vara så att den är på väg, för att befria oss från detta vedervärdiga förbannade mörker. Och glöm svalor och tussilagon och allt sånt. Inget vårtecken glimmar lika tjusigt som en ny fotbollssäsong. Årets är ju faktiskt igång nu.
Magnus Eriksson (NY)
Ska man hitta något negativt får det bli att han i sin iver att droppa ner och delta i spelet kanske ibland hamnar lite för långt ifrån mål för en forward. Men det är en marginell invändning: Magnus Eriksson slet som en galärslav, tog till synes helt obekymrat (förutom när han ilsknade till en smula på Östers mittback Robledo och tämligen omotiverat fick gult kort) emot kopiösa mängder stryk – och kom också till avslut. Jag tror att Magnus Eriksson kommer visa sig vara en prima värvning.
Kroons inhopp (NY)
I slutet av 2012 var det inte utan att man oroade sig för yttermittfältet. Det såg tunt ut, särskilt eftersom det kändes (och fortfarande känns) som mer än möjligt att Jiloan lämnar i sommar. Men så hände en del i rätt riktning: Simon Thern blev allt mer hemtam ute på kanten. Forsberg värvades. Och nu, i lördags, hann Simon Kroon visa att här finns mer sparkapital. Kroon såg vass ut, tyngre på ett stabilt och positivt sätt, på den enda träning han hann göra i Florida, och det är skönt att konstatera att den befarade meniskskadan inte var så illa. Den kvart han fick mot Öster var lovande: han var måhända hjälpt av ett tröttnat motstånd, men han tog initiativ, tog sig förbi och spelade med ett till synes stort självförtroende.
Svenska Cupen (2)
Här måste jag skyndsamt först och främst konstatera att det INTE VAR DET MINSTA ROLIGT att bara få 1-1 mot Öster … men jag vill trots det vidhålla att det nya cupformatet känns som en god idé. Och vi var sannerligen inte ensamma om att tappa poäng mot lägre rankat motstånd. Häcken fick stryk hemma mot Falkenberg, AIK åkte dit mot Halmstad, Kalmar förlorade mot Nyköping, HIF och Norrköping orkade bara med kryss hemma mot Assyriska respektive Landskrona.
Gruppspelsformatet innebär ju också att ett kryss på intet vis är irreparabelt. Än finns det hopp.
Minut 35-65 (NY)
Spelet hackade emellanåt. Förutom matchrosten ställde den dåliga planen och till viss del också en kraftig vind till det en del för oss. Man kan invända att de yttre förutsättningarna var desamma för motståndaren. Sant förstås, men samtidigt är det såklart så att det spelförande laget lider mer av en gropig gräsmatta. Hur rätt de olyckskorpar som nu kraxar om en säsong i skuggornas rike kommer att få återstår att se … men ska man hitta positiva avtryck (och det ska man väl?) från matchen blir det de sista tio minuterna i första halvlek, de efter Östers kvittering alltså; samt de ungefär första tjugo av andra. Då är vi helt överlägsna, Öster får knappt låna bollen och vi skapar ett antal chanser – Dardans misslyckade lobb och Forsbergs friläge de hetaste.
Storbildsskärmar (NY)
Besöket på Malmö Stadion var ett kärt återseende. Men allt var inte bättre förr. Efter målen – och andra farliga situationer också, för den delen – vreds mitt huvud mot ’storbildsskärmen’. För så snabbt har jag vant mig vid dessa skärmar att jag nu, med torftiga, platta resultatsiffror á la dem på Malmö Stadion lysande mot mig, kom på mig själv med att sitta och sakna ordentliga reprisbilder.
Eller, åtminstone, som kompensation för bristen på nutida teknologi, kunde vi väl bjudits på det där härligt märkliga animerade huvudet som mimade (vad var det det var tänkt att säga egentligen?) efter det att Malmö gjort mål förr om åren.
Skadorna var offside förra veckan, och skadorna är offside nu. Dessvärre nytillkomna sådana. Vill samtidigt understryka att skador drabbar oss trots att det medicinska teamet gör ett arbete som helt säkert är storstilat (både Wilner och lagets läkare Pär Herbertsson ger ett vänligt, noggrant och framförallt alltigenom kompetent intryck). Dardans fot och Therns lår gjorde ont ända upp på läktaren, om än på ett mindre fysiskt vis för oss åskådare än de som faktiskt drabbades.
