Sex och Jävligt offside: En puss, en sexa - och lite hopp
Veckans lista präglas inte direkt av sprakande, sprittande, sprudlande glädjetjut. Men samtidigt, en ny spelare, en kindpuss och gott hopp om europaavancemang – allt är kanske inte förlorat för alltid.
Den saknade sexan (NY)
Med några dagar kvar av transferfönstret kom då ett sista (?) nyförvärv. Emmanuel Lomotey från franska Amiens, tänkt att vara den 6:a som så många så högljutt efterlyst sedan Sibys skada. Som supporter letar man/jag såklart gärna enkla lösningar och vill hitta dem i enstaka pusselbitar. Det blir gärna lite Messiasstämning över det hela – ”får vi bara en ny 6:a, då jävlar”. Tänker man/jag efter är såklart Malmö FF:s problem större än så. De stundtals gigantiska hålen mellan mittfält och försvar kan förstås inte bara skyllas på att en enstaka spelare ur den befintliga truppen varit för dålig eller inte spelat på sin optimala position. Och det vore också ganska orimligt att anta att en ny spelare, obekant med laget och svensk fotboll överhuvudtaget, ska komma in och ensam täppa till dessa hål.
Men nog om vad som är rimligt att förvänta sig. Utan att veta mer om Lomotey än det jag läser tycker jag det är finfint att klubben agerar. Trodde man skulle täcka upp positionen med ett lån, men konstaterar att han skrivit på ett långt kontrakt. Hadzikadunic har bara kontrakt för i år, och jag blir förvånad om man förlänger med Moisander – så om Siby kommer tillbaka är det kanske mittbacksplatserna Lomotey främst konkurrerar om nästa säsong? Jaja. Vi får se. Välkommen är han i alla fall.
Kvalkväll (NY)
Retur i Luxemburg imorgon. Inte läge att ta ut nåt i förväg, detta är en säsong där lägstanivån inte lämnar några garantier alls, men: inte kan vi tappa ett tremålsöverläge mot detta mediokra motstånd? Väl? Nej, jag har gott hopp om att slippa uppleva något magplask imorgon. Laget löser detta. Nåt annat tycker jag inte går att tro.
Sibys puss (NY)
Hemmamatchen mot Dudelange/Diddeleng såg länge ut att bli en klassisk frustrationstillställning. Men mot slutet bröts förbannelsen – den länge utspelade motståndaren gjorde faktiskt inte mål när de tilläts sticka upp och skapa en chans. Och istället fick vi in ett par bollar sista tio. Men det mest hjärtevärmande ögonblicket kom efter slutsignalen. Då haltade Mahamé Siby in längs ena långsidan. Fick applåder och tackade genom att vifta med ena kryckan mot oss på läktaren. Sen stannade han till vid intervjubordet och gav Ola Toivonen en kindpuss.
Andra svenska lag i Europa (NY)
Som sagt, kvalkväll imorgon, och för omväxlings skull är inte Malmö FF ensamt svenskt lag om att ha bäddat för avancemang. Kan aldrig tänka mig att ett Djurgården i högform tappar sin 3-1-ledning, och tror att det trots allt finns goda chanser att AIK vinner nere i Nordmakedonien. Och klarar huvudstadsklubbarna av detta väntar överkomligt motstånd i playoff. Så vad nu? Är det till att önska våra rivaler lycka till? Ja, sammantaget tycker jag nog ändå det. Men inte alls på grund av någon storsinthet. Tvärtom. I vanlig ordning är det snöd, ogin egoism som driver min ståndpunkt. Svenska rankingpoäng i all ära, men mest tänker jag på att det vanligtvis kostar att dubblera med europeiskt gruppspel. Det sliter, och ofta betalas slitet i allsvenska poängtapp. Det kanske ett lag strax där bakom i tabellen kan dra nytta av?
Bröllopsbestyr (NY)
”Vi gifte oss den 21 juli i Sierra Leone. Men jag var inte där för Malmö bad mig komma hit tidigare.”
Det berättade Buya Turay i Aftonbladet i förra veckan. Hans bror representerade honom under tillställningen. Onekligen en tämligen stor uppoffring detta, att avstå att närvara vid sitt eget bröllop. Och en liten påminnelse om att professionella fotbollsspelare må leva välbetalda drömliv, men att ett visst mått av livegenhet också ingår.
Oavhängda (NY)
Det är mycket som ska falla på plats – på kort tid – för att Lennart Johanssons pokal ska stanna där den trivs bäst även i år. För just nu ser Malmö FF mer ut som en arbetsplats där ombyggnad pågår än som ett färdigt mästarlag. Dessutom är det numera fem lag vi ska om. Hjälper det att jag intalar mig att jag tyckte ungefär detsamma ifjol? Eller att det trots allt bara är fem poäng upp? Tja. Jag vet inte precis. Men rent teoretiskt lever serien i allra högsta grad. Lite märkligt, men vi är inte avhängda.
Då och då viftar den här listans offsideflagga mot fåniga modeuttryck. Idag har turen kommit till det allt vanligare förekommande ”kravställare”. Jag är medveten om att Markus Rosenberg använde detta i sitt avslutningstal, och att Pontus Jansson också ställt fråga kring kravställning. Därmed borde i och för sig uttrycket vara okritiserbart ... och ja, jag fattar att man i begreppet lägger saker som att elda på och att sporra folk till stordåd. Men det gör i sin tur bara uttrycket ännu underligare. För "pådrivare" eller "sporrare" eller "inspiratör" - ord med positivare laddning - efterlyses sällan. Istället väljer vi det jobbig-elevrådsordförande-klingande "kravställare", som det ligger nåt obehagligt omyndigförklarande i, som om professionella fotbollsspelare bara lallar runt om de inte har nån som skäller på dem - eller som om resultat skapas av att någon annan ilsket begär dem.
