Sex och Jävligt offside: I skuggan av en förlust
Söndagskvällen bjöd på den bittraste förlusten i mannaminne. Eller, i alla fall, det tyngsta nederlaget sedan cupfinalen för drygt ett år sedan. Trots det gör dagens lista sitt bästa för att i vanlig ordning finna glädjeämnen i vardag, tabell och spel.
Serieledning, trots allt (NYGAMMAL)
Jag ska kanske påpeka att upplevelsen av söndagsförlusten, som beskrivs i så dystra ordalag i ingressen ovan, är min egen. Jag vill på intet vis påskina att den ska betraktas som allmängiltig. Du, käre läsare, tog måhända förlusten med ett större mått av jämnmod och framåtblickande revanschlusta. Du kanske tänkte att det kommer att ordna sig ändå. I så fall: det måste kännas skönt.
Hursomhelst: vi är inte längre bättre poängmässigt än vid samma tidpunkt ifjol. Vi hade 21 pinnar efter tio spelade rundor 2016, och vi har lika många i år. Men helt sant är att vi fortfarande leder allsvenskan. Så upp, det behöver ingen av oss ge.
Spelet, trots allt (NY)
Vi utsatte egentligen inte Norrköpings målman för några större prövningar i söndags. Chanser saknades inte, men oftast skickades bollen utanför målramen. Eller så blev den ganska enkel plockpotatis för Langer i målet. Men vi malde på, vi kom i andravågor, vi vann boll högt och vi kom till avslut. Spelet såg, framförallt i andra halvlek fram till det att vi gjorde mål, rätt bra ut.
Anders Christiansen (NY)
Apropå detta att missa målramen tillhörde vår himmelsblåa Zidane syndarna. Han hade en tre, fyra skott – varav ett par från riktigt bra lägen – som susade antingen över eller utanför. Men bortse från det och konstatera istället att Anders Christiansen såg rapp, pigg och ettrig ut. Jag skulle nog vilja påstå att han i söndags gjorde sin spelmässigt bästa insats för året.
Inga nya avstängningar (NY)
Avstängningshotet ligger kvar över fyra rätt tunga pjäser. Rosenberg, Christiansen, Lewicki och Nielsen står alla på två varningar. Men det gjorde de redan inför Norrköping, så disciplinen nu senast går det i alla fall inte att klaga på. De klarade sig allihop (endast Mattias Svanberg fick syna gult; hans första för säsongen) och är alltså tillgängliga mot AIK. Då kommer dessutom Safari och Tinnerholm tillbaks.
Vår historia (NY)
Vi är Malmö med fler meriter än vad alla andra har. Och om du trodde allting var förlorat, att Malmö skulle lägga sig och dö, då kan du ingenting om vår historia. Just det. Den besjungs, historien. Och det med all rätt. Jag gillar verkligen när den också manifesteras i hyllningar av gamla hjältar. Som när 16 före detta spelare, vissa med mer Zeb Macahan-liknande gång än andra, vaggar in på plan innan avspark för att emotta folkets jubel.
Eller … gamla och gamla. Yksel Osmanovski är inte mer än 40.
Vi är inte ensamma (NY)Det går förstås att hävda att Norrköping hade en smula flyt i söndags. Men de utnyttjade våra svagheter, gjorde fler mål, så det går inte att invända mot att de vann. Och Norrköping har mycket som talar för dem – en stabil centrallinje, en kall och spelintelligent försvarsdirigent i Andreas Johansson, speed och spets på kanterna. Samtidigt hade jag inte betraktat världen med ett bekymmersfritt leende ens om jag varit Norrköpingssupporter. Ja, laget skapar mycket, men de släpper också till en hel del (som sagt, vi hade många lägen i söndags. Som alla utom ett brändes omsorgsfullt; de flesta grovt). Och övriga topptippade lag? AIK har visserligen byggt ett betongförsvar men har det tunt på forwardsfronten. De har mäktat med åtta mål på tio matcher. DIF förlorade ännu ett Stockholmsderby i måndags och Engvall-lånet går ut den 16 juli. Östersund spelar trevlig fotboll men har redan förlorat en hel del poäng. Hos det förr så målglada Häcken står numera 0-0-matcherna som spön i backen (fyra stycken hittills). Både Göteborg och Elfsborg har redan fått uthärda allehanda krisrubriker. Egentligen är det bara Sirius som är ett genuint positivt utropstecken – men de hade inte ens full bänk mot Hammarby senast. Så det är väl inte riktigt rimligt att tro att de ska vara en titelutmanare i längden.
Snart öppnar sommarfönstret. Det kommer helt säkert innebära en hel del. Spelare kommer att lämna, och många lag lär också förstärka. Men min poäng är denna: ingen av våra konkurrenter ser alldeles genomstabila ut.
Det pratas ibland – eller till och med ganska ofta – om en malmöitisk kaxighet. Att vinnarkulturen sitter i väggarna; att den impregnerad i klubbens DNA. Och det är gott och väl så. Men min högst personliga synpunkt är att det här någon gång emellanåt riskerar att slå över i något annat, något som oroar mig en smula, hos både spelare, ledare och supportrar. Och media, för den delen (”kul för serien, bra att inte Malmö springer ifrån redan” – känns den essensen igen från artiklar efter Norrköpingsmatchen?). Jag gillar inte att jag just nu ser vissa likheter med säsongen 2015. Då som nu var det snack om att vi hade en överlägsen trupp, att det bara handlade om hur stor segermarginalen skulle bli, att det var synd om Allsvenskan. Vi började finfint det året också – och föll sedan igenom. Nu tror jag inte att den främsta anledningen till femteplatsen 2015 var att vi förslappades av förvissningen om vår egen förträfflighet. Men jag vet inte heller om allt detta prat, alla dessa smådryga "sanningar", innan och under inledningen av serien hjälpte oss. För mig innebar det hursomhelst att vår nesliga slutplacering sved etter värre.Ibland tycks det råda nån sorts uppfattning om att vi spelar i en egen liga. Det gör vi såklart inte. Titta bara på våra matcher hittills. Vi har lyckats vinna sex av tio. Fyra av dessa segrar har värkts fram via nödrop i form av sena avgöranden. Som kollega Magnus var inne på förra veckan är det såklart en styrka - men det innebär också att vi vunnit endast två matcher av tio med mer än ett måls marginal. Senast det skedde, det var i den tredje omgången.
Vi gör få enkla mål och lider av en uddlöshet, som Ulf så pricksäkert beskrev häromdan.
Så förlåt, men jag har lite svårt för detta prat om vår överlägsenhet. Jag inser att mitt perspektiv förmodligen inte delas med särskilt många. Att vara en smula kagig, det tillhör. Det förstår jag. Men jag vet inte ... jag hade gärna välkomnat en större dos ödmjukhet.
