Sex och Jävligt offside: Först igen
Vissa saker flyttar man inte på så lätt. Mitt i Camp ESB spränger sig den hemmasnickrade onsdagslistan in.
Serieledning, på något sätt (NY)
Sju omgångar återstår av årets märkliga allsvenska. Knallhårt i toppen. En snabb titt på de tre topplagens respektive supporterforum ger en ganska samstämmig bild: många tycks anse att det egna laget inte riktigt har vad som krävs för att ta hem mästerskapet. Och jag måste erkänna att det – efter en säsong som innehållit tappade segrar i slutminuter, förluster trots absurt stor överlägsenhet (Göteborg hemma) och energilöst griniga insatser (Mjällby hemma) – känns en smula konstigt att vi faktiskt sitter i förarsätet igen. Men så är det. Vet inte riktigt hur det gått till, men det är inte bara vi som faller genom då och då. Vi leder serien igen. Har allt i egna händer.
En enda gång sedan sextonlagsserien infördes 2008 har mästarlaget räknat in färre än 60 poäng. Det var år 2012, då Elfsborg vann på 59. Inte otroligt att det sker igen i år. Ökas inte nuvarande poängsnitt kommer även 2021 års seriesegrare sluta med 50-nånting pinnar.
Jo Inge Berget (NY)
Under Mjällbymatchen kändes laget slitet och trött. Nu? Lite svårt att säga. Formen är svårbedömd. Men en som ändå står stadigt, och som snarare tycks må bra av idogt matchande, det är Jo Inge Berget. Storstilad insats i lördags, med framspelningen till 2-0-målet som krona på verket.
Svenska Cupen (1)
För två veckor sedan gnällde jag över det speldatum som valts för cupkvalet. Matchen spelades för en vecka sedan och alla våra landslagsupptagna spelare hade knappt – eller inte alls – hunnit komma hem. Jag var helt enkelt rädd för ett praktfiasko. Och visst, division två-motståndet Onsala gjorde mål i slutet av första halvlek och hade bud på fler i andra, men eftersom vi ändå kunde mönstra en ordentlig startelva och periodvis visade på nivåskillnaden mellan lagen blev det aldrig riktigt oroligt. Vi kunde lufta ungdomar i andra, helt utan panik. Min oro visade sig vara obefogad, och det tackar jag alldeles speciellt för. Cupgruppspel väntar till vårvintern.
Skadeljusning (NY)
Det rapporterades igår att Sören Rieks inte är med i London. Familjeskäl är anledningen. Hoppas att det inte är något allvarligt. Både han och Niklas Moisander (startman idag?) är hursomhelst tillräckligt kuranta för att spela igen – Rieks startade mot Östersund i helgen och Moisander kom in. Både kvantitet och kvalitet är välkommet inför den hektiska och kusligt viktiga period som väntar fram till nästa landslagsuppehåll i november.
Städa av (NY)
Kan inte minnas när jag senast vaknade en matchdag utan en känsla av, om ett engelskt uttryck tillåts, impending doom. Det är påfrestande att det är så satans jämnt i serien. Och det är också påfrestande att vi åker utomlands och möter lag som är så fruktansvärt bra att hälften hade vatt nock (för att använda ett uttryck som inte alls är engelskt och som jag därför förutsätter kan tillåtas). Man stålsätter sig. Förbereder sig på det värsta. Därför var det extra skönt i helgen när vi under några minuter i andra halvlek trampade på gasen och avgjorde matchen. Ingen stormatch, ingen färgsprakande föreställning, men ett lag som var bättre än motståndet och gjorde det som krävdes.
Fortfarande 0-0 (NY)
När det här publiceras är det nio timmar till avspark ikväll. Vi håller fortfarande 0-0. Det är måhända losermässigt att utgå från att det kan bli tufft att vinna i afton … men bollen är rund, vi är där inga andra svenska lag är, och snart kommer ett samlaralbum med klisterbilder på spelare från Real Madrid, Liverpool, Bayern München och Malmö FF. Bara att gilla läget.
Och givetvis missar ni inte den eminenta rapporteringen från Pontus och Fredriks Camp ESB. Fullt med länkar hittas här bredvid.
Mörker. Fukt. Ingen riktig kyla än, men du liksom känner att den väntar runt hörnet, överlägset småleende och förvissad om att den kommer att kuva dig. Hösten är här, och som alltid bär den på en tyngd.
