Sex och jävligt offside: Efter stormen
Guldet är hemma igen. Detta faktum börjar så smått sjunka in. Och det präglar veckans lista.
Morgonen efter (NY)
I tisdags morse märktes spår efter stormens framfart lite varstans. Den som cyklade mot stan från Limhamnshållet noterade knäckta björkar i var och varannan villaträdgård vid Mellanheden och Bellevue. Kvistar, grenar, skräp överallt. Ett träd var brutet ner i dammen mittemot Stadsbiblioteket. Och på Slottsgatans trottoar låg den stora plåtskylten som pekar in mot parkeringen vid Åhléns, nedblåst från sin stolpe och krossad mot asfalten. Det var säkert många som suckade uppgivet över förödelsen; började planera för tröstlösa telefonsamtal med försäkringsbolag och såg surt förvärvade slantar flaxa iväg.
Ändå. Man kunde höja blicken mot himlen och se små plättar av ljusblå himmel här och var. Över staden vilade en frid. Inte bara ett lugn efter en storm, utan den kontemplativa stillhet och upphöjda sällhet som kommer av att sann och verklig rättvisa skipats. Så ni får ursäkta att rubriken till den här punkten låter som en riktigt usel Niklas Strömstedt-komposition. Men om livet har ett idealtillstånd, var morgonen efter den 28 oktober nära ett sådant.
Syrianska-matchen (NY)
Och det blir bättre. Vi kan fortsätta befinna oss i ett guldrus ännu några dagar, för ännu återstår en match i serien. En hemmamatch som jag fruktade skulle kunna bli otäckt nervös och krampaktig, men nu istället rimligen bara blir en enda lång, fullsatt, sjungande, jublande hyllningsfest. En härligt handsvettsbefriad glädjetillställning där vi kanske till och med får se Daniel Andersson spela. En match vi kan gå till i överlycklig förvissning om att det faktiskta resultatet inte spelar så där himlarns stor roll. För vi har redan vunnit.
Guillermo Molins (1)
Vår hemvändare har blivit något av en omslagspojke för hela guldstriden. Han - och historien om hans sejour i Anderlecht - har fått mycket plats i tidningarna. Och visst, det hör till att målskyttar alltid får en stor del av uppmärksamhetskakan. Ofta en orimligt stor del. Men i det här fallet är det ju faktiskt så att Molins gjort fyra mål på de två sista matcherna. Våra fyra samtliga mål under dessa båda matcher, fyra helt och fullständigt avgörande mål.
Jag läste i Aftonbladet att han efter matchen i måndags kommenterade det hela med ”jag är så tacksam”. Det behöver han inte vara. För det är vi som ska tacka för att han återvände hem.
Norling stannar (NY)
Möjligen saknas det sista ordet ännu, men ska man tro det som sades - och varför skulle man inte det? - tränar Rikard Norling Malmö FF även säsongen 2014. Tankarna snurrar såklart iväg och det är svårt att hålla sig från att spekulera. Var KvPs augustiscoop om att Norling skulle bort baserat på (alltför) lösa rykten? Hade något missuppfattats? Eller ändrade sig styrelsen när den började inse vilket förtroendeproblem och vilken pedagogisk utmaning man skulle stå inför då en förklaring till varför man säger upp en mer eller mindre omåttligt populär guldtränare skulle lämnas?
Jag vet inte. Och ärligt talat, strunt samma. Att Norling blir kvar känns prima.
Ricardinho (4)
Redan i första minuten satte han tonen. Då skar han knivskarpt genom en boll till Magnus Eriksson, vars vänsterbredsida räddades av Stuhr Ellegaard. Det var också Ricardinho som så småningom slog fram en liknande djupledsboll till Molins inför 1-0. Lägg därtill idel iskalla aktioner runt eget straffområde och ytterst få felpass. Matchen genom var vår vänsterback magnifik.
En väderlek med episka dimensioner (NY)
Ursprungstanken var egentligen att placera vädret på offsideplats. För som om det inte vore nog med allt annat man biter på naglarna över inför match - avstängningshot, motståndarlaget, tabelläget, lagen om alltings jävlighet - steg nu väderleken in som ytterligare ett hittills fullständigt oförutsett orosmoment. Men som det blev nu gav stormen istället ytterligare en dimension till guldet. För när vi om ett antal år sitter där på äldreboendet och sörplar klimpfri soppa, smackar med lösgommarna och pratar om gamla triumfer kommer ett vinnarår att stå ut. En seger i det pärlband av SM-guld vi, om rättvisa får råda, kommer att vinna framöver kommer att vara lite extra speciell och minnesvärd. Nämligen den vi tog år 2013. Året med stormen. Den 28 oktober det året beordrade myndigheterna det svenska folket att surra fast allt löst och att hålla sig inne eftersom det var förenat med livsfara att vara utomhus. Och det året trotsade MFF-familjen orkanen, struntade i SMHI:s klass 3-varning, åkte upp till Borås och spelade hem titeln.
Så skulle det kunna bli. Eller så etsar sig väderleksminnena inte alls fast. De kanske snabbt trängs undan av viktigare ting, som till exempel själva segern. För mellan klockan 19 och 21 var vädret inte så värst fasansfullt där i Knalleland. Vilket ståplats kommenterade genom att fullt adekvat skandera ”SMHI - fotbollsmördare”.
Nej. Jag är ledsen. Det känns fundamentalt fel att försöka hitta något att störa sig på just idag.
Offside utgår den här veckan.
