Sex och jävligt offside: Enade och ledare
Dagens onsdagslista ältar Vidar Örn-försäljningen och tittar länge på den allsvenska tabellen.
En enad front (NY)
Då och då återkommer den här listan till den grovt underskattade egenskapen konflikträdsla. Att undvika konflikter är i mina ögon en dygd. Hade konflikträdsla rent generellt tillåtits vara mer förhärskande, ja, då vill jag mena att världen helt enkelt hade varit en bättre plats.
Jag vet inte huruvida det ligger nån sanning i det Fotbollskanalen säger om att Vidar Örn blev lättare att sälja för att han haft svårt att smälta in i gruppen. Och jag undviker nog helst Hänt i Veckan-spekulationer kring vem som egentligen gillar vem. Men det gör mig varm i magen (på ett bra sätt alltså) när jag ser en rad MFF:are - Markus Rosenberg , Daniel Andersson, Kari Arnason, Vidar Örn själv - bestämt dementera splittring. Visst, Rosenberg är kritisk mot försäljningen, men för truppen gäller en enad front utåt. Inga konflikter. Alla tillsammans. Vi var, och är, ett lag. Snyggt, och precis som det ska vara.
Positiva korn (NY)
Hur motbjudande det än kan te sig, är den här listans översta sex punkters uppgift att hitta positiva aspekter i det som sker. Vidar-försäljningen har såklart varit på allas läppar och mångas tangentbord det senaste dygnet. Effekterna stöts och blöts. Fotbolldirekt.se ringer upp allas vår egen chefredaktör Ulf och får till en rubrik som innehåller både ”sorg” och ”chock”. Vi frågar oss om detta verkligen var nödvändigt och huruvida vi sålt guldet. Det senare kommer vi såklart aldrig få veta. Oavsett hur det går till slut. Men om jag nu försöker göra våld på mina livsåskådningsprinciper hittar jag i alla fall följande uppsidor:
1. Vi visar kommande nyförvärv att MFF är en perfekt språngbräda till större och lukrativare kontrakt, och att vi inte stoppar spelare.
2. På ett drygt halvår har vi mer än dubblat, kanske upp emot tredubblat, vår investering. Och fått 14 allsvenska mål därtill. Man kan kanske tycka att vi borde fått ännu mer betalt … men å andra sidan skriver SDS idag att det snarare rör sig om närmare 4M€ än de 3.5M€ som det först ryktades om. Plus vidareförsäljningsklausul. Plus att vi inte riktigt vet säkert. Men tycker man inte att det är bra betalt för en allsvensk spelare, då skulle jag nog vilja påstå att man har orimliga förväntningar.
3. Vi startar trots allt även resten av matcherna med 11 man. Det finns alla möjligheter för nån annan - eller, mera sannolikt, några andra - att steppa upp och axla målskyttsmanteln. Teoretiskt sett tycker jag att paret Rosenberg/Jeremejeff ser intressant ut. Kan Rosenberg poängexplodera bredvid en stor men ändå teknisk spelare, som inte är en lika utpräglad i-boxen-sniper som Vidar Örn? Omöjligt är det inte.
Serieledning (NYGAMMAL OCH MÅ DEN BESTÅ FÖR ALLTID)
Det är JÄTTELÄNGE till nästa match. VM-kval väntar, Janne Andersson ska debutera med ett nytt och föryngrat landslag, och därmed får allsvenskan anstå till den 10 september. Eller, som i vårt fall, ända till den 12:e. En sak som alltid gör det lite lättare när vi tvingas ta paus när det går bra, det är just det. Att det gått bra. I tabellen ligger vi först. För att copy-och-pastea från första punkten: Snyggt, och precis som det ska vara.
Tio poäng ner (NY)
Vad menas nu med detta? Vadå tio poäng ner? Norrköping är ett bakom bara ju? Absolut. Men det är tio poäng ner till fjärde plats, vilket är den placering som innebär missad Europaplats. Och jo, det är klart att det kommer att svida som pressad citron i varigt sår om vi missar guldet. Men i mina tankar, mina minimi-förhoppingar, inför den här säsongen fanns främst säkrat Europaspel. Och med tio poäng ner till fjärde lag - och, för all del, åtta till tredje - krävs det stordåd av dem där under för att komma ifatt.
