Sex och Jävligt offside: En chans till skänks
Undrar du vad veckans lista handlar om? Nej, det tror vi inte att du gör. Som alla förstår väljer listan att älta den högdramatiska avslutningen på allsvenskan.
Söndag (NY)
Nej, det går inte att säga att vi tog chansen i söndags. När vi snurrade runt där i Göteborgs outgrundliga kurvor och tunnlar efter match var det uppgivet i vår bil. Då Degerfors ledningsmål blippade upp på resultattjänsterna möttes det av en blandning av glädjerop och fnysningar. Lite som Henrik Rydström på presskonferensen – så jävla onödigt att komma här och ge oss hopp, liksom. Senare, längre söderut, svor vi långa haranger över den aldrig ändande tilläggstiden (vi visste inte att det varit fyrverkeriavbrott). Vi hade hunnit till nånstans i Halmstadstrakten när slutsignalen gick. Till sist. Och vi hade fått, inte tagit men fått oss till skänks, en extra chans. Nu räknas det ner till den söndag som idag är fyra dagar bort. Kanske längtar du, käre läsare, dit utan några som helst förbehåll. Eller så gör tanken på det som stundar kanske mest ont i magen. Inget av dessa båda alternativ är orimligt.
Peter Gwargis (NY)
Som redan påpekats både här och där var det en oväntad Malmö(kontrakterad)spelare som ikläddes hjälteglorian i söndags. Peter Gwargis första allsvenska mål var inte bara ohyggligt viktigt, utan också väldigt tjusigt: väggspel, flytande rörelse förbi försvarare och kompromisslös vrist. Känslan direkt efter, mitt i euforin, var lite ’förläng kontraktet och bygg laget runt honom nästa år!’. Något senare nyanserade en av mina medresenärer det till att vi i alla fall får se det som att Peter Gwargis nu definitivt fått sitt avlatsbrev efter den straff-orsakande sparken i Marcus Bergs mage 2021. Hursomhelst, läser jag rätt har Gwargis kontrakt med Malmö FF även över 2024. Vi får se vart det bär.
Passus apropå målets betydelse: trist att det inte räckte nån vart för Degerfors. Om inte annat spelar de ju på gräs, och har under sina tre år i allsvenskan nästan alltid haft den goda smaken att förlora mot oss (enda undantaget är krysset i säsongsavslutningen ifjol).
Guldflyt? (NY)
Ja, vem har egentligen guldflytet? Som utomstående, och lite lagom förbittrad, betraktare är min bild att Elfsborg haft precis allting med sig hela säsongen. Man har avgjort matcher sent, man har vunnit när spelet inte fullt ut motiverat det, domare har låtit bli att visa upp solklara röda kort. Självklart har Elfsborg varit bra också, men poängen är att boråsarna i mina ögon haft det där guldflytet; de har befunnit sig på den odefinierade plats där det mesta stämmer. Oavsett om denna bild är rättvis eller inte: jag kunde inte för mitt liv se att de skulle tappa poäng i söndags. I Borås hade man bullat upp med storbildsskärm med sändning från vår match på sitt supportertorg (inklippta bilder på jublande Elfsborgssupportrar visades för övrigt på Bravidas storskärmar efter varje Häckenmål). Den skrockfulle ser förmodligen en fara i sånt här. Att duka för antiklimax, att utmana ödet och all världens tur-gudar på detta sätt – ja, sånt kan man tvingas betala dyrt för. Tycker kanske den som tror på jinxens makt.
Så vad talar för Elfsborg för att kan återfinna sitt guldflyt? Kan såklart debatteras. Men ett par odiskutabla saker är att det räcker med kryss för dem, och att de spelar ett omställningsspel som de senaste månaderna visat sig passa Malmö FF rätt så illa. Och utan att gräva närmare i vad som då talar för oss känns det ju ändå nånstans som en rimlig gissning att, efter hur saker och ting vecklade ut sig i söndags, psykologin inför det hela är på vår sida. Men som sagt tidigare: vi får se.
Forcering (NY)
Som så ofta när vi förlorat finns det ändå små utbrytbara sekvenser att tänka varmt kring. I söndags började vi bra. Och framförallt tände det till efter det avbrott som följde på stöket efter Aiham Ousous utvisning. Tiominutersperioden fram till reduceringen innehöll chanser nog för att berättiga flera mål innan hoppet sedan slocknade efter Häckens fjärde. Men det där ursinniga våg-efter-våg-framböljandet och den uppenbara tron, det är, som man brukar säga, nåt att ta med sig.
Värdiga vinnare? (NY)
Jag ser och hör en del diskussioner om vilket lag som mest förtjänar att vinna. Att Malmö FF inte riktigt förtjänar att göra det. Häcken är egentligen bäst, sägs det. Hade de inte haft sitt Europaspel att dubblera med hade de försvarat sin titel, sägs det också. Och ja, de slog ju oss i söndags, så det är svårt att invända mot att de då var bättre. Men annars förstår jag inte riktigt. Det går att stapla hur många om-bara-inte-om-varit-argument kring både fotboll och allting annat. Europaspelet var och är en förutsättning och faktor precis som skador, avstängningar, stolpskott, dåliga värvningar, obegripliga domslut, hala planer, kass musik i omklädningsrummet och vad ni vill. Resultat och prestationer påverkas av massor av olika saker. Det finns ingen blank kanvas av fullkomlig rättvisa och komplett likvärdiga förutsättningar. Det går förstås att oroa sig över att vi haft svårt mot de andra topplagen i år eller tycka att det ju är för dållet att vi inte är helt överlägsna med alla våra pengar, men det är andra diskussioner. Att Häcken, trots tio pinnar sammanlagt mot Malmö FF och Elfsborg, ändå ligger bakom de båda guldkombattanterna är resultatet av att de istället förlorat mer mot mitten- och bottenlag. Är det bättre, det? Tja, det går förstås att diskutera. Men för tabellens skull spelar det ingen roll mot vem poängen tas.
Nu är inte meningen med detta att på något vis klanka ner på Häcken. Tvärtom. Jag tycker de har ett bra lag med några storligen imponerande ungdomar och en riktigt vass offensiv. Men. Alltså. Sammanlagt bäst och därigenom värdig vinnare är den som tar flest poäng (eller, om flera har lika, den som också har bäst målskillnad). Oavsett hur det går till. Vet inte riktigt vad som annars skulle vara en rimlig måttstock?
Hemmastatistiken (NY)
Ett bra knep när nerverna gör sig påminda är att luta sig i sådant som känns tryggt, orubbligt och gärna lite fyrkantigt. Som statistik, exempelvis. Jag väljer att räkna lite på vårt hemmaspel i år, och kommer fram till tabellraden 10-3-1 och 37-11 i målskillnad. Och själv har jag faktiskt inte sett oss förlora hemma i allsvenskan i år (träningsmatchen mot Göteborg räknas alltså inte), för jag var iväg på semester när vi mötte Mjällby. Jag gör dock inte detta till något gott omen, för ett kryss på söndag är ju inte bättre än en förlust. Men i alla fall, vårt hemmafacit är inte så tokigt.
Det finns ett hål nånstans runt vår egen straffpunkt. Det finns där även hos andra lag ibland, svårt att undvika helt, men jag upplever att hålet är där lite för ofta hos oss. Vilket den motståndare som tar sig ner till vår kortlinje och söker en passning snett inåt bakåt har lite för lätt att upptäcka.
Jag inser att det är lättare sagt än gjort att rätta till det där. Men jag hoppas vi kan hitta en lösning.
