Sex och jävligt offside: Ett lidande som sitter i
Veckans lista försöker hålla näsan över vattenytan efter den rysliga chocken i Stockholm i måndags. Insatsen sågas och en som saknades hyllas.
Oscar Lewicki
Oj vad jag saknade denne defensive mittfältsgigant i måndags. Visserligen såg vårt ruggigt offensiva mittfält läckert ut i första halvlek när vi tryckte ner blåränderna, men som i alla andra sammanhang i livet behövs balans och utan allsvenskans bäste balansspelare slutade matchen i ett himmelsblått kaos. Jag hoppas innerligt att pudelkloke Lewicki tar plats i elvan i varenda en av de återstående sex allsvenska matcherna 2020. Det ger oss en klart större chans att lägga vantarna på det tjugoförsta SM-guldet.
Mattias Svanberg
Mattias gjorde mål för sitt Bologna i helgen och även om det inte innebar seger värmer det mitt hjärta. Mattias har spetskvaliteter som få andra unga svenska spelare och jag hoppas han får kontinuitet och mycket speltid framöver. När han var direkt avgörande som 17-åring i guldmatchen mot Falkenberg 2016 spådde jag och många med mig, honom en lysande framtid. Det ser bra ut för honom ännu och efter en fin karriär utomlands ser jag fram emot att Mattias kommer hem och gör en "Rosenberg" om sådär en sju-åtta år.
Serieledningen (3)
Den kunde minskat mer, men lustigt nog lyckades våra ogina skånska kusiner från landet knycka två poäng från Häcken och därmed blev raset mot Djurgården inte lika dramatiskt ur en tabellkontext. Om man orkar se framåt är det alltså fortfarande så att vi har allt i egna händer och vår ledning är ännu stor. Nu gäller det framgent att förvalta läget bättre och sluta förlita oss på på andra lags insatser.
Ola Toivonen
Det kan kännas märkligt att lyfta fram någon individ efter en lagkollaps som den i måndags, men det här handlar inte bara om den matchen utan om Olas totala närvaro i Malmö FF 2020. Vår stora hemvändare har på alla sätt motsvarat förväntningarna man kunde ha på honom. Han gör mål och spelar fram till mål, han har en vinnaraura och attityd som bara kan matchas av vår förre kapten Rosenberg och han spelar en nyckelroll i vårt offensiva spel med sin blick för spelet och hur han fördelar bollarna snabbt och med få tillslag. Sedan kan man ju inte blunda för mästerverket som inledde målskyttet i förrgår. Ola är allsvenskans bästa fotbollsspelare enligt mig.
Första halvlek
Naturligtvis förbleknar all grannlåt när man som MFF sista tio minuterna i måndags bara knycklar ihop det och kastar det i soporna, men skulle man vara en objektiv betraktare hade man kunnat njuta av Di Blåes första halvlek mot DIF. Spelet var vackert, vägvinnande och defensivt starkt. Hade vi bara orkat bruka allvar i nittio minuter hade livet varit så mycket lättare, men som sagt, vi fick i alla fall se en del av vad MFF kan när vi är ordentligt påkopplade.
Årets match
Skall man studsa tillbaka efter ett super-debacle som i måndags krävs något alldeles extra. Därför känns det skönt att det vankas svenska "El klassiko" mot ärkerivalen IFK Göteborg på söndag. Med en gigantisk brasklapp för att vår vecka otroligt nog kan bli ännu sämre, finns det ändå en reell möjlighet att åter ratta guldtåget ordentligt samtidigt som vi piskar ner Blåvitt allt djupare i botten. Det, om något, torde vara en morot för våra revanschtörstande pågar!
Inte den svåraste punkten om man säger så. Efter Toivonens 0-2 satt jag och nynnade på "Lätt bäst i serien" och jag kände nästan tyngden av "Sven-Lennart" i näven, men så inträffade det som aldrig skall få hända Malmö FF. Precis som med den dumme supportern Pontus hemma i soffan drabbades även laget, inklusive Jon Dahl, av hybris och trodde att både match och guldstrid var klar. DIF, för övrigt regerande mästare, är inte sämre än att de nosade sig till denna mentala status hos sina mätta skånska gäster och tog snabbt och effektivt död på alla guldfantasier. En hård jävla lusing som förhoppningsvis väcker laget så att vi slipper samma sjuka resten av hösten. För mig förvandlades i alla fall den förmodade glädjen till ett lidande som sitter i ännu.
