Sex och Jävligt Offside - Europaspelet närmar sig
Det är onekligen lite svårare att sätta fokus på det positiva efter bortamatchen mot Mjällby än, som kollegan Pontus fick, efter storsegern mot Halmstad. Men, som supporter till världens finaste klubb så går det självklart att skaka fram 6 positiva punkter även denna vecka.
Europaspelet närmar sig med stormsteg (NY)
Snart är det dags igen - äntligen. För, utan att på något sätt förringa vardagen i Allsvenskan, nog pirrar det lite extra i supporterkroppen när det vankas Europamatcher. Det surras kring potentiella motståndare i kommande omgångar, det dröms om spännande udebaneturer och om nya framgångar. Det spekuleras kring vår trupp, om spelare vi riskerar att tappa inför den viktiga period vi har framför oss och vilka vi i så fall borde ersätta dem med. Allt detta har ju i ärlighetens namn hållit på ett tag och det är riktigt skönt att första matchen nu är mindre än en vecka bort. I skrivande stund vet vi inte vilka motståndarna blir i första matchen, om det blir Klaksvik eller Differdange. För mig personligen spelar det ingen större roll. Vi ska rimligtvis ta oss vidare oavsett vem vi får möta och jag har inte möjlighet att resa på bortamatchen oavsett vilket av lagen vi får möta. Jag vill bara att det ska börja!
Matcherna duggar tätt (NY)
Utöver spänningen att matchas mot övriga ligavinnare i Europa, att kriga mot att återigen komma in i "finrummet" i CL och allt vad detta innebär i form av erfarenhet, pengar osv så finns det ett annat rejält plus med europaspelet. Det blir en himla massa MFF-matcher att titta på! Det kittlar, lockar och glädjer extra mycket så här efter ett orimligt långt uppehåll. Jag är inte särskillt intresserad av att titta på vare sig EM eller VM, inte heller andra ligor eller av att se andra lag spela i CL, EL etc. Det är Malmö FF jag brinner för och älskar, det är laget jag följt och stöttat i princip sedan jag föddes och ju fler möjligtheter att få se dem spela desto bättre.
Välkomna him pågar! (NY)
Parallellt med EM har ju även Copa America spelats, med Peña i Perus trupp och Cornelius i Canada. Det är alltid en skräckblandad förtjusning att ha MFF-spelare iväg på landslagsspel. Man är stolt såklart och önskar dem all framgång, samtidigt som man är livrädd att de ska dra på sig nån rälig skada. Det har kommit väldigt positiva rapporter, kanske framför allt kring Cornelius spel. Men Allsvenskan pausar ju inte för Copa America, och bred trupp eller ej så är det självklart att frånvaron av två så bra spelare märks. Så, pågar, nu är det dags för er att återigen få klä er i världens vackraste färg och representera världens finaste lag. Välkomna him!
I regn och sol i glädje och tristess (NY)
När jag inför lördagen kollade väderleksrapporterna nästan maniskt så ska det erkännas att jag stundtals tvekade rejält kring udebanetur till Mjällby. Vid ett tillfälle visade prognosen 60 mm regn under dygnet och kraftig blåst. Men, kvällen innan match när jag satt hemma och funderade, undrade jag vad jag egentligen höll på med. Det är sällan jag har möjlighet att resa på bortamatcher och var ju ett perfekt läge. Match en lördag, på rimligt avstånd och med många vänner på plats. Och regnkläder är ju till för att användas. Så, några timmar innan match tankade jag "Lilla Gubben" (ja, jag har gett min bil ett namn - deal with it) och begav mig mot Hällevik. Och vet ni: Trots ösregn både på vägen dit och hem, vägarbeten med köer som följd, regn större delen av matchen och - som bekant - inte mycket glädjande i vare sig spel eller resultat så vad det värt det! Hundra procent. Läktaren och vännerna där är en härlig plats att få vara på. Det gäller att njuta av det som är bra så blir det dåliga lite mindre jobbigt. Jag blev inte ens stressad av kaoset vid utfarten från Strandvallen. Vis av erfarenhet från förra året insåg jag att det skulle ta tid att komma ut och att det lönar sig NOLL att stressa. Så jag satt lugnt och stilla i bilen, fikade, virkade och tittade på alla stressade och irriterade människor i köerna och konstaterade att MFF-livet är rätt gött
Nya sommartider (NY)
Förr om åren brukade jag tipsa vänner som ville göra premiär på MFF-match, kanske i synnerhet de med mindre barn, att gå på sommarmatcherna för att det var mycket mindre publik då och därmed både lugnare och enklare att få biljett. För ett par veckor sedan råkade jag ge en kollega det tipset, men så kom jag på att det ju inte riktigt stämmer längre. Mot Halmstad, 7 juli, låg publiksiffran på över 20 000. Borta mot Mjällby var det knökfullt på ståplats och mycket himmelsblått även på sitt. Härligt!
Hallå där nere (Gammal goding)
Efter de fem första punkterna slog idétorkan till rejält. Men, hur deppiga vi än var där på Strandvallen i lördags så är vi ju faktiskt fortsatt serieledare. Precis där vi vill vara. Och skulle man behöva någon ytterligare boos så leder ju Kiesen skytteligan och Nanasi assistligan. Vi är ganska bra på att måla f-n på väggen och bryta ihop vid minsta motgång vi MFF:are. Men, det är ju bara att konstatera att alla andra lag i Allsvenskan skulle vilja befinna sig på den plats i tabellen där vi är just nu. Men det är bara vi som är där. Njut av det.
OFFSIDE
"Det betydde mer för dem än vad det uppenbarligen gjorde för oss" sa tränare Rydström efter matchen. Han utvecklade sen: "Jag vet att mina spelare bryr sig, men till slut handlar det om att visa hur man gör det". Jag kan acceptera förluster. Jag kan acceptera att spelet inte funkar, att bollen bara inte vill in eller att spelare har en dålig dag. Det är människor på planen. Men man kan alltid, alltid ge allt, löpa, fightas, sämpa. Att se många spelare på planen samtidigt som inte verkar vilja ge allt de har för seger gör mig skogstokig. Bristande motivation kan man möjligen hänvisa till i de inledande cup-matcherna mot lag från lägre divisioner - även om jag inte tycker det är okej då heller. Men här pratar vi om ett möte med ett annat lag i toppen av Allsvenskan. Ett lag som vi vet kommer att kriga till sista blodsdroppen. Då duger det inte att visa vilja de sista 20 minuterna.