Så med blott Europaspel för ögonen ser det faktiskt ganska ljust ut. Prova vemvinner.com, vetja. Man behöver inte vara överdrivet optimistisk för att få oss att stanna kvar i topp tre.
Alla tiders assistkonung (2)
Det gick snabbare än vad man kunnat tänka sig. Blott två tredjedelar av serien spelade, och ändå har Magnus Wolff Eikrem kommit upp i fler assistpoäng än någon annan mäktat med under de tidigare 15 år man fört statistik över detta (det började man alltså med 2001). Nu blir det definitivt inga nya poäng mot Göteborg. Eikrem är avstängd då. Men efter det, då får det gärna bli fler.
Att vinna ändå (NY)
På lördageftermiddagen såg jag en ganska chansfattig match på Guldfågeln Arena ticka mot slutsignal. Att den var mållös kändes logiskt. Men med drygt tio minuter kvar glidtacklade Marko Biskupovic in bollen i eget mål, och Norrköping tog ytterligare en trepoängare. Där och då tänkte jag att det var en typisk seriesegrarvinst. Man har precis sålt sin största offensiva stjärna, man är inte överdrivet överlägsen motståndet - men man vinner ändå.
Sen kom söndageftermiddagen, och ännu en 1-0-seger för ett topplag på bortaplan. Lite samma visa här, ingen champagnekorkspoppande chanskavalkad, men en solid defensiv och ett mål. Som visade sig vara tillräckligt. Visst, jag föredrar när vi vinner stort och övertygande. Men 1-0 är rätt skönt det också.
Här borde kanske det europeiska transferfönstret hamna. Det som för de flesta ligor stänger idag, och som alltid gör en lite orolig så här dags. Fick det räcka med Vidar Örn, eller blir det fler smällar?
Men istället fortsätter vi på spåret från förra veckans offside och kollar på en annan europeisk företeelse. Nämligen Champions League, och det vägval UEFA gjort - eller känt sig tvingade att göra - till säsongen 2018-19. I det nya upplägget, som presenterades i slutet av förra veckan, blir hälften av gruppspelsplatserna upptagna av lag från de fyra bästa ligorna. Regerande mästare från både EL och CL är också garanterade plats i gruppspelet. Detaljerna kring hur de övriga platserna ska besättas är inte avslöjade än. Men färre blir de - de är 20 idag, och minskas nu till max 16 (färre om inte vinnarna av EL och CL återfinns bland de direktkvalificerade från de fyra toppligorna). Jag har sett att SDS skrivit att den så kallade Champions Route - som är vägen in för svenska lag - ska få fyra platser istället för dagens fem. Jag hittar dock inget på uefa.com som stöder den tesen ... ? Så kanske kan det bli ännu färre. Lägg till det att det idag är ligor som rankas 13:e och sämre som kvalificerar sig via denna väg. Risken finns också att bättre ligors vinnare tvingas in här. Summa summarum - det blir svårare att kvalificera sig; kanske till och med ännu svårare än vad som först antogs när det började ryktas om det nya formatet.
Jag gillar det Olof Lundh skriver kring Harlem Globetrotters. För show är vad det handlar om. Champions League liknar allt mer en gated community, mer och mer tillsluten för att roa de underhållningstörstande massorna runt om i världen. Det nya formatet gäller i tre år, och sen? En cup för de bästa ligorna, och så får vi andra hålla tillgodo med Europa League? Möjligen med nån form av liten utväxling, för att inte amerikanisera för mycket och för att behålla illusionen av att man fortfarande kan nå elitskiktet på sportslig väg?
På ett sätt är det förstås lätt att förstå argumentet att de bästa ska göra upp om det här, och att populasen ska slippa se när världslagen halvintresserat skojar med, i detta sammanhang, blåbär som Dinamo Zagreb, BATE Borisov eller Malmö FF. Rätt eller fel beror förstås på vilket perspektiv man har. Visst, världen blir nu garanterad fotboll mellan toppklasslag, men samtidigt stänger man dörrar. Eliminerar ovisshet. Gör de redan rika ännu rikare och ouppnåeligare. På bekostnad av ... tja, passion, äkthetskänsla och engagemang, möjligen ... ?
Jag gissar att du som läser detta inte främst ser fotboll som polerad, artificiell underhållning. Så framöver får vi kanske helt enkelt vänja oss vid att Champions League är en turnering som bara angår andra.
Mer info om detta:
UEFARANKEN
Bert Kassies härligt nördiga statistiksajt
