Sex och Jävligt offside: Mästarkänslan sjunker in
Veckans lista njuter av lugnet. Och av vetskapen om att även om dagarna går, är vi fortfarande mästare.
Elva dagar senare (NY RUBRIK, ANNARS 1)
Det har varit en märklig tid. Förra lördagskvällen präglades för min del mer av energidränerad lättnad än vrålande glädje; på söndagen hade guldet sjunkit in och kroppen kändes lätt på det där rättmätighetsfyllda viset; under arbetsveckans start var det många kramar och gratulationer.
Detta efter en säsong som på många sätt varit tung, jobbig och frustrerande. Men den slutade på det allra bästa av sätt. En och en halv vecka har gått, och varje morgon vaknar vi alla som mästare. Och ledare av maratontabellen, med 143 poäng ner. Det är en känsla att stanna i.
Amin Sarr (NY)
Hur blir det med Antonio Colak? När detta skrives är det fortfarande högst oklart. En inte alltför djärv gissning är att det sammantagna kostnadspaketet innebär att det stannar vid en säsong med den allsvenske 14-målsskytten. Och att ny forwardsjakt i så fall väntar i vinter. Men oavsett vilket är en nygammal forward redan klar. Amin Sarr återvänder från utlåningen till Mjällby med åtta allsvenska mål ingraverade i statistikpärmarna. Fortsatt stigande kurva nästa år?
Den dumma säsongen (NY)
Det dröjer ännu några veckor innan de flesta ligors transferfönster slås upp. Men redan nu kan vi mentalt förbereda oss på att vinka adjö (på återseende?) till några spelare. Ingen tror väl nåt annat än att Anel lämnar. Franz Brorsson får förmodligen sitt utlandsäventyr – Stokeryktet låter ju onekligen lite festligt. Colak är nämnd ovan. Jag blir förvånad om Bonke förlänger. Och vad ska vi tro om Jon Dahl Tomasson? Han har fyllt på sitt CV med titlar och meriter och har familjen kvar i Holland … men vi får se. Dessutom är det ju ofta så att det kommer in bud på någon man inte riktigt sett som den hetaste försäljningskandidaten. Rolig blir silly season hursomhelst inte förrän vi pratar spelare in. Ännu lyser de konkreta spåren med sin frånvaro. Antalet icke hemmafostrade spelare i truppen är högt även om Bonke och Colak lämnar, så utrymmet för utländska spelarförvärv är begränsat. Men återigen, vi får se.
Klistra Malmö (NY)
Champions League är över för den här gången. Resultatmässigt slutade det om inte okej så i alla fall helt icke-förnedrande med en uddamålsförlust i Turin. Det bestående minnet från årets gruppspel är för min del ändå, tyvärr, VAR-pajaseriet i hemmamatchen mot Zenit. Och inte var det en mindre cirkusstämpel över åttondelsfinalslottningen häromdan. Det gick fel där. Alldeles oerhört fel. Lottningsbollsöppnaren Andrei Arshavin log den sorts leende som berättar att den som ler det inte riktigt förstått vilken skitstorm som är på väg att blåsa upp, medan klubbtävlingschefen Michael Heselschwerd uppenbarligen hade lättare att hålla sig för skratt. "That's not possible" väste han och virrade sammanbitet på huvudet. Och lottningen fick göras om. De flesta klubbar tycktes ta det med jämnmod, men Real Madrid blev matador-arga över att nu dras mot PSG istället för Benfica. Jaja. De rika och privilegierades ilska har alltsomoftast ett löjets skimmer över sig, i alla fall när de går i taket över låtsasbekymmer. Cirkus, som sagt.
För den som ändå vill dröja vid denna penningstinnaste av turneringar finns i alla fall ett samlaralbum tillgängligt sedan några veckor tillbaka. Champions League-licensen innehas nuförtiden av Topps (tacka vet jag Panini) och de har en del konstigheter för sig – bilderna är numera formade som sköldar med spets neråt, en del spelarbilder ska inte klistras in utan är förtryckta och albumets rutor innehåller en ’förhandsvisning’ av alla spelare. Men å andra sidan är Malmö FF med i albumet. Det gör att man kan ha överseende med det mesta.
Cupgrupp (NY)
Såklart småtrist – om än väntat – att vi inte nådde tredjeplatsen i Champions League-gruppen. Med risk för att anta en alltför axelryckande och bekymmerslös det-går-fler-tåg-attityd ser jag ändå inte bara nackdelar med detta: vi får nu en normal försäsong utan fokus på en ur svensk synvinkel feltajmad europamatch. Och kan koncentrera oss på att sparka igång tävlingssäsongen i februari med cupmöten med Värnamo, Ängelholm och GAIS. 0-1-förlusten mot de sistnämnda från förra vårvintern svider fortfarande. Men känns inte helt otänkbart att det kan bli revansch nu.
Partnerskap (NY)
Få saker tenderar att bli lika floskeltyngda som utfästelser om att ta ansvar, vilja göra skillnad och att arbeta hållbart. Nu läser jag att Malmö FF ingått ett partnerskap med UNHCR (FN:s flyktingorgan) och att klubben ”åtar sig att öka antalet arbetstillfällen för flyktingar genom att anställa 50 flyktingar inom föreningens mat- dryck- och serviceorganisation till 2023”. Jag fastnar vid orden ”åtar sig”: inga vaga ambitioner, inga till intet förpliktigande avsiktsförklaringar – jag tolkar dem som att detta är spikat och att det inte kommer lallas bort. Det ska hända. Och det betyder att klubben gör skillnad på ett vackert vis.
Det var en tuff sommar. Det är oundvikligen så att dubblerandet i Europaspel kräver sin tribut. Men varför gnälla? Nästa sommar pekar mot ett liknande scenario, för även om vi förlorar i Champions League-kvalet väntar nya chanser i både Europa och Conference League (förutsatt att vi överlever den allra första omgången, annars bara Conference League). Och vi vill väl inte ha det på nåt annat vis.
Men nåt ska jag ju klaga på längst ner på denna lista, och det blir det VM som via skamlöst mutkolveri förlagts till Qatar. Här finns som bekant MASSOR att säga, och som redan sagts, om mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Men en annan detalj är också att detta världsmästerskap ska inledas i november. Framförallt är det helt fel rent principiellt, VM ska alltid spelas sommartid, men dessutom komprimerar det speltiden för det europeiska gruppspelet. Når vi ett sådant i höst väntar två matcher extra i september, tre i oktober och en i november. Samtidigt som allvensk slutspurt.
VM i Qatar, alltså. Inte många rätt.
