Sex och jävligt offside: EM-stiltje råder
Det stundande EM-slutspelet gör några små avtryck på listan, som också bjuder på lite lagom insnöat statistikgrävande.
Behrang Safari (NY)
Färdigspelat i Basel, och snart återvänder Behrang Safari till klubben han lämnade 2008. Han kommer inte att vara med i nypremiären mot Örebro, då han - om jag förstått saken rätt - inte är spelklar förrän transferfönstret öppnar den 15 juli. Mot AIK är han alltså tillgänglig.
Malmö FF har ju på senare år infört att spelare som lämnar oss gör det med en trevlig liten personlig hälsning via mff.se (det har dock inte skett helt konsekvent - jag såg till exempel inte något sådant från Agon). För alla oss konfliktundvikare känns detta utmärkt, då det indikerar att klubben och spelaren skiljs i samförstånd och som de allra godaste vänner. FC Basel tycks resonera på ett liknande sätt. De har till och med lagt upp en fjorton och en halv minuter lång video, med skön schwiizerdütsch-voiceover på Safaris engelska.
Emil Forsberg (NYGAMMAL)
Sitt första allsvenska mål för oss gjorde han borta mot Brommapojkarna 2013. Inför den matchen led vi av en del skador och avstängningar, och bland annat ryckte Daniel Andersson in som startman för sista gången. Emil Forsberg hade gjort en hel del inhopp, men det var hans blott tredje allsvenska MFF-start. Under hösten blev han allt bofastare i laget för att sen slå igenom på allvar säsongen därpå. När han lämnade oss efter 2014 kändes det fullt logiskt, för hu vad det gick undan för den pojken det året. Nu är han alltså inte vår längre, men eftersom EM står för dörren och allsvensk tystnad råder hamnar han på listan ändå.
Han kanske inte har Cristiano Ronaldos Familjen Flinta-utväxling på benen, eller Tokelo Ranties förmåga att vid sina ryck närmast se ut som om han teleporterade sig förbi sina motståndare. Emil Forsbergs löpsteg däremot ... det ser inte ut att gå särskilt fort. Men man bedrar sig.
I mina ögon (och många andras, förstår jag) var han bäste man på plan mot Wales.
Vidar Örn Kjartansson (2)
En och en halv vecka sen, men hattricket mot Östersund kan ändå vara värt att uppehålla sig vid. Det syntes mindre av att möta boll felvänd på mittplan (något jag inte tycker Vidar Örn profilerat som sin starkaste sida, åtminstone inte så här långt), och mer av att gå rakt på mål. Vilket dessutom följdes av den allra bästa av situationsupplösningar, nämligen att bollen sparkades raka vägen in i mål.
Apropå EM-spelare är inte vår isländske anfallare en sådan. Åtminstone inte så länge någon islänning inte skadar sig nu i elfte timmen, och Vidar Örn kallas in. Och kanske Panini vet nåt Lars Lagerbäck inte vet. För i det officiella EM-samlaralbumet, där är Vidar Örn Kjartansson samlarbild nummer 625.
FC Rosengård (NY)
Malmö FF:s angenäma serieledartillstånd kommer att bestå minst en månad till. Det kan jag skriva med säkerhet eftersom det är spelledigt. Men å andra sidan känns det inte uteslutet att vi kan hålla oss kvar däruppe även då matcherna är igång igen.
Och vi har en allsvensk serieledare till i stan. Rejält på tapeten idag, med en alldeles nyss bekräftad och riktigt tung profilvärning i Lotta Schelin. Visserligen vann Lyon Champions League häromveckan, men med tanke på att Rosengård var blott ett straffavgörande ifrån semifinal i samma turnering kan man näppeligen se det som att Schelin varvar ner. Och Rosengård fortsätter att profilera sig som ett världslag. Hatten av.
Bollinnehav och avslut (NY)
Det är som bekant ingen garanti att man vinner bara för att man har bollen mest. Om inte annat bevisas detta av att vi varit det mest bollförande laget i alla våra tre allsvenska förlustmatcher, och att vi de två gånger vi haft mindre bollinnehav än motståndaren ändå lyckats vinna.
Men rent principiellt föredrar jag att vi har bollen framför att vi inte har den. Och i nio av årets tolv matcher* har vi det större bollinnehavet; endast mot Hammarby och Östersund har förhållandet varit det omvända och mot Elfsborg är den officiella siffran 50-50.
Flest avslut har vi haft i alla matcher utom mot Östersund. Man kan såklart då gnälla över bristande effektivitet, men jag väljer ändå att se det som positivt. En hastig sammanräkning av siffrorna från svenskfotboll.se ger att vår avslutsstatistik hittills i år lyder 159-103. Att jämföras med, till exempel, Norrköpings 146-116.
* För Göteborgsmatchen gäller statistiken fram tills att matchen bröts.
Fotboll som underhållning (NY och EN OMVÄXLING)
En månad är en lång tid. Trots serieledning blir det lite tomt. Men det är också lite behagligt, detta att slippa nervpressen, ångesten och våndorna det innebär att genomleva en tävlingsmatch med Malmö FF. Istället blir EM en finfin distraktion. Heja Sverige, verkligen, men på ett lagom nyanserat och jag-orkar-stiga-upp-imorgon-även-om-vi-förlorar-sätt. Ska ju också bli festligt att se massor av - förhoppningsvis - högklassig fotboll. Juni blir en trevlig månad.
Transferfönstret innehåller inte sällan en och annan glad överraskning. Men nästan helt säkert tvingas vi också vinka adjö, eller på återseende, till någon eller några spelare.
Det är lite sorgligt, och ovissheten känns inte alldeles bekväm.
