Sex och jävligt offside: Europadrömmar och mentala förmågor
Det är inte vilken onsdag som helst. Även om man kan tro det, eftersom veckans lista är här.
Europafeber (NY)
Tidningar och webbsajter är nedlusade med spekulationer, detaljer kring vilka spelare som är tillgängliga för spel (under tisdagseftermiddagen fick vi höra att Mané lämnas hemma - inte mig emot) och allehanda inför-texter. Stadion utsåld sedan förra veckan. Stan vibrerar av förväntan, och när jag cyklade hem från jobb på tisdagseftermiddagen tyckte jag mig höra tyska på sjungande österrikisk dialekt från Drumbars uteservering. Europaäventyret fortsätter i afton.
Emil Forsberg (NYGAMMAL)
I ärlighetens namn gjorde inte vår vänstermittfältare någon av sina större halvlekar de första 45 mot Norrköping. Han kom inte så mycket med i spelet, fastnade, och när chansen dök upp efter en Rawez Lawan-felpass drev han visserligen förbi sin back - men satte bollen i utsidan av burgaveln. Men det finns något Joseph Elangaskt över Forsbergs förmåga att till synes förbli oberörd. Han tycks kunna skaka av sig sina missar i samma stund som de händer, och följa upp enkla missar med fullständig briljans. I paus sa jag - och eftersom detta kommer från en man som tippade BP som årets positiva överraskning inser jag att det låter som en efterkonstruktion … men det är faktiskt sant! - att eftersom Emil varit dålig skulle han säkert avgöra det hela. Mycket riktigt, 1-0 gjorde han själv och tvåan spelade han fram till. Och som ett brev på posten, eller möjligen ett sms i telefonen, kom landslagsuttagningen också.
Bonus (NY)
För det första: Antingen får vi mycket pengar. Eller så får vi väldigt mycket pengar. Redan nu har MFF, via playoffplatsen, tjänat 2 miljoner euro. Blir det Europa League, ytterligare 1,3 miljoner. Klarar vi av Salzburg väntar ofattbara och absurda 8,6 miljoner euro. Till det pengar per poäng, publikintäkter och del av en marknadsföringspott (idag kan vi läsa i SDS att det även i denna ligger mångmiljonbelopp).
För det andra: När jag nu håller på att vaporiseras i tomma intet av nervositet är det detta jag, rent mentalt, intalar mig själv: vad som sker är en bonus. Vi har kommit så här långt, vi har gjort allt man kan begära, vi kan se fram emot ett gruppspel i Europa. Oavsett vad som händer ikväll.
För det tredje: Går vi till CL får spelarna en rejäl bonus. Det känns som om det är dem väl unt.
Nummer 31 (NY)
Labinot Harbuzi, Agon Mehmeti, Daniel Larsson, Wilton Figueiredo, Guillermo Molins, Jiloan Hamad, Ricardinho, Edward Ofere, Robert Åhman-Persson, Daniel Andersson, Jimmy Durmaz, Alex Nilsson, Ivo Pekalski, Dardan Rexhepi, Jeffrey Aubynn, Miljan Mutavdzic, Pontus Jansson, Yago Fernandez, Mathias Ranégie, Miiko Albornoz, Tokelo Rantie, Simon Thern, Simon Kroon, Emil Forsberg, Magnus Eriksson, Erik Friberg, Markus Halsti, Markus Rosenberg, Pawel Cibicki och Isaac Kiese Thelin. Där har ni, i tur och ordning, de trettio MFF:are som gjort allsvenska mål på Swedbank Stadion – fram tills i lördags. Då blev Filip Helander nummer 31. Han gjorde visserligen mål mot BP i våras också, men det var i cupen det.
Fokusförmåga (NY)
Det kan inte ha varit alldeles lätt att fokusera på Norrköpingsmatchen, inklämd mellan Salzburgsmatcherna som den var. Och visst började det lite fladdrigt, och visst blev vi hjälpta av en i mina ögon billig och mycket tveksam utvisning. Ändå måste man säga att det till sist, efter en gaspedalstrampning i andra halvlek, blev en helt odiskutabel seger. Imponerande av spelarna, imponerande av ledarstaben.
Nån tar tag i bitarna (NY)
Nere i Salzburg gick jag och fotograf Kruuse under onsdagsförmiddagen, innan hemflyget, runt och sparkade i gruset i självförakt över att vi så grundligt slarvat bort kvinnliga-supporters-på-resa-uppslaget. Med arketypisk manlig handlingsförlamning, handfallenhet och försagdhet hade vi bara låtit det rinna ut i sanden. Men vad händer? Kvinnan bakom idén, Katarina Wittgard, tar själv tag i det hela och levererar en alldeles lysande text kring ämnet. Det är bara att tacka, buga och läsa.
När det känns som om viktigaste-matchen-i-klubbens-historia-matcherna står som spön i backen på ett sätt som gör att man nätt och jämnt hinner hämta sig emellan dem, vad vill man INTE ha då? Detta: Skador på nyckelspelare. Hoppas Ricardinhos knäläkkött placerar honom i det snabba konvalescenssegmentet.
