Sex och Jävligt offside: Hjul, transfersnurror och inrullade bollar
Det finns en match att prata om! Det gläds veckans lista åt.
Marcus Antonsson (NY)
Förra året tippade jag att Marcus Antonsson skulle bli vår främsta målskytt. Jag fick fel. Men så här långt i år ser det onekligen lovande ut. En volley, en inrullad bredsida: två så kallat enkla mål – med andra ord, typiska målskyttsmål – i lördags, ett par målchanser till, någon fin framspelning och allmänt rörlig. Och dessutom: förefaller i intervjuer som genuint sugen på att revanschera sig för fjolårssäsongen. Det får han gärna göra.
Återerövringsspel (NY)
Återerövringsspel känns fortfarande som ett hyfsat nytt ord. Dessutom är det en sak som fungerade väldigt väl under den första halvleken i lördags. Sämre i andra, men min uppfattning är att det åtminstone delvis också berodde på att Kalmar sjönk lägre, tog färre risker och själva undvek att pressa lika optimistiskt. Och apropå skönmålning (?) så är min minnesbild också att vi hade total kontroll i början av andra halvlek. Sen hamnade MFF-försvaret fel, KFF fick en kontring och ett mål som i mina ögon kom som en blixt från en klar himmel. Och sen jämnade de ut, eller till och med tog över, spelet. Vill ändå säga att jag gillade vad jag såg av 17-årige Emil Lindman, som blev hastigt inkastad istället för Anel Ahmedhodzic. Han vägde lätt i en del situationer, men lugn och fin med bollen och sökte ofta det lite svårare spelet framåt. Trevligt att se.
Hjul i målet (NY)
Fotbollsvärlden är orättvis och bevis finns överallt. Minns bara cupmatchen mot Sandviken 2012. Vi hade 1-0 och en andra boll inne – men den tog på ett hjul inne i målburen och studsade ut igen, vilket domaren aldrig uppfattade. Nu vann vi ändå – 6-3 efter förlängning och ett Tokelo Rantie-hattrick – men det är inte det som är min poäng. Utan detta: i lördags hände det igen! Blott åtta och ett halvt år sedan förra gången! Lasse Nielsens eleganta hörnskarv studsade ut på ett av rullemålets invikta hjul, och vårt rättmätiga 3-0-mål registrerades aldrig. Gjorde det nåt? Nej. Retar jag mig på riktigt? Nej. Men jag noterar det.
Till sommaren, i alla fall? (NY)
Saudiarabiens transferfönster stängde häromdan. Ingen flytt dit för Anders Christiansens del, den här vintern i alla fall. Ryska ligan kan köpa spelare ett par veckor till, men inte går Anel Ahmedhodzic dit … ? Just nu ser det ut som om båda dessa profilspelare kommer att tillbringa våren i Malmö FF. Faran är såklart inte över – t ex öppnar USAs fönster i övermorgon. Då får vi bland annat svar på om det ligger nåt i ryktet om en Arnor Traustason-flytt dit – en spelare jag, som sagt för två veckor sen, annars hemskt gärna sett stanna kvar.
Knowledge (NY)
Min son går just nu på universitet i USA och får följa Malmö FF via discovery+. Just nu ingen större skillnad mot att vara hemma, alltså. Hos hans amerikanska vänner har Adi Nalic kristalliserat ut sig som favoritspelaren. Kanske inte så mycket för hans kvaliteter på fotbollsplanen som för vad han heter. Att vi har en spelare vars efternamn uttalas Knowledge tycker de basebolluppfödda ynglingarna där är helfestligt. Under tiden här hemma får vi väl konstatera att den ensamma forwardsplatsen så här långt inte känts alldeles självklar för Adi Nalic. Men säsongen är ung, så vi får se.
Forwardsrykten (NY)
Hur tänkte Kasimpasa-fansen när Isaac Kiese Thelin lånades in? Eller Bournemouth-anhängarna när Tokelo Rantie värvades? Gissningsvis visste de inte riktigt vad de skulle tro, eftersom detta är/var namn de flesta supportrar där förmodligen aldrig hört talas om. Lite som med Haji Wright och Nigel Robertha. För det är silly season, och då dyker de upp, spelarna som man (eller i alla fall jag) i ärlighetens namn inte vet vilka de är. Men, såklart, då kollar upp. Och ser på YouTube att de båda tycks vara ganska storvuxna unga centertankstyper. Vilket ju känns konsekvent och bra. Återstår att se om någon verkligen landar här. Igår rapporterades det att SønderjyskE, klubben med fotbollsvärldens kanske mest assymetriska stavning, satt en alltför hög prislapp på Wright. Men ryktena är igång, och som man brukar säga: sällan nån rök utan eld.
I dessa eländiga tider väljer jag att fokusera på ett ett aber av den karaktär som brukar kallas i-landsproblem. Var det bättre förr? Tja, enklare, åtminstone. Under min barndom bjöd TV:n på tre kanaler – ettan, tvåan och, till kusiner norrifråns gränslösa avund, dansk TV (vilket innebar fler kobåjsarfilmer, men också många oförklarliga tablåförseningar som alltid levererades utan ursäkt. Den allmänna uppfattningen, åtminstone i mitt kvarter, var att detta berodde på att det inte var så noga med saker och ting i Danmark). Nu går jag vilse i alla dessa kanaler, streamingtjänster och on-demand-alternativ. Frågar någon mig om jag kollat på någon specifik TV-serie blir mitt svar i princip alltid nej, jag har sällan någon aning om vad de pratar om, och jag tänker att det inte är lönt att ställa en motfråga kring Familjen Macahan. Eller ’TV-serie’ förresten – nuförtiden kallas inte ens TV-serierna så. De är bara ’serier’.
När Dplay – numera discovery+ – tog över allsvenskan kom jag i alla fall ihåg att säga upp mitt dyra Cmore-abonnemang och skaffa ett ungefär lika dyrt hos Discovery. Genialiskt. Tills jag nu, bara häromdan, upptäckte att svenska cupen, den visas fortfarande på Cmore.
