Sex och Jävligt offside: Folkets röst, fansens sång och Yngves rock

Seger (NY)
Inte för att resultatet egentligen betyder så mycket. Men om det dessutom kombineras med i stora stycken finfint spel mot en motståndare som egentligen borde vara lite bättre än oss kan det knappast avfärdas som betydelselöst. Segern mot Bröndby ingav förhoppningar. Och så känns det alltid väldigt fint att vinna. Det allra bästa och rättvisaste vore om vi aldrig någonsin mer förlorar en match.

 

Yngvessons rock (NY)
Från min fars sjuttiotalsgarderob minns jag två plagg: en bisarr jeanskostym av märket Lapidus och en ultracool, brun mockaartad rock med stora pälsslag. Det enda som skilde honom från en slick Iceberg Slim-pimp var mikrofonfrisyr, några rejäla smycken, slokmustasch, en ... ja, när jag tänker på saken, i ärlighetens namn saknades nog en hel del innan min far kunnat passera som en hustler från Southside Chicago. Men det oaktat, rocken var verkligen något extra.

Härligt då att i Sydsvenskans webbsändning just innan avspark i lördags se Andreas Yngvesson sitta och huttra i kommentatorssätet iklädd en exakt likadan. Och inte nog med stilsäker utstyrsel - Yngvesson skötte även rollen som expertkommentator utmärkt.

 

Föreningsdemokrati (NY)
På årsmötet såg MFF:s Vänner till att en rad stadgeändringar inte klubbades genom. Tack vare detta lyser ordet "bolagisering" ännu med sin frånvaro i Malmö FF:s stadgar. Man kan kanske invända att det aldrig varit styrelsens avsikt att förbereda för en bolagisering och att det inte är säkert att vi är längre ifrån en nu. Och man kan möjligen också tycka att vissa av invändningarna mot de föreslagna stadgeändringarna var i petimeter-aktigaste laget. Men strunt samma: en vacker uppvisning i föreningsdemokrati var det hela likväl.

Som Pete Wylie skulle uttryckt det: Vi sade nej, och vi sade det högt. NEJ!

 

Agon (NY)

Rörlig, initiativrik, bra passningsspel, ett kanonskott i stolpen som bäddade för segermålet och ytterligare ett par kompetenta avslut. Idel positiva vuxenpoäng således: Det känns som om straffområdessnipern Agon Mehmeti mot Bröndby visade upp ett bredare och mognare register än någonsin förr.

 

Per Nilssons självbild (NY)
Vår nye VD, Per Nilsson, presenterade sig och arbetet han har framför sig på årsmötet förra veckan. Och visst hemföll han åt en del näringslivsplattityder - han pratade om "signaleffekter", om vikten av att vara proaktiv istället för reaktiv och att finna nya intäktsmöjligheter. Men ändock: han lät aldrig som ett säljarsle. Istället beskrev han sig själv som en "marknadsinriktad gnet" och berättade att inte en faktura kommer att betalas innan den har detaljgranskats och ifrågasatts av honom själv.

Jag uppfattade honom som en man som nogsamt sorterar sina böcker och skivor i alfabetisk ordning och som ogärna lämnar sitt Paninialbum inkomplett. Trevligt.

 

Klackens sångstyrka (NY)
Nu var jag inte på plats mot Bröndby, utan följde det hela via Sydsvenskans streamade sändning. Ljudfond matchen genom var vår klacks sånger. På en träningsmatch i februari.

 



Jag vet intet om skuld, jag vet intet om vem som började eller om vem som var värst. Jag var inte där och kan inte säga nåt om det. Jag vet bara att Malmö FF åkte utomlands och det blev bråk. Det är så satans trist.